Hur gick järnålderns handelsvägar från norr till Mälardalen?

Under 500-talet samlades rikedom och makt kring dagens Uppsala, Västerås och andra platser i norra Mälardalen, och senare även Birka. Det byggde på handel med framför allt järn och pälsverk som var hett eftertraktade av mäktiga personer i Europa, från dagens England i väst till Ryssland i öster.

Mälardalen blev navet i handeln, men hur råvarorna kom dit från norr är tämligen outforskat.

Redan på 200-talet jagades djur som älg och björn för sin päls och sina horn i stor skala för en marknad söderut. Det utvanns järn och kokades tjära i områden fjärran från de stora färdvägarna längs kusten och inlandets älvar och åar. Det handlades med ben från val och valross från Norge. Med tiden växte det upp handelsplatser och stadsbildningar längs lederna.

Hur nätverken tog form ska kartläggas i det fyraåriga projektet Outnet med arkeologer från Västerås museer, Uppsala universitet och Karlstad universitet.

– Grundidén är enkel: Vi ska försöka hitta vägarna som förbinder södra Norrlands skogsbygder med Mälardalen, säger projektledaren Andreas Hennius vid Västerås museer.

Landskapsanalys, fyndsökning i fornminnesregister, arkiv och magasin, ortnamnsforskning och historiska källor ska vävas ihop.

– På så sätt hoppas vi kunna hitta lämpliga knutpunkter i nätverken som vi ska inventera och söka av med metalldetektor, säger han.

Andreas Hennius är forskningsansvarig för fornminnesområdet Anundshög, som jämte Gamla Uppsala är ett av järnålderns viktigaste maktcentra i Mälardalen. Båda växte fram på 500-talet, medan Birka på allvar etablerades kring 750.

I sin doktorsavhandling 2023 beskrev Andreas Hennius hur utmarksbruket knöts allt tätare till Mälardalen, där härskare tog kontroll över icke-agrar produktion. Det kan ha bidragit till att vikingarna expanderade mot nya jaktmarker österut.

Professor Eva Svensson från Karlstads universitet, som disputerade 1998 med ”Människor i utmark”, ska framför allt studera kontakterna under medeltidens första hälft.

– Det finns gott om spår i form av lämningar av fångstgropar, järnframställning och fäbodbruk. Vi tror att den första bearbetningen skedde på platser där man samlades för att slakta älgar och skilja av hornen, och verkstadsplatser där järn bearbetades. Sedan togs det till handels- och omlastningsplatser. Vi ska börja med att prova olika modeller för hur de färdiga produkterna kan ha fraktats, säger Eva Svensson.

Planen är att börja i västra Sverige och följa gamla leder i dalgångar från fångstplatser i Härjedalen ner genom Dalarna till Västerås. Sommaren 2027 ska forskarna besöka en del av platserna och planera fältarbete med metallsökning och provgropar våren 2028.

– Inventeringar på 1990-talet visar att det kan ha funnits en större handelsstation vid Slyos i södra Härjedalen, och en kring Idre i nordvästra Dalarna. Det kan vara två startpunkter.

Arkeologen John Ljungkvist vid Uppsala universitet ska analysera och datera framför allt föremål och gravar, medan Andreas Hennius ska fokusera på boplatser och utmarksresurser.

– Väldigt få boplatser har utforskats i norra Sveriges inland. Tusentals platser har hittats i inventeringar, men spåren är vaga och kunskapen begränsad. Vi vet inte hur gamla eller stora de varit, eller hur de använts, om de var tillfälliga eller permanenta eller hur husen såg ut, säger John Ljungkvist.