Varför stammar man?
**Fråga:** Som barn stammade jag så mycket att jag fick gå hos talpedagog. Men sedan minskade stamningen snabbt, och nu vid 60 års ålder händer det bara någon enstaka gång att jag fastnar på ett ord. Vad beror stamning på, och varför fortsätter somliga att stamma hela livet medan problemet försvinner hos andra?
*Jokkmokksbo*
**Svar:** Det har länge funnits olika hypoteser om orsaken till stamning. Allt från medfödda nervskador till traumatiska upplevelser de första levnadsåren, har nämnts. Sanningen är att vi inte vet.
Men en litet steg på vägen togs i vintras när forskare rapporterade i New England Journal of Medicine om en genetisk undersökning av 400 stammare i Pakistan, Storbritannien och USA, med lika stora kontrollgrupper av icke-stammare. På kromosom 12 upptäckte forskarna att 5,4 procent av stammarna har en genetisk mutation i en av tre gener, att jämföra med endast 0,2 procent i kontrollgruppen. Skillnaden är statistiskt säkerställd, men eftersom det fortfarande är 94,6 procent av stammarna som inte har någon av dessa mutationer är förklaringsvärdet inte så högt.
De tre generna kodar alla för enzymer som finns i lysosomerna, ett slags organeller inuti våra celler som sköter nedbrytning av organiska ämnen. Brist på vissa sådana enzymer kan leda till allvarliga sjukdomar, men de som stammar har inte fler sådana problem. Sambanden måste alltså vara mer komplicerade.
