Är psykiskt sjuka verkligen de farligaste?

Publicerad
Martin Grann.

Grova våldsbrott kopplas ofta till psykisk sjukdom. Psykisk sjukdom förmodas ”förklara” det oförklarliga, det obegripligt ondskefulla. Det är en trend i vår tid att ondskan psykiatriseras. Men begreppen ”psykisk sjukdom” och ”farlighet” används på ett förvirrande sätt, när det ena ständigt knyts till det andra. De allra flesta psykiskt sjuka är inte farliga. Och det finns människor som är farliga men som inte är psykiskt sjuka.

Ändå är föreställningen om psykiskt sjuka människors särskilda farlighet så stark att det finns speciallagar som enbart gäller psykiskt sjuka, såväl i Sverige som i andra länder. Just nu diskuteras ett nyligen offentliggjort betänkande av Psykiatri­lagsutredningen (SOU 2012:17) som föreslår särskilda skyddsåtgärder – att personer som dömts för grova våldsbrott, men som efter avtjänat straff fortfarande bedöms vara farliga ska kunna hållas kvar frihetsberövade. Denna möjlighet till så kallad preventiv inlåsning ska dock enbart finnas för personer som lider av en så kallad ”allvarlig psykisk störning”. Allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp snarare än ett medicinskt, men i allt väsentligt omfattar det de allra svårast psykiskt sjuka, som lider av psykossjukdomar som schizofreni och bipolär sjukdom.

Ur ett straffrättsfilosofiskt perspektiv är preventiv inlåsning mycket utmanande och strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Det innebär nämligen att individen i praktiken straffas, inte för det hon gjort, utan för det hon förmodas göra i framtiden. Om man dessutom betänker att all tillgänglig forskning visar att så kallade farlighetsbedömningar – även om de görs med de mest väletablerade metoder och av de mest erfarna professionella – är mycket osäkra framtidsprognoser, framstår förslaget dessutom som rättsosäkert. Preventiv inlåsning på grund av förmodad farlighet är således en delikat fråga.

Frågan är varför man begränsar förslaget om preventiv inlåsning till att gälla psykossjuka människor? En svensk studie av drygt 8 000 patienter med schizofreni som följdes över trettio års tid visar att de endast löpte marginellt större risk att lagföras för våldsbrott än befolkningen i stort – så länge de inte missbrukade alkohol eller droger. Liknande resultat har presenterats i en stor epidemiologisk studie från USA. Och samma förhållande har också redovisats i en annan svensk studie av patienter med bipolär sjukdom.

Missbruk tycks vara en mycket viktigare faktor än psykos. I de ovan refererade studierna var bilden en helt annan bland de patienter med schizofreni eller bipolär sjukdom som också samtidigt diagnostiserats för missbruk av alkohol eller narkotika. Här var risken för våldsbrott kraftigt förhöjd jämfört med personer utan psykossjukdom och missbruk.

Vi har i ett tidigare arbete visat att nästan vart fjärde våldsbrott som leder till fällande dom i Sverige begås av personer som vårdats på sjukhus för alkohol- eller narkotikadiagnos. Bara 5 procent av alla våldsbrott begås av patienter som vårdats för psykos.

Jag är inte emot preventiv inlåsning rent principiellt. Det kan finnas situationer där det är befogat. Men i det föreslagna systemet är det alltså bara personer som lider av psykossjukdom som ska kunna hållas inspärrade på obestämd tid i förebyggande syfte. Och frågan är alltså hur väl denna begränsning träffar målet.

En betydande andel av Sveriges allra farligaste individer lider inte av psykos. Deras farlighet betingas i en del fall av andra avvikelser, som inte räknas som allvarlig psykisk störning. Att missbruk är en mycket viktigare faktor än psykos har jag redan nämnt. Men det kan också vara personlighetsstörningar som psykopati eller sexuella avvikelser, till exempel pedofili. Andra ytterst farliga människor kvalificerar sig inte för någon psykiatrisk etikett över huvud taget, utan drivs av en extremistisk och våldsbejakande världsåskådning, eller genom att de är aktiva inom miljöer präglade av grov organiserad brottslighet.

Ska vi ha ett system i Sverige med särskilda skyddsåtgärder bör det omfatta de allra farligaste, inte de allra sjukaste. Det är inte samma sak.

Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor