Annons

Jätteräkan som slår ut mangroven

Räkodlare har skövlat stora delar av de mangroveskogar som skulle ha kunnat skydda mot flodvågor.

En fullvuxen tigerräkshona kan bli över 30 centimeter lång och väga drygt 300 gram. Fräst i vitlök, ingefära och chili är hon en riktig läckerbit. Men tigerräkor, liksom andra jätteräkor från tropikerna, tär på kusternas mangroveskogar - åtminstone om de är odlade på fel sätt. Därför har förra årets tsunamikatastrof släppt fram en ny våg av kritik mot jätteräkorna.

- Det råder inget tvivel om att det finns en direkt koppling mellan tsunamikatastrofens verkningar och räkodlingarna i regionen, säger Patrik Rönnbäck, som forskar i systemekologi vid Stockholms universitet och arbetar som lärare vid Högskolan på Gotland.

Han har studerat räkodlingar i en lång rad länder i Asien, Afrika och Latinamerika, bland annat som konsult för Svenska naturskyddsföreningen.

Teoretiska beräkningar har visat att en 100 meter djup mangroveskog kan sluka 90 procent av energin i en tsunamivåg. Men många av de kuster som drabbades för ett år sedan har aldrig haft någon mangrove. Och vid de värst utsatta delarna av Banda Aceh i Indonesien spelade varken mangrove eller korallrev någon roll när jättevågorna svepte flera kilometer inåt land. Vågorna var helt enkelt för stora för att tappa någon märkbar del av sin energi. Däremot gav skogarna skydd längre bort från jordbävningens epicentrum. Det visar den första vetenskapliga utvärderingen av mangroveskogarnas motståndskraft mot förra årets tsunami, som dödade över en kvarts miljon människor.

Skogen räddade hela byar

- Jag kan inte svara på exakt hur många liv mangroven räddade, men det är många, säger Farid Dahdouh-Guebas, mangroveforskare vid Vrije Universiteit Brussel i Belgien.

Under de senaste tio åren har hans forskargrupp studerat växtligheten längs Sri Lankas kuster. Forskarna har använt allt från satellitbilder till det holländska ostindiska kompaniets kartor från 1700-talet för att se hur skogarna har förändrats genom tiderna. Efter tsunamin stod det klart att de distrikt som hade kvar friska mangroveskogar hade klarat sig bäst. På platser där mangroven var borta, eller delvis ersatt av andra trädarter, blev skadorna större.

Andra forskare har nyligen visat att mangroveskog i sydöstra Indien räddade flera byar undan jättevågen. Farid Dahdouh-Guebas påpekar att mangroven också skyddar mot de tropiska cykloner som härjar i Indiska oceanen flera gånger om året.

Men det finns många andra skäl att värna om världens mangroveskogar. De är ekologiskt och ekonomiskt viktiga barnkammare för fiskar, räkor, krabbor och en lång rad andra djur. I skogarna finns medicinalväxter, och trädens löv används som foder till husdjur. Mangroven tar även upp partiklar, näringsämnen och föroreningar, vilket renar kustvattnet och skyddar korallrev.

I dag täcker världens mangroveskogar en yta som motsvarar drygt en tredjedel av Sverige. I skogarna dominerar lågvuxna trädarter som klamrar sig fast i sand och gyttja med starka styltrötter. Träden trivs bäst i låglänta tropiska tidvattenzoner, och i det bräckta vatten som bildas där floder mynnar ut i havet. Bland rötterna ålar slamkrypare. Längre ut mot havet kryllar vattnet av småfisk, och luften är fylld av myggor och andra insekter.

Länge ansågs mangroveskogar vara värdelösa. På 1950-talet började regeringen i Filippinerna hyra ut mangroveområden nästan gratis till fisk- och räkodlare. Det bidrog starkt till att krympa landets mangroveskogar till en femtedel av deras ursprungliga storlek. Många andra länder har följt en liknande politik. Det finns olika uppgifter om hur mycket mangrove som har förstörts. En genomgång som publicerades år 2001 visar att minst 35 procent av världens mangroveskogar har försvunnit på bara två decennier. Det betyder att mangroven har krympt snabbare än både de tropiska regnskogarna och korallreven. Den viktigaste orsaken är att räkodlingar har brett ut sig över områden som tidigare var mangroveskogar.

Räkfrossan spred sig

Småskaliga räkodlingar har funnits i över hundra år i bland annat Indonesien, Thailand och Vietnam liksom i Filippinerna och Taiwan. Under 1970-talet började produktionen öka kraftigt. Laboratorier i Taiwan och Tahiti utvecklade nya metoder att odla tigerräkor (Penaeus monodon) i stor skala. Odlingarna spred sig snabbt, och västvärlden drabbades av räkfrossa. Jätteräkan gjorde succé i wokpannan, som blev årets julklapp i Sverige år 1990. I dag är världsproduktionen av odlade räkor närmare två miljoner ton per år. Räknat i pengar hör jätteräkorna till vattenbrukets viktigaste arter.

När odlingarna växte som snabbast under 1980-talet arbetade marinbiologen Jurgenne Primavera på Filippinerna med att utveckla nya metoder att få räkor att fortplanta sig i fångenskap. Syftet var att säkra odlingarnas tillgång till yngel.

- Jag var ofta ute på odlingar och överallt såg jag nyfälld skog, säger Jurgenne Primavera, som forskar i vattenbruk vid South East Asian Fisheries Development Center i Filippinerna.

Hon såg att räkodlingarna rubbade ekologin och skapade konflikter när kustområden som varit tillgängliga för alla plötsligt blev någons egendom. Jurgenne Primavera berättade om problemet på konferenser och i vetenskapliga rapporter - och mötte kompakt motstånd. "Den blå revolutionen" var ett uttryck i tiden. Förhoppningen var stora om att vattenbruket skulle förse fattiga människor med högvärdiga proteiner och nya arbetstillfällen. Jurgenne Primavera upplevde att hon blev utfrusen bland sina kolleger, och hon hade svårt att få sina vetenskapliga rapporter publicerade.

Sedan dess har många andra forskare bekräftat att räkodlingar i mangroveskogar skapar problem. I fjol fick Jurgenne Primavera ett viktigt erkännande när hon blev utnämnd till hedersdoktor vid Stockholms universitet för sina insatser. Just nu arbetar hon med att utveckla miljövänligare odlingsteknik.

Enkla odlingar slukar mest skog

Det finns i princip tre sätt att odla tropiska räkor. Den enklaste och minst kapitalkrävande metoden är att hugga ner mangroven och bygga en damm på flera hektar. Dammen fyller sig själv när tidvattnet kommer in. Många odlare köper yngel av småpojkar som samlar sin fångst med håv och kastar bort allt som inte är räkor, vilket kan vara över 99 procent. Sedan får ynglen växa till sig i dammarna under något halvår innan räkorna skördas. Räkorna äter smådjur på bottnen och kan även få extra mat i form av blötdjur och hackad fisk. En stor nackdel är att avkastningen är låg, vilket tvingar odlarna att hugga ner mycket mangroveskog.

Utbytet är högre i halvintensiva odlingar, som kompletterar tidvattenflödet med pumpar och ofta köper yngel från kommersiella kläckerier. Räkorna får mat i form av pellets som innehåller fiskmjöl.

Störst avkastning ger de intensiva odlingarna, som också kräver mest kapital. Dammarna kan ligga ovanför tidvattenområdet och kräver därför inga hyggen i mangroveskogen. Diesel- eller elmotorer syresätter vattnet, och räkorna får pellets fyra till fem gånger om dagen. En nackdel med intensiva odlingar är att trängseln stressar räkorna så att de blir sämre på att stå emot bakterier, svampar och virus. Men sjukdomar förekommer i alla slags odlingar, i synnerhet där dammarna ligger tätt.

Varje kilo odlade räkor kräver över två kilo vildfångad fisk i form av fiskmjöl och fiskolja i fodret. En stor del av den vildfångade fisken skulle kunna bli mat direkt. Därför innebär odlade räkor en nettoförlust av livsmedel. Samma sak gäller lax och flera andra arter inom vattenbruket.

Kina är världens största producent av odlade jätteräkor, medan Thailand är den största exportören.

- Här i Thailand sker så gott som all produktion av räkor i intensiva odlingar, säger Hassanai Kongkeo, marinbiolog vid Network of Aquaculture Centres in Asia-Pacific, en organisation grundad av FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor, FAO.

Thailand har drabbats hårt av vitfläckssjukan, en virussjukdom bland räkor. Viruset har bidragit till att odlare har gått över till mer intensiva metoder. Med dammar uppe på torra land är det lättare att minska inflöde av vatten från områden som kan vara smittade. I andra länder ligger en stor del av räkdammarna fortfarande kvar i mangroveskogen.

För att slippa vitfläckssjukan har många odlare slutat med tigerräkorna och gått över till en annan art, Litopeneaus vannamei, som är tåligare mot sjukdomen. Arten kommer ursprungligen från Mellanamerika och är alltså en främling i asiatiska vatten. Under de första åren på 1990-talet började odlare i Taiwan använda vannameiräkan. Sedan dess har arten gått om tigerräkan som världens mest odlade räka. Tillsammans står de två arterna för uppåt 95 procent av alla odlade räkor i världen.

