Jakten på stenmård stoppas

Naturvårdsverket har inte längre råd att finansiera arbetet med att utrota den potentiellt invasiva stenmården.

Publicerad

Yrkesjägaren Marcus Jonört håller utkik från ett garagetak i Bromölla där stenmårdar har förstört ett 30-tal husvindar.
Bild: Sara Mac Key

Stenmården är ökänd för att orsaka skador på infrastruktur. Varje år tuggar arten sönder bilkablar för flera miljarder kronor runt om i Europa, vilket Forskning & Framsteg redan rapporterat om. Under årets kalla månader tar sig stenmården också upp på villavindar där den gräver in sig i isoleringen. På danska och polska går djuret rent av under namnet husmård.

Hur den första stenmården kom till Sverige är svårt att säga, men teorin är att en dräktig hona liftade med en lastbil över Öresundsbron och hoppade av på en rastplats i skånska Bromölla. De senaste åren har Jägareförbundet haft i uppdrag av Naturvårdsverket att utrota arten, men nu stryps finansieringen.

– Jag har djup förståelse för att Naturvårdsverket har en begränsad budget och måste prioritera, men våra 2,5 miljoner kronor om året är kaffepengar i sammanhanget. Om stenmården tillåts etablera sig kommer det att generera miljardkostnader i framtiden, säger biologen P-A Åhlén som är ansvarig för arbetet med invasiva främmande arter hos Jägareförbundet.

Har arbetat gratis i två månader

Hittills har Jägareförbundet fällt 71 stenmårdar runt om i nordöstra Skåne och södra Blekinge. De senaste åren har populationen åter koncentrerats till Bromölla.

– Om vi får fortsätta några år till kan vi få till en lyckad utrotning. Vi tycker att det här är så viktigt så vi har jobbat vidare i både januari och februari utan ersättning i väntan på att något ska hända, men det finns så klart gränser för hur mycket vi kan göra pro bono. Nu måste finansieringsfrågan lösas inom de närmaste veckorna, säger P-A Åhlén.

Två arter av markhäckande fåglar riskerar också att drabbas negativt om stenmården sprider sig. Det gäller rödspoven som häckar på en enda plats på fastlandet – i Kristianstad – nära området där stenmården finns. Den sällsynta sydliga kärrsnäppan som häckar på strandängar runt om i Skåne och Halland kan också leva farligt.

Ökade skador på hus och bilar

Per Risberg är handläggare på Naturvårdsverket. Han konstaterar att myndighetens budget har krympt.

Stenmård

Utseendemässigt har stenmården många likheter med sin svenska släkting skogsmård. Men skogsmården lever i skymundan och föredrar lugn och ro, till skillnad från stenmården som trivs bäst nära människan. Stenmården känns också igen på sin vitaktiga halsfläck, nakna trampdynor, ljusa nos och kortare ben.

Naturvårdsverket har bedömt arten som potentiellt invasiv, och fram till och med 2023 har Jägareförbundet haft i uppdrag att utrota stenmården av försiktighetsskäl.

– Det här är en prioritering vi tvingats göra i och med att vi fått mycket lägre anslag. Det var inget vi önskade att göra, men det är så verkligheten ser ut. Det här var en av de sakerna som behövde stryka på foten, säger Per Risberg.

Är ni oroliga för vad det kan få för konsekvenser om stenmården etablerar sig?

– Det kan naturligtvis få konsekvenser om vi får en större population i området. Då kommer vi att se ökade skador på hus och bilar. Stenmårdar är vanliga i Europa och i Danmark, så det är inte konstigt om de får fotfäste här också. De verkar ha hittat en plats där de kan föröka sig, men mycket är skrivet i stjärnorna, säger Per Risberg.

Per Risberg betonar samtidigt att Naturvårdsverket fortfarande vill bli av med arten.

– Vi drar tillbaka finansieringen, men det är inte så att arten är fredad. Tvärtom, vi kan fortfarande ge aktörer tillstånd att använda jaktmedel. Vi vill inte att den ska bli inhemsk, säger Per Risberg.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor