Guldfynd i grav från 100-talet

Ett gravröse utanför Munkedal från vår tideräknings början dolde hemligheter som arkeologerna inte väntat: en sällsynt guldberlock och välbevarat tyg. Plus både ett obränt och ett bränt skelett.

Publicerad
En guldberlock från 100-talet är ett ovanligt fynd i Bohuslän.
Bild: Arkeologerna

Fynden kom slag i slag under grävningens sista dag: en mycket ovanlig guldberlock, två par fibulor – dräktspännen – och obrända ben. Redan tidigare hade arkeologerna hittat brända ben och en fibula i silverlegering. Bara att hitta välbevarade ben i Bohuslän är uppseendeväckande.

Utgrävningen utanför Munkedal gjordes våren 2020 nära en bergtäkt som bit för bit äter upp berget. Längst uppe på krönet, 50 meter över havet, fanns ett gravröse som länge varit känt. Fynden offentliggjordes i slutet av november, och nu har arkeologerna även daterat dem till 100-talet enligt vår tideräkning. Det gör guldfyndet extra spännande.

– Här drösar det inte precis av guld. Bara två liknande berlocker har hittats i Västsverige tidigare, en på Orust och en längre in i Västergötland. Utöver dessa har bara fyra hittats i landet, av dem tre på Öland, säger grävledaren Pia Claesson, arkeolog på Arkeologerna, Statens historiska museers grävfirma.

Perioden från vår tideräknings början till år 475 brukar kallas romersk järnålder. Framför allt Öland hade då intensiva kontakter med kontinenten, inte minst med romarriket. Tiden har kallats Ölands guldålder. Men varför en berlock lik dem som hittats där dyker upp i Bohuslän är oklart.

Form och teknik från östra Medelhavet

Formerna och tekniken med fina filigranarbeten kommer från östra Medelhavet. Antingen har hantverkare från Norden varit där och gått i lära hos mästare för att sedan ta hem tekniken, eller så har smyckena hamnat här via handel.

– Hantverkare som tillverkade sådana här lyxföremål var knutna till en elit. De gjordes åt någon som inte bara kunde betala deras utbildning och materialet, utan också hade användning av guld, säger Pia Claesson.

En annan märklig sak är att graven innehöll kvarlevor av två personer: resterna av ett skelett under en liggande häll plus brända ben som strötts omkring i röset. Det är en mycket ovanlig kombination. Stora delar av skelettet saknades, eftersom den sura jorden i Bohuslän löser upp ben. Att något alls finns kvar beror på att hällen haft en bevarande effekt, gissar Pia Claesson.

– Det fanns också tygrester kring de två fibulorna som låg där skulderbladen varit. Att de bevarats kan bero på att fibulorna var gjorda i kopparlegering, som är giftig och har stött bort mikroorganismer.

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag

Ovanligt med bevarade textilier

Liksom guldberlocker är nära tvåtusenåriga textilier oerhört sällsynta, bara ett tjugotal har hittats i Sverige. Bitarna var av färgad ull, troligen från en hängsleklänning som burits utanpå en särk. Ytterligare analyser ska förhoppningsvis ge svar på vilka färger det rört sig om.

Arkeologerna hoppas också att strontiumanalyser ska ge besked om vem det var som begravts med så fina gåvor.

Halterna av olika strontiumisotoper i skelettet avspeglar jordmånen där en person levt. Var det inte någon ur den lokala eliten kan det ha varit en besökare på genomresa. Inget tyder på att det funnits någon centralplats i närheten, men däremot viktiga kommunikationsleder. 

 

Artikeln har uppdaterats.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor