Fotosyntes

Biologiska klockor hör livet till. Dessa urverk driver och samordnar allt från beteenden hos djur och växter till molekylära samspel i cellerna.

Pärlbåten har funnits länge på vår jord. De äldsta fossilen är omkring 500 miljoner år gamla.

Senast till Lucia översvämmas handeln av krukodlade julstjärnor. De blommar villigt och ymnigt på utsatt tid och fortsätter med det fram till påsk.

De allra flesta av våra fåglar häckar på våren och sommaren. Det är hormoner som styr driften att fortplanta sig.

Cellerna som fodrar våra luftvägar är luddiga av mikroskopiska utskott som kallas cilier. De är sex tusendels millimeter långa och i ständig viftande verksamhet.

Nästan alla växter rör sig rytmiskt, slingerväxter allra mest. Iakttar man en några dagar gammal solrosplanta noga kan man följa rörelserna. Toppen svänger runt medan plantan växer.

Till ön Ascension långt ute i Sydatlanten flyger den svarta tärnan Sterna fuscata för att häcka. Andra tider lever fågeln ute till havs.

De bruna koncentriska ringarna i den runda glasskålen består av bruna svampsporer. Några sporer av den mikroskopiska sporsäckssvampen Neurospora crassa placerades i mitten av skålen med näring.

Mitt i Antarktis ligger sjön Vostok och ruvar på sina hemligheter. Den är synnerligen otillgänglig, mörk och iskall där den befinner sig under ett 4 kilometer tjockt täcke av is.

Jorden är hemvist för mellan 5 och 100 miljoner olika livsformer. En stor del av dem är okända, och många hinner försvinna innan de har blivit kända.

För den oinvigde kan utplantering av fisk ses som ett berikande av fjällfaunans biologiska mångfald - man tillför ju området ytterligare arter.

Våra vilda växter, var kommer de ifrån? De har förstås invandrat från söder och öster sedan den senaste inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan.

Utan vitmossa - inga myrar och ingen torv. Våra myrar är till stora delar täckta av levande vitmossa (Sphagnum), medan dött växtmaterial som har ansamlats under årtusenden utgör torvlagret i myren.

Universum är osannolikt. Mycket osannolikt. Ändå finns vi här. Martin Rees slutar aldrig att förundras.