Kan hjärtats rytm förutspå förlossningsdepression?
Gravid med sitt första barn låter F&F:s Anna Liljemalm forskare mäta hennes stressreaktioner. Målet är att hitta sätt att förebygga depression och suicid. I tre artiklar undersöker F&F förlossningsdepression.

Den lilla måltavlan i pannan hjälper systemet att skilja på huvud- och ögonrörelser.
Bild: Sara Mac Key
Forskningsassistenten Matilda Mikkola trycker fast ett klistermärke i min panna. Den lilla måltavlan ska hjälpa datorn att kalibrera hur pupillerna i mina ögon rör sig fram och tillbaka över skärmen. Snart förses handleder, armveck och två av fingertopparna med elektroder som registrerar hur fort hjärtat slår och hur mycket jag handsvettas.
Jag är gravid med mitt första barn. För ovanlighetens skull är jag själv föremål för forskning, och sitter uppkopplad i en källarlokal på en klinisk forskningsavdelning vid Akademiska universitetssjukhuset i Uppsala. Resultaten kommer så småningom att ingå i en doktorsavhandling av Allison Eriksson vid Uppsala universitet.

Bild: Sara Mac Key
Den kommande timmen får jag genomföra en rad tester. Det första är en enkel stressmätning, jag behöver bara koppla av i fem minuter. I nästa del visas svartvita bilder med ansiktsuttryck på skärmen. Mitt jobb är att avgöra personernas känslotillstånd genom att trycka på R för rädd och G för glad. Kruxet är att det står FEAR i versaler intill en glad person och vice versa. Minst en gång blir jag lurad av den engelska texten och trycker fel.
Efteråt får jag varva ner med ytterligare en stressmätning, och svara på en rad enkätfrågor om mitt mående.
När avhandlingen är publicerad ringer jag upp Allison Eriksson. Hon berättar att dagens metoder för att identifiera förlossningsdepression nästan uteslutande bygger på självskattning och enkäter.
– Kvinnan måste själv berätta att hon mår dåligt för att få hjälp. Jag ville se om det fanns något mer objektivt sätt att mäta, och om det gick att fånga upp kroppens signaler utan att kvinnan själv behövde meddela vården, säger Allison Eriksson.
Hjärtslagen kan avslöja risken
I studien mättes hjärtfrekvens, pupillvidgning och hjärnans förmåga att sortera bort oviktig information. Avvikelser i dessa mått kan tyda på en dysreglering av stressresponssystemet, som tidigare har associerats med utveckling av nedstämdhet.
Allison Eriksson var ointresserad av huruvida den gravida lyckades matcha rätt ansiktsuttryck med rätt känsla eller inte. Hon ville undersöka hur väl den gravida återhämtade sig efter att ha utsatts för stress.
– Resultaten visar särskilt att svängningar i hjärtfrekvens kan användas för att förbättra förutsägelsen av förlossningsdepression, säger Allison Eriksson.
Att studera hur pupillerna hos den gravida reagerade på ljus visade också distinkta mönster för depression och ångest, men tillförde däremot inte någon signifikant förbättring i prediktionsmodellerna.
– Med större studier kan vi bygga vidare på detta och utveckla framtida system för beslutsstöd inom mödravården, säger Allison Eriksson.
Hon misstänker att hon själv drabbades av förlossningsdepression efter att ha fött sitt första barn, men hon vågade inte berätta för någon. Allison Eriksson tror att appar och annan ny teknik på sikt kan användas för att ge en mer objektiv bild av psykisk sårbarhet.
Vill hjälpa fler kvinnor i tid
Kanske kan det hjälpa vården att identifiera fler kvinnor som löper ökad risk för att drabbas av förlossningsdepression.
– Tröskeln är hög att lyfta luren och faktiskt be om hjälp när man förväntas vara nöjd och glad med sin nyfödda bebis. Jag får ont i hjärtat när jag hör om kvinnor som tagit det här stora steget och faktiskt kontaktat vården, och ändå inte blivit lyssnade på. Jag hoppas att den här sortens mätningar skulle kunna möjliggöra att fler får hjälp i tid, säger Allison Eriksson.
Läs vår artikelserie om förlossningsdepression