Annons

Kråkor lär sig att hålla på familjen

Miljön betyder mer än arvet för ungarnas sociala utveckling, åtminstone när det gäller kråkor.

Den europeiska svartkråkans familjeliv ser olika ut i Spanien och i resten av Europa. Svartkråkorna, liksom andra kråkfåglar, bildar livslånga par, men i Spanien är familjesammanhållningen starkare än på andra håll. Där stannar ungarna kvar ett tag hos sina föräldrar och hjälper till med att föda upp sina småsyskon. Överallt i övriga Europa lämnar ungarna föräldrarna redan första året och letar upp en partner.

- När jag fick höra talas om de spanska kråkornas familjeliv av en av våra gästforskare, Vittorio Baglione som kommer från Spanien, insåg jag att här fanns en möjlighet att undersöka om beteendet är medfött eller inlärt, berättar professor Jan Ekman, evolutionsbiolog vid Uppsala universitet.

Tillsammans tog dessa båda forskare ägg från bon i Schweiz och lade dem i kråkbon i Spanien. Kråkungarna som kläcktes ur dessa ägg betedde sig precis som sina spanska styvsyskon. De stannade hos föräldrarna och deltog i skötseln av nästa kull, i stället för att ge sig i väg så fort som möjligt. Arvet spelade alltså inte in i detta fall.

Bakgrunden är att kråkfamiljerna i Spanien lever i stationära grupper. Föräldrarna försvarar sitt revir, och här kan ungarna under det första året i lugn och ro skaffa sig erfarenhet som de har nytta av senare i livet. I övriga Europa lever svartkråkorna i stora flockar som drar runt efter häckningen. Då är det inte lika lätt för föräldrarna att hålla familjen samlad och ge sina vuxna ungar en fristad.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Författaren har varit anställd på SAAB Flygdivision i Linköping och från sitt tjänsterum på 4:e våningen sett kråkornas organisation på hangartaken. På natten sitter de i grupper på taket.(grupper på totalt 150 st) när ljuset kommer på den tidiga vintermorgonen skickar de först upp "Jaktskydd" i form av flera grupper vardera med två-tre kråkor som flyger ovanför de tre a fyra stora grupper som de delat in sig i. Ser ut som ett försvarssystem där de stora grupperna övervakas . När sedan solljuset början skönjas vid horisonten så att siluetterna av skogarna runt Linköping börjar framträd så startar de stora gruppern av kråkor. De stora grupperna ger sig iväg i var sin huvud riktning och det ser ut som om de huvudriktningar de valt har att göra med vad enskilda kråkor har berättat under nattvistelsen på taket. Detta upprepades varje morgon som författaren kom till sitt arbete så tidigt att det fortfarande var mörkt vid ankomsten till jobbet. Med vänliga hälsningar Bo G

Intressant inlägg som påvisar det tydliga samarbete som råkor ägnar sig åt; undertecknad har nu i fem år bott vid en skogsdunge där ett flertal skatfamiljer håller till, och det går inte att säga annat än att de har ett mycket avancerat samarbete. Som den bästa kommandotrupp rekar några stycken läget när de får syn på en bit utslängd mat, och först sedan de godkänt läget får några andra faktiskt landa och ta för sig av godbitarna under de andras oavbrutna övervakande och kommunikation. Däremot blir det problem om kråkor blandar sig in då de har ett storleksmässigt övertag, eller kanske också kommunikationsmässigt. Vad tror du?

Lägg till kommentar