Träbroar från järnåldern hittade i Östergötland

Välbevarade träbroar från tidig järnålder har hittats i en mosse där en uråldrig väg gått mellan Norrköping och Linköping. Totalt har arkeologer hittat fem vägar över mossen.

Publicerad
Resebro mosse

En av träbroarna över Resebro mosse, mellan Norrköping och Linköping, med träpålar som kantat bron.
Bild: Arkeologerna, Statens historiska museer

Redan år 2018 fann arkeologer en åtta meter bred stenväg över Resebro mosse, nära Löfstads slott utanför Norrköping. Den gick över en sankmark – med åren alltmer torrlagd – och användes från 500- till 1600-talet. Under höstens utgrävningar har flera äldre vägar, som gått som träbroar över mossen, hittats. En av dem var kantad av trästolpar som bevarats mycket väl.

Två av de nyfunna vägarna löper på var sin sida om stenvägen och är från kring vår tideräknings början. Arkeologerna tror att de kan vara föregångare till stenvägen. Under en tredje fann man en bro av ris. Även de andra träbroarna kan ha vilat på ris och gett upphov till platsens namn, Resebro mosse.

Ytterligare 700 år tillbaka, under tidig järnålder eller rent av sen bronsålder, anlades ett gravfält på en höjd intill. Där hittades i årets grävning 20 gravar, att läggas till de två som grävdes ut 2018. Där går också en hålväg, en stig som fördjupats av århundradens tramp. Den antas vara samtida med gravfältet och fortsätter ned över mossen.

Svärd och andra stridsföremål

Ett gammalt svärd
På 1930-talet hittades ett 3 000 år gammalt svärd på platsen.
Bild: Ola Myrin, Historiska museet

På 1930-talet hittades ett praktfullt bronsålderssvärd här, cirka 3 000 år gammalt. Nu har fler föremål förknippade med strid hittats – en yxa och möjligen en bit av ett sköldbeslag.

– Föremålen är av speciell karaktär och har lagts ned under ordnade former, någon typ av rituell deposition. Det kan vara besegrade krigares utrustning som offrats för att blidka gudarna, säger grävledaren Maria Petersson från Arkeologerna vid Historiska museet.

Med årets fynd träder en tydligare bild av platsen fram. Den stenlagda vägens sträckning går mot gravfältet. Läget på en höjd måste ha varit en anslående syn för vandrare på vägen och signalerat inträdet i en mäktig bygd.

– Det var den enda vägen genom den här trakten, med en sjö på ena sidan och ett kärr på den andra. Den här platsen var något av en port in i centrala bygder med viktiga kommunikationer – en slätt mellan Kolmårdsbranten, Motala ströms utlopp och Bråviken. Där hade man förbindelser över Östersjön, och förmedlade impulser inåt landet, säger Maria Petersson.

Liksom stenvägen var två av gravarna monumentala, en av dem var en stensättning med 30 meters diameter. Det fanns flera treuddar, stenar lagda i en triangel med större hörnstenar, varav en med 33 meters sida. En offerplats intill pekar också på att platsen varit viktig.

En del av kungarnas Eriksgata

Vägen över mossen blev under medeltiden en del av Eriksgatan som nyvalda kungar red för att godkännas av landskapen från Mälardalen och söderut. Under 1600-talet drogs sträckningen om för att i stället passera närmare Löfstads slott.

Nu analyseras fynden, exempelvis årsringsdatering av virket i broarna. Det ris som lagts ovanpå vägarna är av gran, ett trädslag som inte kom till Norden förrän kring början av vår tideräkning. Men broarna i sig kan vara äldre, liksom risbädden under en av dem.

Trafikverket, som ska bygga en del av höghastighetsjärnvägen Ostlänken här, väntas ansöka hos länsstyrelsen om fortsatta grävningar. Arkeologerna vill bland annat fortsätta gräva ut gravfältet och undersöka träbroarna närmare.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Samhälle & kultur

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor