Gen
”I dag lär vi oss det språk med vilket Gud skapade liv”, sade Bill Clinton när den första kartläggningen av människans arvsmassa blev klar i juni 2000. Vår genetiska kod innehåller 25 000 gener, fick vi då veta, färre än förväntat. Men vad är en gen?
Från början var genen tankens verk, en abstrakt enhet för det arv som gick över till barnet från varje förälder. Med molekylärbiologins framväxt fick genen en verklig, rent fysisk identitet. Den sågs, och ses fortfarande av många, som ett avsnitt, en avgränsad sekvens på DNA-spiralen där generna sitter som pärlor trädda på DNA:s spiralformade band. Varje gen bär på information som avgör egenskaper hos det livgivande protein som tillverkas med genen som uppgiftsgivare. Informationen överförs av budbärare, RNA-molekyler, som finns i alla levande organismer. Så lät länge genetikens lära.
Denna börjar dock långsamt omvandlas till en mer komplicerad bild. Först fick man reda på att de proteinkodande generna, pärlorna på DNA-strängen, är splittrade och kan kombineras på olika sätt. Idén om att en gen motsvarar ett protein är numera skrotad. Dessutom har RNA fått en allt viktigare roll i det stora spelet om arvet och är inte längre bara passiv budbärare.
– Med ny kunskap har naturligtvis också vår bild av vad en gen är blivit alltmer komplex, säger Elisabeth Haggård, professor i genetik vid Stockholms universitet. Förut kunde det ta ungefär en vecka att lära studenterna genbegreppet, nu krävs det nog uppåt tre månader för att förklara. Så det där med våra 25 000 gener får vi verkligen ta med en nypa salt.
