Är islam ett hinder för demokrati i Iran?

När Ayatolla Ali Khamenei dog i israeliska och amerikanska attacker var det många som hoppades på frihet och demokrati för det iranska folket. Khamenei styrde efter khomeinismen. Ideologin går tillbaka till Ayatolla Khomeini – den ledande figuren för iranska revolutionen 1979, förklarar Oliver Scharbrodt, professor i islamiska studier vid Lunds universitet. 

– Sammanfattningsvis är det föreställningen om en islamisk stat. I Khomeinis tolkning innebär det att ledaren för Iran måste vara en religiös lärd, någon som är utbildad i islamisk rätt och teologi. Anti-imperialism och anti-kolonialism är centrala inslag i denna ideologiska riktning. Det handlar om självständighet, motstånd mot sionism, stöd till den palestinska saken och att motverka USA:s dominans i Mellanöstern, säger Oliver Scharbrodt. 

– Revolutionen 1979 var i hög grad ett folkligt uppror. Den omfattade alla delar av det iranska samhället. Den riktade sig mot Pahlavi-monarkin, en sekulär och auktoritär regim. På sistone har det talats mycket om Reza Pahlavi, sonen till den sista shahen, som en möjlig ny ledare under en övergångsperiod om regimen skulle falla. Det politiska systemet under hans far var också en diktatur. En av sakerna man ville med den iranska revolutionen 1979 var därför att skapa en återgång till islam och en sorts anti-imperialistisk drivkraft mot västlig dominans, säger Oliver Scharbrodt. 

Vad säger khomeinismen om demokrati? 

– Det kan diskuteras om idén om demokrati fanns hos Khomeini själv. Han talar egentligen inte särskilt mycket om demokrati. Hans idéer betonar behovet av att etablera en islamisk stat. Men många av de ledande personerna i revolutionen hade demokratiska ambitioner, säger Oliver Scharbrodt. 

– Förenklat kan man säga att det finns två grupper inom det politiska etablissemanget i Iran. De konservativa och reformisterna. Alla hävdar att de är sanna efterföljare till Khomeini. Många av reformisterna var unga politiska aktivister som stödde revolutionen. De har haft olika positioner inom regeringen, men som organiserad opposition har reformisterna i stort sett neutraliserats sedan 2009. De konservativa betonar att staten ska vara islamisk och anti-imperialistisk. Reformisterna säger att man också måste sträva efter ett mer demokratiskt system.

Är det möjligt att kombinera demokrati och islam? 

– Det finns länder med muslimsk majoritet som är demokratiska. Indonesien är det största muslimska landet i världen och är en relativt välfungerande demokrati. Malaysia är ett annat exempel. I Afrika har vi Senegal, som också är ett land med muslimsk majoritet som har ett demokratiskt system, säger Oliver Scharbrodt. 

– Jag tycker inte att det finns någon inneboende ideologisk motsättning mellan islam och demokrati. Frågan blir mer specifik när man talar om liberal demokrati, alltså den västerländska modellen som har utvecklats i Europa och Nordamerika. Så frågan är om det bara finns en modell för demokrati eller om det finns flera former. 

– Reformisterna i Iran skulle säga att liberal demokrati är ett system som har vuxit fram i en västerländsk kontext. Därför går det inte att direkt överföra det till ett samhälle med muslimsk majoritet. De skulle hävda att man inom ramen för en islamisk republik kan utveckla ett demokratiskt system, även om det inte är sekulärt eller liberalt i västerländsk mening. Men det finns de som menar att detta inte är möjligt och att religion och stat måste separeras.

Varför tror du att många anser att demokrati och islam inte går att kombinera? 

– En anledning är att samhällen med muslimsk majoritet – särskilt i Mellanöstern – inte riktigt har fungerat väl. I de flesta länder i Mellanöstern ser vi i stället långvariga mönster av auktoritära styren. Därför tittar många på Mellanöstern och säger: Detta är islamiska samhällen och demokrati har inte fungerat där. Men det är en förenkling. Om man till exempel ser på de mer omfattande försöken att införa demokrati, som den arabiska våren 2011, så visar det en vilja till demokratiska förändringar. Dessa försök misslyckades av olika skäl och de auktoritära systemen återkom. Jag skulle därför säga att man inte bör reducera detta till islam, utan i stället titta på ekonomiska, politiska och geopolitiska faktorer för att förstå varför demokrati inte har etablerats och blomstrat i regionen, säger Oliver Scharbrodt. 

– En annan anledning är vår egen historiska erfarenhet. Vi tenderar att tänka att europeiska samhällen blev moderna och demokratiska först när kyrkans inflytande över samhället trängdes tillbaka, men historien är mer komplex än så.

 Hur viktig är religionen i det iranska samhället? 

– Det är svårt att kvantifiera detta, men jag skulle säga att det fortfarande finns en betydande del av det iranska samhället som identifierar sig som muslimer och för vilka islam spelar en roll i deras liv. Samtidigt vet vi från undersökningar att religiositeten har minskat. Det är intressant eftersom människor faktiskt var mer religiösa före revolutionen än efter. 

– En av orsakerna är sannolikt att staten använder islam för att legitimera sig själv och påtvingar samhället ett visst moraliskt ramverk i islams namn. Detta leder till att människor vänder sig bort från religionen som en form av protest mot regimen. Samtidigt måste vi komma ihåg att även om människor identifierar sig som religiösa innebär det inte att de stödjer regimen, säger Oliver Scharbrodt.