Sportlovet skulle få unga att älska sitt land

1892 bildades Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige, i dag Friluftsfrämjandet, och år 1900 började de anordna turistresor för skolungdom. Syftet var att ge dem tillfälle att ”lära känna och älska sitt härliga land”.

Att särskilt storstadens barn behövde frisk fjälluft under vintern var en utbredd uppfattning kring förra sekelskiftet, inte minst för att förhindra förkylningar och influensa. Flera skolor ordnade sådana resor för skolbarnen, men läroverksadjunkten E. Collinder i Sundsvall var något av en pionjär på området när han år 1900 reste till Bydalsfjällen tillsammans med fem skolpojkar.

En annan fjällreseförespråkare var Carl Svedelius, rektor på Norra Reals pojkskola i Stockholm, som 1910 införde årliga påskresor till den jämtländska fjällvärlden för sina elever.

Carl Svedelius fungerade som en länk mellan skolvärlden och friluftsvärlden. Han var både en idrottsvurmande rektor och aktiv i Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige. Han grundade också skolungdomens vinteridrottstävlingar.

1925 var han med och startade skolungdomens allmänna fjällfärd, ett samarbete mellan Föreningen för skidlöpningens främjande, Svenska turist­föreningen, Skolöverstyrelsen och Järnvägsstyrelsen. Landets skolor bjöds in att delta i fjällresor som inledningsvis genomfördes under påsken. Resorna blev mycket populära – i början av 1930-talet deltog cirka 5 000 elever om året.

Inför tioårsjubileet skrev en av färdledarna om syftet med skolungdomens allmänna fjällfärd: ”Deras största värde torde ligga i den hälsa och rekreation, som de skänka de unga – och gamla – deltagarna, men säkerligen betyda de också mycket för att hos ungdomen väcka kärlek till vårt vackra land.”

Från 1930-talet fick skolorna tillåtelse att omfördela lovdagar från pingst- och påskloven så att resorna kunde förläggas till februari och mars. Ordet sportlov finns belagt från åtminstone 1940 men under andra världskriget kallas vårvinterlovet också för kokslov. Bristen på koks gjorde det dyrt att värma upp skolorna som därför hölls tillfälligt stängda av besparingsskäl.

1966 anordnades skolungdomens allmänna fjällfärd för sista gången. Några år tidigare, 1963, hade en fjärde semestervecka införts och 1978 lades en femte vecka till, vilket gjorde det möjligt för föräldrar att vara sportlovslediga med sina barn. Sportlovet blev med tiden mindre av en skolresa och mer av en familjeaktivitet. Numera är sportlovet utspritt över fyra veckor – från vecka 7 till 10.

När SJ och Sifo 2018 frågade svenskarna om deras sportlovsplaner avsåg 27 procent att resa inom Sverige och hälften av dem tänkte åka skidor. 16 procent planerade att resa utomlands, 14 procent saknade planer och 44 procent tänkte stanna hemma. Föreställningen om sportlovet som en vecka för skidåkning i fjällen är kanske starkare som idé än som praktik.