Slut med 9 till 5

En nystartad affärstidning, Att:ention, beskriver sig som en ”guide för oss som inte skiljer benhårt på jobbet och livet”. Och kanske har man hittat en ny och växande målgrupp, eftersom många i dag har arbeten som de mentalt inte kan stänga av när de går hem.

Arbetstiden är på väg att bli ett diffust begrepp. Det menar Gunnar Aronsson, professor i psykologi vid Arbetslivsinstitutet. Många arbetsgivare avtalar bort ersättning för övertid, och genom e-post och mobiltelefon kan vi alltid vara nåbara. Det innebär att de fasta tidsramarna för arbetet löses upp och att gränsen mellan arbete och fritid blir alltmer flytande.

Att många förlägger viss arbetstid hemma innebär att någon del av hemmet får prägel av arbetsplats, samtidigt som många arbetsplatser alltmer liknar hem – med övernattningsmöjligheter och plats för fester och lekar. Närvaroreglering blir meningslös, vilket gör att kraven på självreglering ökar. Den anställde blir sin egen övervakare. Både frihet och ansvar ökar. Enligt Gunnar Aronsson finns det risk att arbetet blir en ständig följeslagare – även på semester och helger. Är man osäker inför omorganisationer eller nya projekt jobbar man ofta mer än vanligt, av okunskap om hur mycket kollegerna jobbar.

Svårt mäta flytande arbetstider

Denna övergång till en arbetsmarknad bortom stämpeluret är svår att överblicka. De alltmer flytande gränserna mellan fritid och arbetstid har medfört att det blivit mer problematiskt att mäta arbetstidens förläggning på ett tillförlitligt sätt, menar man på Statistiska centralbyrån. Det är alltså svårt att säga om vi verkligen arbetar mer.

Det finns fler forskare som menar att vi arbetar på ett nytt sätt. Tommy Isidorsson vid Institutionen för arbetsvetenskap, Göteborgs universitet, anser att vi är på väg att lämna industrisamhällets syn på arbetstid, där arbetet byggde på stämpelur, arbetsdelning och standardisering. I stället för att producera för lagerhållning producerar vi nu direkt för kunden. När ledorden är flexibilitet och kundanpassning blir centraliserade arbetstidslösningar svårare. Inhyrd arbetskraft tas in vid behov. Detta gäller främst industrin.

– Men även fler och fler tjänstemän jobbar med målstyrd verksamhet, och då blir det exakta antalet arbetstimmar mindre intressant, säger Tommy Isidorsson. Det viktiga är i stället att arbetet blir klart i tid. Samtidigt vet vi att den obetalda övertiden ökar. Man kan tala om att vi är på väg in i en posttayloristisk produktionsfas av arbetstider. Dessutom finns det exempel på att de som arbetar med administration inom industrin i dag gör det efter individuella scheman.

Delade meningar

Men meningarna är delade bland forskarna – kanske just därför att detta är ett svårmätbart fenomen.

– Det är mycket tal om hemarbete nuförtiden och så kallad teleworking, men jag ser inga tydliga tendenser till att detta skulle öka, säger Anders Wikman, fil.dr i sociologi och forskare vid Arbetslivsinstitutet.

– Inom vissa jobb svarar man på mobilsamtal eller kollar e-post utanför arbetstiden, men det är ganska marginellt arbetstidsmässigt sett.

Det är heller inte tekniken i sig som gör att vi arbetar på oregelbundna tider. Det har skett en avreglering av arbetstidslagstiftningen. Det är delvis en följd av att andra kulturer och nya internationella ägare har annan syn på arbetstid.

– Vi lever dessutom i ett alltmer konsumtionsinriktat samhälle, menar Anders Wikman. Vi förväntar oss att affärerna är öppna när vi vill handla.

Detta leder över till en annan aspekt av 24-timmarssamhället. Visserligen arbetar många alltmer flytande. Det handlar i regel om välavlönade och välutbildade grupper som affärsmän, forskare och egenföretagare. Men även inom olika serviceyrken arbetar allt fler kvälls- och nattetid. Vi har allt fler nattöppna bensinstationer, snabbmatsställen och butiker. Där är arbetskraften i regel lågavlönad och lågutbildad. Så reträtten från 9 till 5-arbetena går åt två håll.

Yngre arbetar obekväma tider

Uppemot 60 procent av Sveriges sjuksköterskor arbetar obekväma tider. Och nästan var tredje man och var fjärde kvinna arbetar övertid varje vecka, men dessa siffror minskar sakta.

Generellt sett kan vi se en svag ökning sedan 1980-talet av dem som inte arbetar dagtid. År 1980 var det 14 procent av arbetskraften, år 2003 nästan 19 procent. Många av dessa är yngre: i gruppen 16-24 år arbetar 34 procent obekväma tider. År 1980 var motsvarande andel 20 procent.

I länder som Frankrike och Spanien är arbetstiderna ännu hårt reglerade av staten. I Frankrike infördes 35-timmarsvecka för ett par år sedan. I andra delar av Europa är arbetstiderna ofta en förhandlingsfråga som regleras av arbetsmarknadens parter. Det gäller länder som Sverige, Danmark och Tyskland. Mest variationer är det i Storbritannien.