Annons

Från Lindberg till Beachman

Vid förra sekelskiftet uppmanades svenskarna att byta ut Johansson, Andersson och Karlsson för att lättare kunna skiljas åt. Naturen inspirerade till flest nya namn. Svenskarna har fortsatt att byta namn under hela 1900-talet, men nu är namnen mer internationella.

Annons

Sverige är det land som sägs ha haft mest efternamnsbyten i världen. Och det blir allt vanligare. Samtidigt som svenskar nu tar sig namn utan förankring i svenskt språkbruk - exempelvis Beachman, Nickrod, Dekhil och Mortaigne - så tar sig många invandrare svenska efternamn. Sålunda sker en snabb internationalisering av det svenska efternamnsskicket parallellt med att utländskt klingande namn ersätts av sådana som låter typiskt svenska.

Tidigare bara ett namn

Trots att vi har bytt efternamn sedan hundratals år, är själva idén att ha efternamn tämligen senkommen. Under stora delar av den kända historien har människor haft bara ett namn, förnamnet. Vid behov kunde det kompletteras med en uppgift om vilken ort eller trakt man kom ifrån, eller vilket yrke man hade: Lars Skomakare eller Karin på Berget.

Under medeltiden blev det vanligt med s k patronymikon. Det innebär att faderns förnamn var grunden för det egna efternamnet: hette far Per blev efternamnet Persson. Detta namnskick ledde till att efternamnet skiftade från generation till generation.

I Sverige var dock förnamnet det viktigaste namnet fram till och med 1600-talet. Detta innebar att många människor delade på ett fåtal namn. En annan praxis var att personer kunde byta namn när de bytte ställning eller inträdde i en ny fas av livet.

Under 1600- och 1700-talen, när en stark stat och ett mer komplext samhälle växte fram, blev det vanligare att ha mer särskiljande efternamn. Myndigheternas behov av skatteuttag och utskrivningar krävde mer individuella namn för att undersåtarna skulle kunna identifieras lättare. Men ända in på 1800-talet kunde samma person stava sitt namn olika vid olika tillfällen.

De ärftliga släktnamnen är därför inte särskilt gamla. Under medeltiden var det bara ett fåtal adliga namn i Sverige som gick i arv (exempelvis Trolle, Bonde). Det var först från 1600-talet och framåt som det blev vanligt hos adeln att använda släktnamn, ofta efter tyskt mönster (exempelvis Swedenborg, Alströmer). Även bland präster och lärda började ärftliga efternamn användas under 1600-talet, men de valde främst namn efter latinskt eller grekiskt mönster (exempelvis Caroli, Gothus, Montelius). Under 1700-talet kom franska ideal alltmer i fokus (exempelvis Dalin, Franzén).

De s k borgerliga sammansatta släktnamnen efter tyskt mönster blev allt vanligare under 1800-talet och byggde ofta på att det första ledet härrör från hemorten (exempelvis Bredman, från Bredvik).

"Osvenska" efternamn

År 1901 antog riksdagen den första släktnamnsförordningen. Tidigare hade olika påbud styrt namnskicket i någon grad, exempelvis var det inte tillåtet för soldater att använda adelsnamn.

- Att den första släktnamnförordningen tillkom nu var knappast någon slump, säger historikern Torkel Jansson, professor vid Uppsala universitet. Det var uppenbarligen ett utslag av den moderna statens behov av ordning och kontroll. Vid den här tiden tillkom också den allmänna värnplikten och den allmänna självdeklarationen.

Det tidiga 1900-talet präglades av nationalism och storsvenskhet. Många i samtiden menade att det var ett oskick att så många svenska efternamn hade utländsk prägel, vad gäller både innehåll och form.

- Det propagerades mycket för att folk skulle byta till andra namn än de vanliga sonnamnen, säger Sonja Entzenberg, doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet. Syftet var alltså att kunna skilja människor åt - det här var ju före personnumrens tid, men också att få så svenska namn som möjligt.

Många människor tog vara på möjligheten att ta sig ett nytt efternamn; under åren 1920 till 1952 godkändes 64 000 nya efternamn i Sverige. I Svensk namnbok, som gavs ut 1921, presenterades förslag till nya namn och grunder till namnbildningar. En av författarna upprättade tio budord för dem som ville ta ett nytt namn (se rutan här intill).

- Man byter namn av praktiska skäl, men också för att skapa en identitet, säger Torkel Jansson. I många fall handlar det om social klättring.

En preliminär undersökning av namnbyten inom Svenska Missionsförbundet kring mitten av 1900-talet, som han har gjort, visar att namnbytena präglades av två tendenser. Dels byttes sonnamn till andra, mer ovanliga namn (Andersson till Granstig), dels byttes stavningen av vanliga namn till mer ovanliga stavningar (Eklund till Eklundh, Eriksson till Erixon, Skog till Skoog).

Svensk namnbok från 1921 uppmuntrade särskilt namn med efterleder som -brant, -fjäll, -grund, -malm, -skog, -vik och liknande. Det tidiga 1900-talet var industrialiseringens och urbaniseringens tidsålder. Svenskens kärlek till naturen predikades, och naturen, landsbygden och landskapen romantiserades. Detta ser vi spår av i alla tvåstaviga efternamn med naturord i båda leden. Efter de vanligaste sonnamnen är de våra vanligaste namn i dag (se rutan på sidan 45). Allra vanligast är Lindberg, tätt följt av Lindström och Lindgren.

Lennart Ryman vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet har nyligen disputerat på en avhandling om namnskick under 1600- och 1700-talen. Vissa av dessa namn dök upp redan då.

- Sannolikt kommer vissa av dessa namnled från ballader, visböcker och den höviska lyriken. Just linden är så gott som det enda trädet i detta litterära landskap, som kan ha varit en inspirationskälla när man tog sig ett nytt efternamn.

Brott i utvecklingen

Åren kring 1940 förändrades namnskicket ytterligare. Nya upplagor av Svensk namnbok öppnade för nya typer av namnbildningar. Den senare upplagan innehöll 26 000 förslag på namn att ta, ofta fritt skapade efter olika ortnamn.

- Detta jämnade alltså vägen för innehållslösa ljudsammansättningar i släktnamnen, säger docent Eva Brylla, forskningschef vid Sofi, Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala. Och det innebär en allt liberalare syn på namnbildningen.

I 1950- och 60-talens utredningar, kommittébetänkanden och namnböcker samt i Nämnden för svensk språkvård tilläts allt fler typer av ändelser och varianter av namnbildningar. I 1964 års namnförslagsbok förekom en mängd nya namn med innehållslösa förleder som skapats av en dator (exempelvis Foldeson). Samtidigt vidgades rätten till namnbyten. Tidigare hade endast personer med sonnamn eller löjeväckande namn haft möjlighet att byta. Enligt 1963 års släktnamnslag, som ersatte förordningen från 1901, räckte det att namnet inte var tillräckligt särskiljande för att man skulle få tillstånd att byta.

Men det var 1982 års namnlag som enligt Eva Brylla innebar det verkliga genombrottet för individuella efternamn. Lagen har också ambitionen att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Man kunde nu välja mannens eller kvinnans efternamn vid äktenskap eller låta båda parter behålla sina efternamn.Både patronymikon och metronymikon tillåts också i och med denna lag. Om en kvinna väljer att kalla sig exempelvis Stigsdotter i efternamn, är det rimligtvis en könspolitisk markering, och ofta tas ett sådant namn efter en skilsmässa. Att anta ett namn som exempelvis Brittasdotter är rimligen att gå ännu ett steg i denna riktning och stärka en kvinnlig identitet. Detta är dock inte särskilt vanligt, och de flesta kvinnor tar sin mans efternamn vid giftermål. Detta förvånar Eva Brylla.

- Trots en stark kvinnorörelse i Sverige och trots feminismens genombrott, så verkar inte kvinnor vara särskilt måna om att behålla sitt efternamn. Även flera kända feminister tar ännu i dag sin mans efternamn vid äktenskap.

År 1988 godkändes namnet Antersparre, vilket också markerade ett genombrott. Namn som antyder en högre social status fanns det tidigare förbud mot, om det "giver sken av tillhörighet till ett visst stånd". På senare tid har det skett en uppluckring av detta förbud. Namn som Ehrensparre, Rosenstierna och Odenskiöld har godkänts som nya släktnamn, men ansökningar om namn som börjar med adelsmarkerande af, de eller von avslås fortfarande regelmässigt. De flesta avslagen motiveras dock med att de liknar befintliga namn i alltför hög grad. I dag sköts namnändringar av Patent- och registeringsverket, vars beslut kan överklagas hos Patentbesvärsrätten.

Internationalisering

- Efter 1980-talet kan man ofta inte längre se om de nytagna namnen är svenska, utan de bygger på hopsatta ljud utan någon svensk språklig betydelse. Under 1990-talet har antalet ansökningar om nya efternamn sakta ökat, och fantasin har varit stor, säger Eva Brylla.

En femtedel av alla ansökningar om nya namn kommer från invandrare, vilket ungefär motsvarar deras andel av befolkningen.

- Vi ser två motstridiga trender. Antingen vill de försvenska eller byta till svenska namn på grund av svårigheter att få jobb och bostad, eller efter ständiga besvär med felstavningar och problem med uttal. Eller också vill de stärka sin känsla för sitt gamla land genom att betona sitt ursprungsnamn. Det kan ha att göra med att namnet var förbjudet eller innebar problem i det gamla landet. Ett exempel är kurder från Turkiet. Man vill knappast byta sitt namn när man äntligen kan bära det.

