Jag tänker – men inte bara med hjärnan

Ajabaja Kismet, dumma robot. Kismet sänker blicken, mungiporna vrids ner. Kismet ser ledsen ut. Men är han ledsen på riktigt? En knepig fråga för Rodney Brooks, chef för världens mest framstående laboratorium för artificiell intelligens (AI) vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i USA.

– Jag vill inte trassla in mig i frågan om det är verkliga känslor eller bara en modell. Folk har debatterat det sedan länge utan att komma någon vart. Låt oss säga att Kismet är en robot med inbyggd modell för känslor.

Rodney Brooks har gjort robotmodeller i många år nu. Först var det insektsliknande robotar som befolkade laboratoriet utanför Boston, nu är det s k humanoider – Cog och Kismet – som har tilldragit sig världens uppmärksamhet. En tänkande och en kännande robot, kan de förenklat presenteras.

Simulerar eller upplever

– Vi tror att vi gör modeller för hur mänskligt medvetande utvecklas. Vi har valt att bygga robotar med en kropp som liknar människans. Dels för att en viktig bit av vår förståelse av världen uppstår när vi fysiskt erfar vår omgivning, dels för att folk reagerar mer naturligt på en robot som har mänskliga drag. Det pågår ju mycket kommunikation utan ord människor emellan – genom ögonkontakt får jag signaler om att det är min tur att tala, jag märker om jag står för nära eller jag nickar uppmuntrade när jag vill fortsätta att lyssna.

Det är lätt att tro att Kismet lär sig, utvecklas och förstår sin omgivning ungefär som ett litet barn. Men frågan kvarstår: är Kismet verkligen ledsen innerst inne? Och om Kismet bara simulerar känslorna, kommer vi någonsin att få maskiner att börja tänka och ha en inre värld som vi? Hur får vi reda på om de verkligen känner rädsla, sorg eller glädje?

– Vi kan inte svara på det, eftersom vi inte ens vet exakt vad sorg eller andra känslor är. Filosofen Daniel Dennett, som länge har varit inspirationskälla för robotbyggarna vid MIT, viftar snabbt bort frågan.

– Vi tillskriver gärna andra olika tankar och känslor som de kanske inte har, säger Peter Gärdenfors, professor i kognitionsforskning vid Lunds universitet. Men att som hos Kismet koppla ihop tanken med emotionerna är en riktig väg att gå. Vi vet numera att tänkandet är intimt förbundet med känslorna. Problemet med Kismet och även Cog är att de är uppbyggda av massor av subsystem som inte riktigt hänger ihop. Och så finns inte den övergripande teori som får delarna att samverka, att skapa en helhet som skulle vara större än summan av alla beståndsdelarna.

Missar tankens spektrum

– AI-forskningen är ett stort fiasko, säger David Gelernter, professor i datavetenskap vid Yale University, USA. Och egentligen är det rätt självklart varför vi inte har lyckats skapa datorer som tänker som människor. Vi har satt vetenskapen före det sunda förnuftet.

Tänk bara på så bekanta situationer som hur du tänker när du löser olika problem. (1) När du ska köpa bil – logiskt och analytiskt försöker du kartlägga för- och nackdelarna med de olika valen. (2) Om din dator plötsligt hänger sig. ”Vänta nu, förra gången gjorde jag så här…”. Här är det tidigare erfarenheter som gäller. (3) Du kan se ut genom fönstret och låta tankarna sväva fritt. (4) Eller så somnar du och drömmer. – Den enkla slutsatsen är att alla dessa sätt att tänka hänger samman. De är som fyra hållplatser längs samma tåglinje – från logiken i ena änden till drömmen i den andra. Men psykologer och dataloger brukar tala om dessa tankesätt som om de vore helt skilda från varandra, som äpplen och apelsiner. I stället för att tänka sig dem som färger, rött och gult, t ex, med ett kontinuerligt spektrum av gulröda nyanser emellan.

Att övergångarna är kontinuerliga bekräftas av experiment som visar att man börjar drömma medan man fysiologiskt sett fortfarande är vaken. Fri association och dröm kan vara blå och lila på en färgskala med alla möjliga blåvioletta toner emellan.

