Hjälper behandling av tortyroffer?

Publicerad

Av allt djävulskap människor utsätter varandra för är tortyr kanske det mest djävulska. Det är förbjudet enligt internationell lag, men praktiseras alltjämt i över 100 länder. Kronisk smärta, posttraumatiskt stressyndrom, ångest och depression hör till de själsliga och fysiska problem som kan drabba torterade. Men att bevisa att de uppstått vid tortyr är en vansklig uppgift. Lanseringen 1999 av det så kallade Istanbul-protokollet, en FN-godkänd manual för undersökning och dokumentation av tortyrskador, var därför ett stort framsteg i kampen mot tortyr. En annan viktig fråga är hur skadorna bäst behandlas. Idag finns center runt om i världen där sjukgymnastik, psykoterapi, läkarvård och social rådgivning ingår i terapin. Men effekten av den är föga dokumenterad, och existerande studier har ofta nått ganska nedslående resultat. Till denna skara sällar sig en ny avhandling från RCT (Rehabiliterings- och forskningscentret for torturofre) i Danmark, skriven av den svenska läkaren Jessica Carlsson. I en historisk och en prospektiv studie har hon undersökt knappt 400 tortyroffer som behandlats på centret. Resultaten tyder på att de psykiska symtomen och den hälsorelaterade livskvaliteten inte påverkas nämnvärt av behandlingen. Det säger möjligen mer om hur kroniskt märkta denna selekterade patientgrupp är än om brister i behandlingen. Studien var dessutom relativt liten, flera patienter hade försämrats under den pågående Irakkonflikten och ungefär hälften varit utsatta för diskriminering sedan de kom till Danmark. Kanske behövs kvalitativa studier för att fånga positiva förändringar? Är det trots allt så att behandlingen inte någon reell effekt kan man ändå fråga sig: vad vore alternativet?

Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor