Ett piller politiskt engagemang, tack!
Uppsalaprofessorn Karin Johannisson slår i en intressant artikel i senaste numret av Axess ett slag för den franske sociologen Émile Durkheims begrepp anomi, ”ett tillstånd av desorientering och förvirring utlöst av samhällets brist på sammanhållande normsystem”, som en förklaring till den galopperande ”depressionen” hos alltfler svenskar. Depressionen uppfattas idag som ett individuellt och psykiatriskt fenomen, men är däremot märkvärdigt underbeforskat av samhällsvetare, trots att dess konsekvenser – passivitet med hjälp av lugnande medel eller mani framkallad av SSRI-preparat – kan ses som ett av vår tids stora samhällsövergrepp på människan. Durkheim uppfattade anomi som ett tillstånd som uppstod i perioder av kraftig samhällsförändring. Hans ordination var ”att upprätta grupper med bestämda funktioner och definierade mål, vilka kan utgöra en förbindelse mellan den enskilde individen och det större sociala systemet”. Kan sådana grupper vara t ex politiska partier? Skulle vi bli ”friskare” om vi var mer politiskt aktiva?
