Att ta fram flera tusen år gammalt dna från människor som levt i hett klimat är en utmaning, trots att forskningen kring forntida dna avancerat snabbt de senaste decennierna. Men Linus Girdland Flink från John Moores university i Liverpool och Pontus Skoglund från Francis Crick institute i London har lyckats ta fram hela genomet för en egyptier som levde för över 4 500 år sedan.

– Det har gjorts många försök och ett par har gett god kvalitet, men det är betydligt yngre material och inte fullständigt. Vårt material är över 1 500 år äldre och analyserna mer omfattande. Tack vare att vi fått fram stora mängder data har vi kunnat rekonstruera hela genomet, säger Linus Girdland Flink, som är lektor i molekylär arkeologi vid University of Aberdeen och gästforskare i Liverpool.

Resultaten har publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature. Förutom dna har forskarna analyserat ben och isotoper, vilka visar på kosthållning och även kan peka på en persons ursprung. Mannen växte upp i Egypten, men en femtedel av hans gener kommer från Mesopotamien.

– Det är ett enormt kliv tillbaka i Egyptens historia, där mycket litet är känt om den genetiska historien. Det mesta av mannens dna kommer från Nordafrika, men cirka 20 procent från västra Asien. Inte allra längst västerut mot Medelhavet, utan Mesopotamien, säger Pontus Skoglund, som leder laboratoriet för forntida genomik vid Crick institute.

Att den egyptiska kulturen var influerad av den mesopotamiska är välkänt tack vare arkeologiska fynd. Där fanns exempelvis trappstegspyramider, så kalla zigurrater, något som egyptierna började bygga vid den tid då den nu analyserade mannen levde.

Eftersom det finns så lite forntida genetiskt referensmaterial är det däremot svårt att analysera i detalj hur människor tagit sig till Egypten. Det stora inslaget av dna från Nordafrika kan till exempel peka på allt från Marocko till Egypten.

För att dna ska överleva länge i hett och torrt klimat krävs gynnsamma omständigheter. I detta fall hade personen begravts i en stor kruka med lock som placerats i en förseglad grotta. Det ger troligen en stabil miljö utan stora förändringar i miljön.

Dessutom tog forskarna dna från benmaterial kring tandrötterna, så kallat cementum, som håller tanden fast i käken.

– Det växer till under en individs hela liv, och av någon anledning bevarar det vissa typer av celler bra. Det är en relativt ny metod. Andra forskare tenderar att fokusera på ben i innerörat, som hörselbenen, säger Linus Girdland Flink.

Att individen inte balsamerats kan också ha gjort det lättare att få fram dna i bra kvalitet, men forskningsläget kring det är oklart. Att kvarlevorna fanns kvar är också något av ett mirakel. Det fördes från Egypten i början av 1900-talet och förvarades i ett museum där mycket material förstördes i tyska bombningar under andra världskriget. De nu analyserade benen klarade sig däremot.

Mannen var mellan 45 och 60 år. Osteologisk analys visar att han haft ett arbete med monotona rörelser som satt spår på bäcken, armar och ena foten. Det tyder på att han var krukmakare. Vid ungefär den tid då mannen dog introducerades drejskivan i Egypten, så han kan ha varit en av de första mästarna i konsten att dreja.

Publiceringen av resultaten gjordes 40 år efter det att den svenska genforskaren Svante Pääbo, sedermera Nobelpristagare, gjorde de första försöken att ta fram forntida dna, från en egyptisk mumie.