– Det är nonsens att tro att vi kan förstå tänkande utan att förstå dröm eller kunna simulera den. På samma sätt som det inte räcker att veta vad rött och gult är för att förstå färg, man måste begripa sammanhanget, hela färgskalan. Tänkandet innefattar hela det kognitiva spektrumet. En tänkande dator måste kunna drömma. Och eftersom dröm är ett sätt att hallucinera medan man sover, så kommer vi aldrig att kunna bygga en tänkande maskin förrän vi lyckas få den att hallucinera.

Ett annat begrepp som är användbart enligt David Gelernter är mentalt fokus, eller skärpa. Detta fokus skiftar med tiden. Det logiska tänkandet avtar när man blir sömnig, å andra sidan går det inte att somna om skärpan inte sjunker under en viss nivå.

Även kreativitet har att göra med förmågan att släppa fokus ett tag och förflytta sig längs tänkandets breda spektrum, tror han. Många studier pekar på att kreativiteten inte ökar när man försöker koncentrera sig som mest på att lösa problemet utan när man tappar koncentrationen, när man tänker på något helt annat.

– När koncentrationen faller börjar känslorna spela en allt viktigare roll. Känslor utgör en brygga mellan kropp och tanke. Det kan kännas att två till synes orelaterade idéer är besläktade, vilket leder till att du kan koppla ihop dem till en bra jämförelse, analogi. Och att finna relevanta analogier är en väg till att lösa gamla problem på nytt sätt, att vara kreativ.

Just kreativa är kanske inte datorerna. Men ett fiasko?

– Jag är rätt benägen att hålla med Gelernter, säger Peter Gärdenfors. Artificiell intelligens i den traditionella bemärkelsen har inte visat sig särskilt framgångsrik. Man utgick från tre grundantaganden: att tänkandet är symboliskt, att det sker bara i hjärnan och att förnuft och känsla är oberoende av varandra, dvs att man inte behöver ta hänsyn till värderingar och känslor när man beskriver tänkandet. Senare kognitionsforskning har förkastat alla dessa tre antaganden.

Människan styr ändå

I den traditionella AI-forskningen i datorernas gryning föreställde man sig alltså att tänkande och kunskapsbildning sker sekventiellt, dvs i tur och ordning, och kan beskrivas med logikens och grammatikens regler.

Men så småningom insåg man att tänkandet försiggår i hjärnan på flera olika plan samtidigt. Därmed blev på 1980-talet parallella datorer, eller neurala nätverk, grunden för försök att konstruera tänkande maskiner. Med självlärande system och senare med genetiska algoritmer hoppas man uppnå den rätta graden av komplexitet som tänkandet kräver. Här lämnar man alltså den klassiska AI och övergår till vad som kallas konnektionism, föreställningen att hemligheten till mänskligt tänkande ligger i datorns arkitektur. Kan man bygga en dator lika komplex som en hjärna, så ska den börja tänka själv.

Hjärnan innehåller triljoner nervceller, neuroner. Hur varje neuron fungerar på egen hand vet vi rätt så bra i dag, men hur är alla dessa neuroner hopkopplade för att forma de processer som kallas tänkande?

De neurala nätverken är uppbyggda efter principen att deras inre signaler uppstår genom erfarenhet, de är alltså inte bestämda i förväg. Men det finns åtminstone en stor skillnad mellan en dator och hjärnan. Datorn är en produkt av ingenjörsarbete. Ingen ingenjör – ingen dator. Hjärnans kontakter har däremot inte kopplats ihop av någon, och ingen kan justera dem varje gång som den yttre världen ställer till med problem.

– En av de saker som har visat sig begränsande med dessa datorsystem är att de har svårt att gå utanför det som de fick i sig från början, säger Peter Gärdenfors. De kan inte göra hypotetiska resonemang om vad som skulle hända om jag handlade på ena eller andra sättet, och de kan heller inte hitta på givande analogier eller bilder, metaforer – allt sådant som människan är så duktig på. Gelernter har alltså en poäng när han säger att för att tänka måste man kunna sträcka sig utanför det givna systemet, sätta sig in i världar som inte finns.

