Cybervapen i skuggan av bomber i Ukraina

Ryssland har under tio års tid utfört en rad cyberattacker mot Ukraina. Både 2015 och 2016 slogs till exempel delar av elnätet ut efter att fientlig kod tagit sig in i styrsystemen. Men så här långt i kriget har cybervapnet inte använts så aktivt som många kanske väntat sig.

– Inledningsvis så var jag förvånad över det. Men hela den ryska insatsen verkar vara väldigt dåligt planerad och jag tror det är samma sak på cyberfronten. Jag gissar att de ryska cyberstyrkorna helt enkelt inte var informerade om att den här invasionen skulle äga rum.

Det säger Pontus Johnson, professor med inriktning mot cybersäkerhet på Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm och föreståndare för Centrum för cyberförsvar och cybersäkerhetsforskning, CDIS.

Cyberattacker kräver lång förberedelse. Pontus Johnson uppskattar att det tog minst sex månader att få till angreppen på det ukrainska elnätet. Först måste sårbarheter upptäckas, angreppet ska planeras och den skadliga koden föras in i det system som ska angripas. Och har du väl använt ett cybervapen kan det inte användas igen.

– Om du etablerar tillgång till ett eldistributionsbolags driftcentral, då kan du bara använda den accessen en gång för intrånget kommer ju att upptäckas och säkerhetshålet täppas till. Då måste du hitta ett nytt sätt att ta dig in nästa gång, säger Pontus Johnson.

I krigets inledningsskede genomfördes visserligen cyberangrepp mot bland annat ukrainska myndigheter och banker, men med bättre planering och framförhållning hade Ryssland kunnat utnyttja sin cyberförmåga på ett helt annat sätt, enligt Pontus Johnson.

– Om de hade spenderat tid på att förbereda sig hade de förmodligen kunnat störa kritisk infrastruktur och släcka ner en del av elkraftsystemet, på samma sätt som de gjort tidigare. De hade kunna försvåra kommunikation och släcka ner internet. Nu är det en pr-vinst för Zelensky att han kan utnyttja internet för att till exempel lägga ut filmer på Youtube.

Cyberkrigföring beskrivs ofta som krigföring i en gråzon, som används före ett väpnat angrepp för att störa viktiga samhällsfunktioner, sprida falska budskap och minska människors tilltro till den egna regeringen.

– Har man väl passerat gränsen för en väpnad konfrontation så försvinner också många av fördelarna med cyberoperationer, som att det är svårt att avgöra vem som står bakom ett angrepp och vad som ska bedömas som en krigshandling.

Forskning & Framsteg har tidigare skrivit om hur cyberkrig blir ett allt viktigare komplement till konventionellt krig på marken, vatten och i luften, i takt med att samhället blir allt mer digitaliserat. Alla militärmakter rustar därför inom cyberområdet. Sverige utbildar till exempel sedan två år tillbaka särskilda cybersoldater och ett andra it-försvarsförband är under uppbyggnad.

Utvecklingen i Ryssland och Ukraina har fått svenska myndigheter att höja beredskapen. Det är inte osannolikt att Ryssland kommer att besvara sanktionerna från västvärlden med cyberangrepp, säger Pontus Johnson.

– Det beror på hur mycket de har lyckats förbereda sig. Vi vet att Ryssland har goda cyberförmågor och tidigare har varit inne i amerikanska elkraftnät, men valt att inte stänga ner för att undvika en internationell diplomatis kris. Kanske har de tänkt om och vill nu straffa västvärlden?