En annan fördel med den amerikanska räkan är att dess yngel kan födas upp i fångenskap. Den som odlar tigerräkor måste ha tillgång till vildfångade yngel eller rom från vuxna vildfångade honor. Och det är en bristvara. När odlingarna breder ut sig på mangrovens bekostnad minskar återväxten av vilda tigerräkor.

- När vi var i Indien för tre år sedan betalade kläckerier 2 000 dollar för en enda vildfångad gravid räkhona. Så stor var bristen på yngel, säger Nils Kautsky, professor i marin ekotoxikologi vid Stockholms universitet.

Många biologer varnar för att Litopeneaus vannamei kan slippa ut ur odlingarna i Asien och få fäste i naturen, vilket i värsta fall kan rubba den ekologiska balansen i havet (se Fripassagerarna, F&F 6/05). Men Hassanai Kongkeo tonar ner risken. Den nya arten har en mycket kort parningsperiod, vilket innebär att enstaka rymlingar har svårt att fortplanta sig i frihet.

- Oroa dig inte för räkor på rymmen. Kina har odlat massor av vannameiräkor, och där finns inga tecken på etablering i naturen, säger han.

Det argumentet imponerar inte på Nils Kautsky.

- Jag förstår inte vad han menar. Förr eller senare lyckas räkorna fortplanta sig, säger han.

Han drar en parallell till odlingen av atlantlax vid USA:s västkust. Där sa odlarna att de främmande laxarna inte skulle rymma. Nu har laxarna både rymt och fortplantat sig i naturen, och dessutom börjat konkurrera med lokala laxarter.

Redan nu står det klart att de odlade räkornas sjukdomar har fått fäste i nya världsdelar. De värsta gisslet för odlare på det västra halvklotet - ett virus som orsakar den så kallade taurasjukan - har följt med vannameiräkan till Asien. Samtidigt har den asiatiska vitfläckssjukan slagit till mot odlingar i Mellanamerika.

Pengarna styr

Jurgenne Primavera, som tidigt kritiserade räkodlingarna, tror ändå att det går att odla räkor på ett miljövänligt sätt. Hon anser att halvintensiva eller intensiva odlingar är bäst. De fördärvar minst mangrove och ger störst möjligheter att rena och återvinna vatten. Dessutom är det lättare att dosera maten rätt i intensiva system, vilket minskar övergödningen. Hon har många idéer om förbättringar: biologiska vattenfilter i form av musslor, "snälla" bakterier som hindrar sjukdomar från att tränga in och blandade odlingar som innehåller både räkor och växtätande fiskar. Hennes forskning visar att varje hektar räkodling kräver minst sex gånger större yta av orörd mangrove för att ta upp kvävet som läcker ut.

- Det sorgliga är att odlare hellre tänker på snabba pengar än på ekologi, säger Jurgenne Primavera.

Samma sak gäller fiskare som trålar efter jätteräkor till havs. Fisket står fortfarande för den största delen av världens produktion av jätteräkor. Trålare går nära land och river sönder bottnar.

- Trålarna tar också upp stora bifångster, fem kilo eller mer per kilo räkor. Stora fartyg kastar som regel bifångsterna överbord, säger Patrik Rönnbäck, som inte tycker att vildfångade jätteräkor är något bra alternativ till de odlade.

Bland odlarna har enstaka producenter fått sina räkor miljömärkta. De jätteräkor som säljs på Konsum och Ica kommer från en indonesisk odling som blivit klassad som ekologisk av den tyska organisationen Naturland. Patrik Rönnbäck har granskat ekologiska räkodlingar på uppdrag av Svenska naturskyddsföreningen, som driver en kampanj mot jätteräkor.

- Jag blev inte alltför imponerad av vad jag såg, säger han.

Han upptäckte att odlingar struntade i flera av sina åtaganden. Bland annat bröt odlarna mot nationella lagar om hur mycket mangrove som ska finnas kvar mellan dammarna och havet. Räkorna säljs fortfarande i Sverige, men miljöargumenten har försvunnit från marknadsföringen.

Jurgenne Primavera är anställd av en organisation som arbetar med att utveckla vattenbruket. Trots det råder hon konsumenter att äta så lite odlade räkor som möjligt.

- Om räkorna är odlade på ett miljövänligt sätt tycker jag att man gott kan äta dem. Problemet är att det fortfarande är omöjligt för en vanlig konsument att försäkra sig om att räkorna man köper kommer från en bra odling, säger hon.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar