Det här är en del av F&F:s artikelserie om HVB-hem.

Hästarna och mulåsnan är de första som möter oss när vi kör in på gårdsplanen. De vänder nyfiket huvudena mot oss från hagen och en av dem ska senare tugga lite på fotografens väska och trycka mulen mot kameraobjektivet. Men först går vi mot huvudbyggnaden där Mohammed Törnblom Ouahid vinkar in oss från dörren. Han är verksamhetsansvarig på HVB-hemmet Tors gård som ligger på den gotländska landsbygden en knapp mil från Visby.

– Jag skulle säga att låg självkänsla är det som är gemensamt för många av dem som vi har tagit emot, säger han.

Här har hästarna en viktig uppgift. I kontakt med dem får de boende träna på ledarskap och tydlig kommunikation. Genom att rida och att arbeta i stallet kan ungdomarna stärka sin självkänsla – det är tanken med att använda hästar i behandlingen.

– Vissa kanske först inte vågar gå in i hagen men steg för steg närmar de sig hästarna och till slut vågar de rida för första gången. Vad har de tränat på då? Jo, att övervinna sin rädsla och sina fördomar. Att lyckas med något som är svårt är en känsla som går att översätta till andra sammanhang, säger Mohammed Törnblom Ouahid.

Tors gård har varit ett HVB-hem sedan 1998, först i Hasselakooperativets regi, men efter ekonomiska problem tog Mohammed Törnblom Ouahid och hans fru över driften 2013 och personalen följde med. I vanliga fall bor det i genomsnitt 12 ungdomar här tillsammans med 4–5 ”medlevare”. Medlevarskapet är grunden för Tors gård, där tanken är att de sköter vardagssysslorna tillsammans och de anställda bor i lägenheter intill ungdomarnas rum under sina arbetsveckor. Räknar man in personalen i köket och verkstaden brukar det vara ungefär åtta vuxna på plats samtidigt.

Men vid vårt besök gapar rummen tomma. Katten Zorro kan sova ostört framför den öppna spisen i sällskapsrummet. I yogastudion ligger bara några döda flugor bredvid de hoprullade mattorna och i snickeriet står en ensam stol och väntar på att bli lagad. Säkringsrepen hänger slaka på klätterväggen och från musikstudion hörs inte ett ljud. I oktober 2024 beslutade Ivo om tillfällig nedstängning av Tors gård under 6 månader. Socialtjänsten i ungdomarnas hemkommuner fick 48 timmar på sig att hitta nya placeringar.

– Vi har verkligen månat om trivseln och att ungdomarna ska ha det bra här. Att då få höra att någon stänger ditt hem för att det är fara för liv och hälsa. Det känns så … äckligt, säger Mohammed Törnblom Ouahid.

Larmrubrikerna om missförhållanden på HVB-hem har duggat tätt. De har handlat om att kriminella driver HVB-hem, om att anställda utsatt ungdomar för våld och sexuella övergrepp, men också om att intagna har avvikit för att begå allvarliga brott.

Så vad var det som gick hände på Tors gård? En sak som tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har möjlighet att ingripa mot är om HVB-hemmen inte har begärt utdrag ur belastningsregistret på personer de anställer. Dock är det inte förbjudet för dem att anställa personer som är dömda för brott. Det finns inte heller några riktlinjer för hur HVB-hemmen ska agera om de väl anställer personer med kriminellt förflutet. Under 2023 anställde Tors gård två personer som var dömda för bland annat misshandel och ringa narkotikabrott. Mohammed Törnblom Ouahid säger att de visst hade gjort utdrag ur belastningsregistret men att de bedömde att personerna ändå var lämpliga för tjänsten.

– Om inte jag är beredd att ge människor en andra och tredje chans i livet, då kan jag inte jobba med det jag gör. Det kan också vara en fördel som anställd att kunna använda sig av sin historia och visa att man kan göra en förändring. Men det Ivo säger med stängningen är ”en gång dömd, alltid dömd”.

En av de nyanställda blev uppsagd våren 2024. Under hösten fick personalen höra rykten om att han hade setts på stan tillsammans med en ung person som hade avvikit från Tors gård några månader tidigare. Föreståndaren kontaktade då polisen, som i sin tur skrev en promemoria till Ivo. Sedan gick det snabbt.

– Det var bara obekräftade rykten men även om det stämde att de hade setts ihop – hur kan det vara Tors gårds ansvar vad en tidigare anställd gör? Vi har inte haft någon anmärkning på alla år och så stänger de plötsligt ned oss med omedelbar verkan, säger Mohammed Törnblom Ouahid.

Just nu pågår en statlig utredning om HVB-hem, med syftet att säkerställa en trygg och säker vårdmiljö. Uppdraget fokuserar på att utreda om det behövs tydligare uppdelning i olika vårdinriktningar med olika kompetenskrav för dem som ska bedriva vården. De barn och unga som har utsatts för hedersrelaterat våld kan exempelvis behöva en viss specialiserad vård, medan de som har utsatt andra för sexuella övergrepp kan behöva annan vård av personal med utbildning för just det.

Utredningen ska också svara på om HVB-hemmen, framför allt vissa dem med vissa målgrupper, behöver större befogenheter, till exempel när det gäller rumsvisitationer, urinprov och att kunna beslagta riskabla saker. Det kan också handla om att begränsa hur ungdomarna får röra sig utanför HVB-hemmen och vilken tillgång de har till elektronisk kommunikation. Den här sortens begränsningar är i dag förbehållna de statliga Sis-hemmen, som dessutom får hålla ungdomar inlåsta.

David Pålsson är docent i socialt arbete vid Stockholms universitet och en av utredningens experter. Han menar att det är centralt att vården är trygg, men är kluven till att införa fler tvångsmedel.

– Vi vet inte i vilken omfattning barn rymmer från HVB-hem och det finns inga siffror på förekomsten av droger, men det finns situationer där det behövs befogenheter, till exempel för att beslagta droger, säger han.

– Samtidigt finns det ingen evidens för att ökat tvång ger mer positiv effekt för utfallet. Befogenheter kan lätt missbrukas.

På Tors gård ser man inget behov av ytterligare tvångsmedel. De genomför rumsvisitationer och urinprov baserat på de boendes samtycke. Det kan till exempel handla om en överenskommelse om att urinprov ska lämnas när någon kommer tillbaka efter en hemresa. Även de anställda lämnar urinprov för att säkerställa drogfrihet.

I praktiken har Tors gård också redan ett mobilförbud som upprätthålls genom frivilliga överenskommelser.

– Redan innan personen kommer till oss berättar vi varför det är bra att inte ha mobilen hela tiden – det är en chans för dem att bryta med sina gamla kontakter och kunna börja om. De brukar tycka att det är rätt skönt att slippa telefonen och när de får tillbaka den byter många sim-kort för att kunna börja om, säger Mohammed Törnblom Ouahid.

Parallellt med HVB-utredningen pågår en statlig utredning om SIS-hemmen. David Pålsson tycker att det är både märkligt och synd att de två utredningarna inte samverkar, eftersom de i grunden har samma uppgift: att behandla unga med psykosociala problem, dit kriminalitet och missbruk räknas. Han kallar institutionsvården av unga för ett ”preprofessionellt” fält.

– Det finns hem med välutbildad personal, men det finns ingen professionell konsensus och många har ingen utbildning. Det är oklart vilken vård HVB-hemmen ska bedriva och det görs heller ingen utvärdering av hur hemmen eller vården fungerar, säger David Pålsson.

När socialtjänsten ska placera en ung person på ett HVB-hem kan handläggaren gå in på söktjänsten HVB-guiden. Där hittar man hundratals olika hem med kortfattad information om deras behandlingsmetoder. Ofta är det långa listor med förkortningar. De kan vara specifika för ett visst problem, som ART (anger replacement therapy), CRA (community reinforcement approach) och CBNT (social behaviour network therapy), eller mer allmänna, som KBT (kognitiv beteendeterapi), MI (motiverande samtal) och PDT (psykodynamisk psykoterapi).

– Staten blandar sig inte i vårdens innehåll utan den rådande principen är ”låt tusen blommor blomma”. En del är hemmasnickrat, en del är manualbaserat och mycket av det som påstås ha vetenskaplig evidens är inte utprovat för det sammanhang där metoden används, säger David Pålsson.

Samtidigt är det svårt att avgöra hur mycket valet av behandlingsmetod påverkar. Det är trots allt en ganska liten del av tiden som läggs på individuell behandling. På Tors gård arbetar de till exempel med flera manualbaserade metoder men det handlar om någon timme då och då som någon i personalen sitter med ungdomen och går igenom en modul i taget.

Att själva vården är ett för litet inslag i vistelsen är en av de saker som Ivo har kritiserat. Lejonparten av tiden fylls av skola, hushållsarbete, gårdssysslor och träning. Vardagslivet, att lära sig att ta ansvar, passa tider och hantera sociala relationer, ser Tors gård som en del av behandlingen och en förberedelse för livet utanför HVB-hemmet. På flera ställen i huvudbyggnaden återkommer tre ord: bra – tack – hjälp. De är en påminnelse om att reflektera över vad som har varit bra, vad man är tacksam över och vad man känner att man behöver hjälp med.

– Genom att vi är så många olika sorters människor som jobbar här så brukar ungdomarna hitta någon som de klickar med och kan prata med, säger Mohammed Törnblom Ouahid.

Detta är också något som forskningen framhåller. Ett positivt socialt klimat med bra stämning i gruppen och tillgång till socialt stöd anses vara avgörande för att motverka riskerna med institutionsvård, enligt David Pålsson. Låg personalomsättning och relationsbaserat arbete har också påvisat positiv effekt.

– I intervjuer med barn framgår det att många önskar mindre institutioner och personal som är fysiskt och emotionellt närvarande, säger David Pålsson.

Under det senaste decenniet har staten utökat sin tillsyn av institutionsvården genom Ivo. Myndigheten gör årliga inspektioner på samtliga HVB- och Sis-hem för att säkerställa att de följer lagen. I socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter står det dock inget om personaltäthet, behandlingsmetoder eller specifika utbildningskrav, förutom för föreståndaren som ska ha en relevant högskoleutbildning. Övrig personal ska ha ”den utbildning, den erfarenhet och den personliga lämplighet som behövs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter”. Därför har Ivo små möjligheter att påverka hur institutionsvården faktiskt bedrivs, enligt David Pålsson vid Stockholms universitet. Hans forskning visar att när Ivo drar in tillstånd handlar det oftast om brister i dokumentation eller att det inte har gjorts tillräckliga bakgrundskontroller vid anställningar.

– Det går inte att belägga att de senaste årens förstärkta tillsyn har åstadkommit bättre HVB-vård överlag, säger David Pålsson.

På Tors gård har vi kommit ut i hästhagen. Även om gården är tom på ungdomar måste djuren tas om hand. Mohammed Törnblom Ouahid klappar om en häst medan en annan häst lyfter upp fotografens väska med tänderna. Jag ser det men vågar inte ingripa – där går tydligen gränsen för mitt civilkurage.

Efter den tillfälliga nedstängningen överklagade Tors gård beslutet till Förvaltningsrätten och i slutet av mars kom domen: ”Sammantaget bedömer förvaltningsrätten att utredningen i målet inte ger stöd för att det framkommit några sådana missförhållanden i verksamheten som inneburit fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt.” Rätten konstaterar att Tors gård har inhämtat utdrag ur belastningsregistret för de anställda men att ett av utdragen av misstag inte skickades in till Ivo. Vittnena, bland annat en av Ivos anställda som inspekterade hemmet i november 2023, har givit ”en samstämmig bild av Tors Gård som en välfungerande verksamhet där de placerade ungdomarna får en god vård”. Ivo gjorde alltså enligt förvaltningsrätten fel när de akutstängde hemmet. Men Ivo har överklagat domen.

– Jag vet faktiskt inte hur länge vi kan övervintra. Det borde jag väl inte säga offentligt men jag känner att jag lite grann börjar tappa sugen. Jag har gjort det här så länge med så många ungdomar som det faktiskt har gått bra för, men för många av dem som behövde flytta i höstas har det tyvärr gått sämre, säger Mohammed Törnblom Ouahid.

Ett par veckor senare kommer nästa bakslag för Tors gård: Ivo har beslutat att permanent återkalla bolagets tillstånd att bedriva HVB-verksamhet. I beslutsdokumentet påtalas allvarliga brister på en mängd punkter, bland annat att behandlingsinsatserna har varit otillräckliga och att verksamhet bedrivits på annan plats – till exempel har de gjort en årlig skidresa till fjällen. Tors gård kommer att överklaga även det beslutet till förvaltningsrätten. På kontoret sitter Belinda Ouahid Törnblom och går igenom dokumentet som kom några timmar tidigare. Hon är personalansvarig och driver gården tillsammans med sin man. Det hon främst efterlyser är ett tydligare regelverk och en möjlighet till dialog med Ivo.

– Mycket av det som nu tas upp i beslutet hade vi kunnat bemöta och förklara, om vi bara fått möjlighet innan ärendet gick så här långt. Nu är det som att vi ska driva verksamheten på vårt sätt och så får vi i efterhand veta om det är rätt, säger hon.

Läs mer: HVB-hemmet Tors gård räddade Kristin