Men precis som alla de namn som kom in i svenskan på 1600-talet då stora delar runt Östersjön blev en del av det svenska riket, införlivas dagens invandrade efternamn i det svenska språket efter hand.

- En motsatt trend är att svenskar internationaliserar sina namn, och då framför allt till anglosaxiska namn. Detta är ett slags språkförlust, menar Eva Brylla och jämför med USA:

- Tack vare att många amerikaner har behållit sina efternamn kan man än i dag se vilka olika europeiska länder som deras förfäder kom från. I Sverige har vi under 1900-talet i stället gått från sträng puritanism till nästan ohämmad liberalism i synen på vad som kan passa som efternamn.

Litteraturhänvisningar

Ursäkta, hur var namnet?

Brylla, Eva

SCBs namnstatistik

2003-01-01

De tio budorden för nya namn

  1. Namnet bör vara nytt.
  2. Namnet bör vara ett släktnamn.
  3. Namnet bör vara svenskt.
  4. Namnet bör ej ha tillkrånglad och dekorativ stavning
  5. Namnet bör vara på verkligt språk och ej en godtycklig sammansättning av ljud.
  6. Namnet bör icke vara anstötligt.
  7. Namnet bör icke väcka löje eller inbjuda till drift.
  8. Namnet bör icke vara pråligt.
  9. Namnet bör vara så kort som möjligt.
  10. Namnet bör vara karakteriserande.

De 80 vanligaste efternamnen i Sverige

Här följer en lista med de 80 vanligaste efternamnen i Sverige 2003. Aktuell namnstatistik kan du hitta på SCB:s webbplats.
  Namn Antal     Namn Antal
1 Johansson 293 696   41 Engström 15 871
2 Andersson 289 398   42 Lundin 15 446
3 Karlsson 226 298   43 Fransson 15 310
4 Nilsson 194 574   44 Eklund 15 278
5 Eriksson 154 252   45 Lind 15 204
6 Larsson 139 830   46 Johnsson 15 039
7 Olsson 125 295   47 Samuelsson 15 024
8 Persson 121 599   48 Gunnarsson 14 724
9 Svensson 118 125   49 Holm 14 427
10 Gustafsson 80 353   50 Bergman 13 885
11 Pettersson 74 382   51 Nyström 13 744
12 Jonsson 63 981   52 Holmberg 13 662
13 Jansson 56 043   53 Lundqvist 13 560
14 Hansson 48 449   54 Arvidsson 13 516
15 Bengtsson 37 803   55 Mårtensson 13 270
16 Jönsson 37 736   56 Isaksson 13 055
17 Petersson 34 464   57 Nyberg 12 836
18 Carlsson 30 088   58 Söderberg 12 819
19 Gustavsson 28 487   59 Björk 12 763
20 Magnusson 28 460   60 Nordström 12 471
21 Lindberg 27 568   61 Lundström 12 374
22 Olofsson 26 744   62 Eliasson 12 162
23 Lindström 25 862   63 Wallin 12 032
24 Axelsson 23 770   64 Berggren 11 383
25 Lindgren 23 679   65 Björklund 11 264
26 Jakobsson 22 671   66 Ström 11 168
27 Lundberg 22 096   67 Hermansson 11 121
28 Bergström 21 669   68 Nordin 10 881
29 Lundgren 21 390   69 Sandström 10 793
30 Berglund 19 904   70 Holmgren 10 487
31 Berg 19 771   71 Sundberg 10 446
32 Fredriksson 19 255   72 Ekström 10 399
33 Mattsson 19 094   73 Åberg 10 394
34 Sandberg 18 010   74 Hedlund 10 181
35 Henriksson 17 857   75 Sjögren 10 064
36 Håkansson 16 713   76 Månsson 9 963
37 Sjöberg 16 668   77 Martinsson 9 719
38 Forsberg 16 615   78 Öberg 9 527
39 Lindqvist 16 405   79 Jonasson 9 496
40 Danielsson 16 350   80 Andreasson 9 495
Detta är en faktaruta som hör ihop med artikeln Från Lindberg till Beachman ur Forskning & Framsteg 1/2003.

Ingen Hitlereffekt efter andra världskriget

Namnet Adolfs popularitet avtog redan innan den mest kände fick makten i Tyskland.

2008-12-01

700 vanliga namn

Tre fjärdedelar av svenskarna kan fira namnsdag med sitt tilltalsnamn.

2001-01-01

Återkoppling: Kolkata eller Calcutta?

I faktarutan på sidan 42 läser man: "Största markytan i världen täcker ett fikonträd i botaniska trädgården i Kolkata

2007-04-01

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

1