Abstrakt, associativt tänkande och tidsmedvetande, alltså förmågan att planera en handling och även kunna föreställa sig dess följder, äger rum i pannloben som är sent tillkommen i evolutionen och välutvecklad bara hos människan. Detta stöder påståendet att avancerat tänkande och planering bara förekommer hos människan.

Även djur, framför allt primater, kan planera. Schimpanser kan t ex gå i väg och skaffa sig en pinne för att peta fram termiter att äta. Men djuren planerar för sina omedelbara behov, de kan inte föreställa sig framtiden. Det kan inte datorer heller.

Evolutionen ger nyckeln

För Rodney Brooks innebär svårigheterna att han nu flyr fältet. Eller börjar om i en annan ände, långt tillbaka i evolutionens gryning. Bakterier är de enklaste formerna av liv på jorden, och nu ska han bygga bakterierobotar.

Brooks när en dold förhoppning om att samma principer som styr livets uppkomst på jorden gäller även människans medvetande. Ur död materia uppstår jaget.

Frågan om vad som är en äkta tanke jämfört med en som bara är simulerad reduceras till frågan om skillnaden mellan levande och dött. Var går gränsen? Vilka organisationsprinciper blåser liv i cellklumpen?

– Jag tror att det är något väldigt grundläggande som vi har missat. Något som kanske redan sticker upp framför näsan på oss men som vi inte förmår fatta. Det är inget mystiskt, kanske visar det sig självklart när vi en gång löser mysteriet.

För att komma till livets källa har Brooks övergett kisel och metall – robotarnas byggnadsmaterial – och alltså gått över till organiska grundelement. Ännu har inget hänt.

– Man blir mycket ödmjuk när man inser hur långt det fortfarande är mellan de simulerade systemen och de biologiska, säger Peter Gärdenfors. Men vi ska inte glömma att det tog ganska lång tid av utveckling att plocka fram dessa system, och en massa saker har gallrats ut på vägen. Det är bara en liten bråkdel som finns kvar.

Det kan ju hända att det mänskliga tänkandets hemlighet inte bara ligger i hjärnans uppbyggnad utan i dess evolutionshistoria. För det kanske mest häpnadsväckande med minsta lilla kryp på jorden är dess förmåga att klara av nya och helt okända situationer. I dag söker man efter källan till denna oerhörda flexibilitet inne i hjärnans evolutionsbiologiskt äldsta delar. Där hittar man känslor. Ännu ett av det klassiska AIs antaganden går i graven, nämligen att rationellt tänkande har föga med känslor att göra.

Eftersom känslor hanteras av utvecklingsmässigt gamla delar av hjärnan, tror forskarna att känslor är en fundamental del av tänkandet. Den som under det senaste decenniet väckt diskussionen om känslans betydelse för tanken är Antonio Damasio, professor i neurologi vid University of Iowa i USA.

Känslan vägleder tanken

Genom studier av hjärnskadade patienter har Damasio kunnat visa att förnuft och gott omdöme hänger samman med känsloupplevelser. Både medvetna och omedvetna känslor är en viktig källa till rationellt tänkande och har avgörande betydelse för vår förmåga att fatta kloka beslut.

Varför behövs känslorna? Varför räcker det inte att tänka metodiskt och rationellt?

– Det är nog så att det finns för många vägar att gå. När vi tänker på alla möjliga följder av våra val exploderar möjligheternas antal för snabbt, säger Peter Gärdenfors. Och då behövs en relativt snabb värderingsmekanism för att sortera bort ointressanta eller dåliga alternativ. Antonio Damasio har varit mycket framgångsrik med att visa att utan en känslomässig värdering av olika handlingar och deras konsekvenser, skulle vår vilja inte ha någon riktning. Vi har ett syfte, ett mål, en intention med vårt tänkande. De abstrakta emotionsfria resonemangen som logiker och AI-folk utgick i från fungerar inte i verkligheten.

Enligt Antonio Damasio ger känslorna motivation och vägleder i det sociala samspelet. Dessutom är sådant som är emotionellt laddat lättare att ta till sig än det neutrala – känslor underlättar alltså inlärning. De bildar också en brygga mellan minnen av det förflutna och nuet. Prousts berättelse om hur doften av en madeleinekaka blixtsnabbt väcker till liv minnen från hans barndom i Paris är ett känt litterärt exempel.

Naturligtvis är det inte alltid som det fungerar: ska man ta beslut om något man inte har någon erfarenhet av kan känslorna leda fel.

– Jag påstår inte att alla ska lyssna till sina känslor och följa dem blint, säger Antonio Damasio. Men förneka inte heller att känslan spelar en viktig roll för ditt tänkande. Både förnuft och känsla ingår i livets maskineri.Det som slutligen kommer att styra våra handlingar är det som bäst stämmer med våra medvetna och omedvetna känslor.

– När vi talar om känslor talar vi om olika beteenden som produceras i hjärnan, säger Damasio. Men de känns överallt i kroppen – tänker du på något skrämmande bultar hjärtat snabbare, när du är ledsen ändras ditt ansiktsuttryck och din kroppshållning. Och när du upplever glädje bubblar det i hela kroppen. Hjärnan är central för alla dessa processer på samma sätt som benen är nödvändiga för att springa. Hjärnan är integrerad med kroppen inte bara för att den är beroende av stödfunktioner, utan just genom känslor. Det är kroppen som är hjärnans länk till omvärlden. Utan den klarar sig inte hjärnan – i den meningen kan inte tanken befrias från sin kroppsliga förankring. Anden och materien, tanke och kött, hänger samman.

Tanken och världen sammantvinnade

Man kan föra resonemanget ännu längre. Tänkandet är en process som uppstår inte bara i växelverkan mellan hjärnan och kroppen. Det uppstår i kontakt med världen.

Genom olika former av kommunikation, symboler och bilder meddelar sig vårt medvetande till omvärlden. Språket spelar här en central roll, men det är en stor del av tänkandet som inte sker genom språk.

– En slalomåkare kan t ex i huvudet ta sig genom hela loppet, tänka på hur hon ska lägga kroppen i svängarna, olika vinklar osv, och på så sätt förbereda sig mentalt för sitt åk. Den franske hjärnforskaren Marc Jeannerod har till och med kunnat visa att samma del av hjärnan är inblandad när du tänker på en sådan planerad rörelse som när du utför den, säger Peter Gärdenfors.

Häri ligger människans medfödda tankeförmåga – att drömma, fantisera, se in i framtiden. Att tänka logiskt måste man däremot gå i skolan för att lära sig.

– Språket har kommit till ganska sent i människans utveckling, säger Peter Gärdenfors. Men som psykologen Michael Tomasello påpekar – att kommunicera utan språk är som att byta varor utan pengar. Att använda en penningvaluta gör handeln mycket effektivare på samma sätt som ett språk underlättar kommunikation. Orden får gemensamma betydelser och det gör att vi mycket snabbare kan byta idéer.

– Genom språket får vi lättare att tänka metaforiskt, att använda ord från ett område på ett annat. Vi talar t ex om toppen på en karriär eller att tiden flyter. Och i likhet med många lingvister tror jag att metaforer är grundläggande mänskliga tankestrukturer, säger Peter Gärdenfors.

Språket är bara ett av många sätt att sudda ut gränsen mellan den inre och den yttre miljön. Sedan långt tillbaka i tiden har människan skapat bilder, sedan kom skriften. I dag har vi böcker, datorer, tidningar, foton. Vi använder almanackor, telefoner, kartor, bandspelare.

– I det traditionella AI-tänkandet hade man tänkt sig att kunna låsa in tänkandet i ett isolerat system. Nu vet vi att det inte går. Vi är inte ens medvetna om att vi knappt skulle kunna tänka utan alla dessa hjälpmedel som vi omger oss med. Tar du bort dem kan du inte skriva artiklar, inte komma ihåg mycket av vad vi har sagt, påpekar Peter Gärdenfors.

De hjälper lärandet mycket och de hjälper tänkandet mycket. Man kan inte längre tänka bara med hjärnan, vi är alla ohjälpligt förbundna med världen runt om.