Varning för svamp! Så undviker du giftiga förväxlingar

De allra flesta svampar är ogiftiga, men ändå ökar antalet förgiftningar. Ofta förväxlas matsvampar med svampar som kan ge allvarliga njur- och leverskador, eller rentav orsaka dödsfall. F&F reder ut vad du ska vara extra vaksam på.

Text Anna Liljemalm

Publicerad 2025-07-03

Ett generellt tips är att undvika vita svampar med vita skivor och bruna svampar med bruna skivor. Som nybörjare ska man vara försiktig med alla svampar.
Bild: Getty images

Härom året dog en 21-årig kvinna och hennes ettåriga dotter i Skåne efter att ha fått i sig svampgiftet amatoxin. Det finns i lömsk flugsvamp, i gifthätting samt i vissa fjällskivlingar, och giftet skadar lever och tarmslemhinna. Kanske förväxlade mamman svamparna med champinjoner.

Sedan 1950-talet har sammanlagt 20 personer dött i Sverige efter att ha ätit svampar med amatoxin. Svampar innehållande orellanin ska man också akta sig för, eftersom giftet orsakar njurskador. Det finns i orangebrun giftspindling och toppig giftspindling. Det är inte säkert att den förgiftade upplever några symtom förrän efter två eller tre veckor.

– Gemensamt för alla våra riktigt farliga svampar i Sverige är att symtomen kommer sent. Då kan det vara för sent för att sätta in behandling, säger Peter Hultén, som har skrivit en bok om giftsvampar och till vardags arbetar som apotekare på Giftinformationscentralen.

Läs mer om giftiga svampar

I boken Giftsvampar och svampgifter (Svamprutan, 2023) finns detaljerade beskrivningar av svenska giftsvampar och deras växtmiljöer. Här finns också redogörelser för vad som händer vid eventuell förgiftning och vilka behandlingar som är möjliga.

Varje år svarar han och hans apotekarkollegor på tusentals frågor om misstänkta svampförgiftningar. På sin webbplats tillhandahåller de gratis information om giftsvampar på över 30 olika språk och de fungerar också som experter för landets sjukhus.

– En tydlig majoritet av dem som drabbas av riktigt allvarliga förgiftningar har utländsk bakgrund. Det handlar inte bara om turister, utan en del har bott länge i Sverige. I Sydostasien plockar många exempelvis vit slidskivling, som inte är farlig, men här i Sverige kan den förväxlas med vit flugsvamp, säger Peter Hultén.

Var försiktig när du plockar svamp

Ett generellt tips är att undvika vita svampar med vita skivor och bruna svampar med bruna skivor. Som nybörjare ska man vara försiktig med alla svampar, menar Peter Hultén.

Vid misstanke om förgiftning är det viktigt att snabbt ta kontakt med vården eller med Giftinformationscentralen.

Här är Sveriges fem giftigaste svampar

Toppig giftspindling (Cortinarius rubellus)

Gift: Orellanin.
Utbredning: Förekommer allmänt i hela landet, men är ovanlig i Norrlands inland. Vissa år finns den i stora mängder och andra år saknas den nästan helt.
Förväxlingssvampar: Eldspindelskivling (Cortinarius limonius) och orangebrun giftspindelskivling (Cortinarius orellanus).
Den toppiga giftspindlingen växer i samma miljöer som trattkantarell, inte sällan precis bredvid matsvampen. Hatten är varmt rödbrun till gulbrun. Skivorna har samma färg och är tjocka, höga och tämligen glesa. I andra europeiska länder har svampen orsakat många förgiftningsfall. Vid orellaninförgiftning märker du ingenting förrän efter två till sju dygn. Symtomen kan vara illamående, kräkningar, huvudvärk, trötthet, frossa, smärtor i ryggen samt törst. Urinmängderna kan vara både större och mindre än normalt. I svåra fall kan förgiftningen ge bestående njurskador.

Vit flugsvamp (Amanita virosa)

Gift: Amatoxin.
Utbredning: Finns i hela landet, men sällan i mellersta och norra Norrlands inland. Svampen är normalt mindre allmän, men kan vissa år förekomma i stora mängder.
Förväxlingssvampar: Snöbollschampinjon (Agaricus arvensis), champinjonfjällskivling (Leucoagaricus leucothites), vit slidskivling (Volvopluteus gloiocephalus).
Alla svenska dödsfall till följd av svampförgiftningar har hittills involverat antingen vit eller lömsk flugsvamp. Svampen är alltid helt vit. Hatten lutar något, ungefär som att sätta huvudet på sned. Människor med rötter i Sydostasien har förväxlat giftsvampen med vit slidskivling, som där anses vara en matsvamp. Unga fruktkroppar är omgivna av en vit hinna. När de tittar upp ur marken påminner de lite om ägg till utseendet.

Lömsk flugsvamp (Amanita phalloides)

Gift: Amatoxin.
Utbredning: Sällsynt förekommande i södra Sverige upp till Mälardalen och norra Uppland, med undantag för Götaland där den är något vanligare, men fortfarande mindre allmän även om den kan förekomma i större mängd vissa år. Har inte hittats norr om Dalälven.
Förväxlingssvampar: Grönkremla (Russula aeruginea), halmslidskivling (Volvariella volvacea) och vit slidskivling (Volvopluteus gloiocephalus).
Svampar som innehåller giftet amatoxin är Sveriges mest dödliga. Den lömska flugsvampen är den svamp som orsakar flest dödsfall globalt sett. Den förekommer även i Sverige. Svampen har vita skivor, till skillnad från champinjonen, som har rosa skivor som blir allt mörkare senare under svampsäsongen. Lömsk flugsvamp växer i en kraftig strumpa, precis som vit flugsvamp. Hatten kan variera i färg från helt vit till grön, grå och gråbrun. Vid amatoxinförgiftning kommer symtomen efter 8 till 24 timmar, i form av kräkningar och diarréer. Efter ytterligare någon dag ses leverpåverkan. Även en liten mängd svamp kan vara livshotande.

Gifthätting (Galerina marginata)

Gift: Amatoxin.
Utbredning: Tämligen allmän i hela landet.
Förväxlingssvampar: Föränderlig tofsskivling (Kuehneromyces mutabilis) och sommarstubbskivling (Kuehneromyces lignicola).
Svampen är liten till storleken och sällan större än fem centimeter i diameter. Hatten är gulbrun till kanelbrun. Svampen blir alltmer brun med åldern. Gifthättingen växer huvudsakligen på stubbar och vedrester av barrträd, men förekommer även på lövved. Den hittas inte sällan i närheten av motionsslingor.

Orangebrun giftspindling (Cortinarius orellanus)

Gift: Orellanin
Förekomst: Sällsynt. Hittills funnen på några få platser i Skåne, Blekinge, Bohuslän, Östergötland, Västergötland och Gotland.
Förväxlingssvampar: Eldspindelskivling (Cortinarius limonius) och toppig giftspindelskivling (Cortinarius rubellus).
Har bara påträffats på några få platser i Sverige. Den kräver värme och växer i närheten av ek, bok och hassel. Hatten är orangebrun till rödbrun. Hatthuden är matt och småfjällig, men hos äldre fruktkroppar kan den nästan upplevas som glatt. Svampköttet är gult till gulbrunt. Svampen innehåller giftet orellanin som skadar njurarna. Svensk forskning från Karolinska institutet i Stockholm tyder på att orellanin kan användas för att behandla patienter med spridd njurcancer. På samma sätt som orellaninet transporteras i friska njurceller verkar det också aktivt transporteras i njurcancerceller och även i cellerna på njurcancermetastaser.