I dag avslutas klimatmötet i Madrid, där en stor fråga har varit hur mycket vi kan förlita oss på tekniken att fånga in och lagra koldioxid. FN:s klimatpanel IPCC räknar med att infångning av koldioxid ska stå för 13 procent av utsläppsminskningarna som krävs till 2050. Både politiker, företag och organisationer har uttryckt tvekan till om detta är realistiskt, med tanke på att de här så kallade CCS-teknikerna ännu inte används storskaligt. Dyrt fånga koldioxid Ett av de stora problemen med CCS är att infångningen är för dyr. För att fånga koldioxid ur till exempel en kraftverksskorsten...
Globalt innehåller marken dubbelt så mycket kol som atmosfären. Marken släpper också ut koldioxid, som bildas när mikroorganismer bryter ned organiskt material. Även växternas rötter släpper ut koldioxid som kan nå atmosfären. Dessa processer kallas tillsammans för markandningen. Normalt binder marken mer kol än vad den avger – den utgör en så kallad kolsänka. Men matematiska modeller visar att markandningen kommer att öka till följd av ökande temperaturer. Nu har amerikanska forskare kunnat backa upp detta med globala data från naturliga system. Forskarteamet har sammanställt och analyserat...
Vid Boliden Bergsöes blysmältverk i Landskrona smälts blybatterier ner så att metallen kan återanvändas. Processen släpper ut koldioxid, men även mycket små mängder bly. I ett nystartat forskningsprojekt med stöd från Energimyndigheten ska Boliden tillsammans med forskningsinstitutet Rise undersöka om algodlingar kan minska utsläppsproblemen. Rökgaser från blyåtervinningen leds till vattenfyllda odlingstankar som kan stå utanför fabriken. Algerna använder koldioxiden vid sin fotosyntes. Samtidigt får de i sig blypartiklar, som även fastnar på deras yta. När algerna dör sjunker de till botten...
Företaget Climeworks har fått stöd av det schweiziska energidepartementet för en demonstrationsperiod på tre år av en anläggning som fångar in koldioxid från luften. Tekniken går ut på att luften sugs genom porösa filter som innehåller kemikalier som binder koldioxid. När filtren är fulla hettas de upp och koldioxiden kan sugas upp i gasform. Via ett rör pumpas den sedan till ett växthus cirka 400 meter bort, där den tas om hand av växterna. Totalt ska anläggningen filtrera fram 900 ton koldioxid ur luften per år. Climeworks är inte ensamt om att försöka skapa så kallade negativa utsläpp av...
Det är svårt att beräkna hur mycket jordens temperatur kommer att stiga för en viss ökning av växthusgasen koldioxid, därför att man måste ta hänsyn inte bara till de direkta växthuseffekterna, utan också en mängd återkopplingar, som ändrad absorption av solstrålning på grund av ändrade moln, snö- och istäcken och ändrad vegetation, samt indirekta verkningar på andra växthusgaser som metan, på havsströmmar m.m. Därför är man mycket intresserad av att försöka förstå hur koldioxid och temperatur har varierat under gångna tider. Jag är speciellt intresserad av en period som kallas Miocen, som omfattar tiden för mellan 23 och 5,3 miljoner år sedan, bl.a. därför att växter med ett nytt sätt ("C4-metabolism") att assimilera luftens koldioxid då började få stor spridning. Det finns flera sätt att uppskatta koldioxidinnehållet i gångna tiders atmosfär. Problemet är att de i regel stämmer dåligt överens. Nyligen har man gjort förfiningar av två av dem, och detta har medfört en del förändringar av resultaten. En metod, som bygger på kolisotoper i karbonat i jord ger därigenom lägre värden än tidigare, vilket skulle betyda att vår planet har stora problem nu. En annan, som redan tidigare gav rätt höga värden och bygger på att växter allt efter koldioxidhalten kan reglera hur många klyvöppningar de har på bladen (man kan på fossil av växtblad räkna antalet klyvöppningar i relation till antalet "skinn-celler"), ger efter det nya sättet att räkna ännu högre värden, vilket tyder på lite mindre risk för vårt framtida klimat (men inte alls "faran över"). Vi får hoppas att växterna är att lita på, men denna förhoppning får inte göra att vi tror mer på klyvöppningsmetoden.
Amerikanska forskare har testat ett nytt sätt att lagra koldioxid. De pumpade ner 1 000 ton koldioxid i vulkaniskt berg i delstaten Washington. Två år senare visar borrprover att koldioxiden har förvandlats till sten. – Nu vet vi att processen går väldigt snabbt och att detta är ett säkert sätt att lagra koldioxid permanent, förklarar Pete McGrail vid Pacific northwest national laboratory, som har lett studien. Koldioxiden och vatten bildar en sur miljö i berget. Det leder till att mineraler blir upplösta, som i sin tur reagerar med koldioxiden och bildar mineralet ankerit, som liknar...
Arktis blir allt mer isfritt under somrarna – och många forskare anser att det är en av de mest tydliga effekterna av våra koldioxidutsläpp. Ytterligare stöd för detta kommer från forskare verksamma i England och Tyskland. Enligt deras beräkningar, som har publicerats i Science , så råder det ett linjärt samband mellan koldioxidutsläpp och istäckenas utbredning: för varje ton koldioxid som släpps ut så minskar istäcket under den arktiska sommaren med ganska exakt tre kvadratmeter. Den genomsnittlige svensken orsakar utsläpp motsvarande ungefär 5 ton koldioxid per år vilket alltså motsvarar en...
– Politiska överenskommelser är nästan alltid kompromisser, och utifrån de problem som vi står inför, både när det gäller klimatet och de ekonomiska utmaningarna, så är Parisavtalet en bra kompromiss. Men utifrån min naturvetenskapliga bakgrund vet jag att det inte går att kompromissa med verkligheten. Naturen kompromissar inte med oss, säger Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet. – Det som sker det sker. Det finns mycket lite tvivel kring orsaken till uppvärmningen, även om vi inte med säkerhet kan säga exakt hur stor uppvärmningen blir för en viss mängd...
Metanhalten i jordens atmosfär har mer än fördubblats på hundra år. I dag svarar den för ungefär 20 procent av den växthuseffekt som alla gaser utom vattenånga står för.
För en gasmolekyl är jordens yta tusentals gånger större än den formella landarean på cirka 152 miljoner kvadratkilometer. Det kan vi ana om vi förstorar ett litet sandkorn.
Partiklar som innehåller kol singlar ständigt ner mot sjöarnas botten. En del blir kvar i tusentals år. Resten bryts ner till klimatgaser, främst koldioxid.
