Hur kan ved förädlas av att delvis förbrännas?
Ju mer jag funderar på kolmilor desto mer förvirrad blir jag. Hur kunde veden förädlas av att delvis förbrännas? Borde det inte vara det mest energirika och lätteldade – det man vill behålla – som först går upp i rök, även vid förbränning under syrebrist?
/David
Svar av Magnus Andersson, antikvarie, Skogsmuseet i Lycksele
Som du förstått är det inte meningen att veden ska brinna upp. Tekniken i milan bygger på upphettning av träet utan syretillförsel så att det torrdestilleras, så kallad pyrolys. Flyktiga ämnen, bland annat vattenånga och kolväten, avleds. Den kvarvarande produkten är det energirika kolet, vilket sedan kan användas exempelvis till grillning. Värmen alstras genom att tillåta förbränning av delar av innehållet – det är således inte all ved som omvandlas till träkol i en kolmila. Syretillförseln regleras via luftintag i milans botten, så kallade fotrymningar, samt rökhål, vilka flyttas i takt med att innehållet i milan omvandlas till kol.
Fråga en forskare
Har du en fråga till en forskare? Mejla fraga@fof.se
Träkol har använts i Sverige åtminstone sedan 400 e.Kr., antagligen tidigare. Storskalig milkolning förekom fram till 1950-talet. Det var ett mycket tidskrävande arbete. Från tändning till utrivning gick mellan 2 och 4 veckor. Till detta kom huggning, stapling samt omhändertagande av produkten. Milan krävde dessutom tillsyn eftersom okontrollerad lufttillförsel kunde orsaka att den antingen brann upp eller slocknade. Ett normalt utfall var cirka 55 kubikmeter kol per 100 kubikmeter ved.
I dag sker kolning huvudsakligen i stora ugnar, vilket är betydligt effektivare. Även denna teknik är gammal och användes parallellt med milor. Ugnen var dock inte lika flexibel och krävde dessutom investeringar, något som var svårt bland äldre tiders små skogsägare.
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
10 tidningsnummer om året och dagliga nyheter på fof.se med kunskap baserad på vetenskap.