Har vi glömt den magiska stjärnhimlen?
Yngve Ryd samlade under två decennier berättelser om stjärnhimlen i samiskt liv. Nu har systern Lilian Ryd samlat dem i Den samiska stjärnhimlen – och verkligheten bortom.

Lilian Ryd har bearbetat och publicerat brodern Yngve Ryds verk, resultatet är Den samiska stjärnhimlen – och verkligheten bortom.
Bild: Privat
I Den samiska stjärnhimlen – och verkligheten bortom får läsaren följa med till en annan tid, där stjärnhimlens mönster var avgörande för det vardagliga livet. Vi får lära oss om hur stjärnorna inte bara kunde användas för att hitta rätt, utan också för att förutsäga väder, avgöra årstider och berätta historier.
Stjärnor och stjärnbilder har ofta flera samiska namn, beroende på var på himlen de står under året. Namnen hör ofta samman med vad de berättar och inte vilken stjärna de är. Ett exempel är Polstjärnan, som oftast används för att visa norr, men inte på högre breddgrader. Den har dels kallats spikstjärnan, då den likt en spik håller upp stjärnhimlen. Stjärnan har också gått under namnet Boahjinási, som antagligen betyder botten, där stjärnhimlen liknas vid en upp och ned-vänd gryta.
Författarna är syskon. Lilian Ryd har bearbetat och publicerat sin brors, Yngve Ryds, verk efter hans död. Under två decennier intervjuade han samer och antecknade deras berättelser, som annars hade gått förlorade.
Den samiska stjärnhimlen bjuder på berättelser som går bortom stjärnhimlen. Ett välkommet perspektiv i dagens hektiska samhälle, där jag tror att vi är många som glömmer bort att stanna upp och blicka upp mot stjärnhimlen.
Den samiska stjärnhimlen – och verkligheten bortom
Yngve Ryd & Lilian Ryd
Ord & Visor förlag