Annons

rymdfysik

Plutonium används som energikälla för rymdsonder som ska längre ut än Jupiters bana i solsystemet, eftersom solljuset där ute är för svagt för att solpaneler ska ge tillräckligt med energi. Plutoniumet är inkapslat i en modul som tål explosioner och återinträde i atmosfären. Om raketen som skjuter upp sonden exploderar i atmosfären kommer alltså modulen att intakt falla ner till marken, där den kan tas om hand på ett säkert sätt. Angående frågan om användning av andra ämnen: När radioaktiva grundämnen sönderfaller frigörs energi i form av värme, som i sin tur kan omvandlas till elektricitet...
Den radioaktiva isotopen plutonium-238 är oumbärlig för att förse rymdsonder med el när solenergin inte räcker till under färder långt ut i rymden. Det är värmen från det radioaktiva sönderfallet som omvandlas till elektricitet i sådana system, som finns på bland annat Cassinisonden runt Saturnus, New horizons som flög förbi Pluto förra året och även Curiosityrobotarna på Mars. Men förråden börjar sina. Många har sett krisen närma sig då den amerikanska plutoniumreserven för civila ändamål nu bara är på 35 kilo, vilket endast räcker till ett par framtida rymdresor (se F&F 7/2015)...
Kometen som Rosetta kretsar runt har verkligen inte mycket till tyngdkraft – på ytan någon hundratusendel av jordens. Men det räcker faktiskt för att man ska kunna ligga i en sluten bana runt den, fast hastigheten blir som långsam promenadtakt. Rosettas bilder visar att kärnan till kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko är mycket oregelbunden, vilket innebär att även gravitationsfältet är ojämnt. Därför krävs hela tiden små korrektionsmanövrer för att ligga kvar i banan. Dessutom släpper kärnan ifrån sig gas och stoft – det är sådana moln vi ser som kometer på himlen. Den svaga tyngdkraften kan...
Här testas den solskärm som ska skydda rymdteleskopet Hubbles efterföljare – James Webb Telescope. Skärmen är lång som en tennisplan och består av fem lager extremt lätt material, som ska vecklas ut när teleskopet om fyra år har hamnat i sin bana runt jorden. Solskyddet minskar värmen från solen en miljon gånger, vilket krävs för att hålla teleskopets instrument kalla.
Den brittiske 1500-talspoeten John Heywood liknade vår egen måne vid en ost. Vad skulle han inte ha skrivit om Marsmånen Fobos?
Med den så kallade polarvinden av elektriskt laddad syre- och vätgas läcker jordens atmosfär ut i rymden vid jordens båda poler.