Rymdforskning

**Fråga:** Hur kan universum, som är oändligt, expandera? Kan något som är oändligt bli ännu mer oändligt? **Svar:** Som alltid i fysiken är det viktigt…

Mongolernas storhetstid var på 1200-talet. De hade skapat ett rike som sträckte sig från Europa i väster till Stilla havet i öster.

Metanhalten i jordens atmosfär har mer än fördubblats på hundra år. I dag svarar den för ungefär 20 procent av den växthuseffekt som alla gaser utom vattenånga står för.

Den nyupptäckta galaxens ljus härstammar från universums allra mörkaste tid, 600 miljoner år efter big bang – en tid då de flesta ljusstrålar stoppades av kall vätgas som fyllde rymden.

Stjärnbilden Enhörningen ligger till stora delar dold bakom kosmiska moln och stoft som inte släpper igenom vanligt synligt ljus.

Den planerade flygflottan för kommersiell rymdturism kommer att släppa ut sot i övre atmosfären. Längre ner tvättar regnet ut sotet ur luften, men högre upp är det kvar i upp till tio år.

En ny kartläggning gjord av Stockholm–astronomen Kambiz Fathi visar att spiralgalaxer, som vår egen Vintergata, är den vanligaste galaxtypen sedan tre till fyra miljarder år tillbaka.

Nu har amerikanska rymdforskare lyckats urskilja små mängder silver i det moln av damm som bildades när rymdsonden LCROSS kraschlandade på månen förra året.

Göran Hägg tar sig inte an några små projekt. Tidigare har han skrivit böcker som Världens litteraturhistoria, Svenskhetens historia, 1001 böcker du måste läsa innan du dör.

När astronomerna nu har hittat nästan 500 planeter kring andra solar än vår – kan de då hitta liv därute? Det kanske de kan, om de vet vad de ska leta efter.

En stor mängd partiklar strömmar ständigt ut i rymden från jorden. Flödet är som störst vid nord- och sydpolen. På höjder över 100 kilometer upp och långt ut i rymden är luften elektriskt laddad.

En samling avlägsna galaxer är ohjälpligt oskarpa när de fotograferas. Galaxerna innehåller miljarder stjärnor, och tyngden från dessa påverkar ljusstrålar som passerar dem.

Inuti den potatisliknande månen Phobos finns samma typ av mineral som i planeten Mars, kring vilken den kretsar.

Hittills har alla studier av vår kosmiska omvärld baserats på den kopernikanska principen: att fysikens lagar är konstanta och gäller överallt i universum.