Kläderna på medeltiden var unisex

Medeltidens klädkod var androgyn. Och status markerades med klädmaterialet - inte med plaggen i sig.
Publicerad

– Eftersom modeväxlingarna skiftade så långsamt, så hann de flesta följa modet. Det säger Eva I. Andersson, som skrivit en doktorsavhandling vid Göteborgs universitet om hur kläderna såg ut i Norden under tiden 1200-1500.

Under 1200-talet var plaggen lösa och långa, för att i början av 1300-talet bli snävare. Sedan vände det mot vida plagg igen. Män och kvinnor hade likadana kläder, ofta en lång tunikaliknande kjortel, ibland med bälte.

– Det som skilde manlig och kvinnlig klädsel var främst huvudbonaderna, där gifta kvinnor hade någon form av slöja eller dok på huvudet, medan män bar mössor eller hattar, säger Eva I. Andersson. Även andra dräkttillbehör kunde markera kön.

Skillnaden som markerades var symbolisk och inte kroppslig. På medeltida bilder ser man vanligen inga biologiska skillnader på klädda kroppar. Kroppsliga skillnader markerades i klädedräkten först på 1500-talet. Då framhävdes den kraftigare manskroppen genom bredare mansdräkter, medan kvinnokläderna skulle vara smala.

Status markerades i klädmaterialet. Exempelvis ansågs pälsverk i fodret lyxigt, och god kvalitet kännetecknade de välbärgades kläder.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor