Politikerna tycker som väljarna – men inte om vinstuttag och arbetstid

Demokratins globala tillbakagång förklaras ofta delvis med att många väljare tröttnat på ett politiskt etablissemang som inte upplevs representera deras åsikter. Men i Sverige syns inget växande åsiktsgap mellan folket och de folkvalda i riksdagen, enligt en rapport från SNS Demokratiråd som består av fristående forskare.

Tvärtom har riksdagsledamöternas och väljarnas åsikter i olika sakfrågor närmat sig varandra de senaste årtiondena.

Sedan 1969 har forskare vid Valforskningsprogrammet och senare även SOM-institutet – båda vid Göteborgs universitet – undersökt avståndet mellan riksdagsledamöter och väljare i ett antal frågor. Åsiktsgapet var som störst vid den allra första mätningen, men därefter har ingen tydlig trend kunnat urskiljas – förrän 2010 och framåt.

Sverigedemokraternas inträde i riksdagen 2010 gjorde att väljarnas restriktiva hållning i flyktingfrågan fick en tydligare avspegling i riksdagshuset. Detta bidrog till att krympa det totala åsiktsgapet som sedan dess har fortsatt att minska säger Patrik Öhberg, forskare vid SOM-institutet och medförfattare till Demokratirådets rapport.

 – Vi hade tidigare ett väldigt stort gap mellan väljare och valda när det kommer till inställningen i asylpolitiken. Nu finns det inte längre några stora skillnader där.

Däremot visar den senaste riksdagsundersökningen, som gjordes efter förra valet 2022, att riksdagsledamöternas åsikter i en del andra frågor kraftigt skiljer sig åt från väljarnas svar i samma års SOM-undersökning.

Störst är skillnaden i frågan om sex timmars arbetsdag. Medan 50 procent av väljarna är positiva till förkortad arbetstid, är andelen riksdagsledamöter med samma inställning bara 25 procent. I riksdagen har stödet för arbetstidsförkortning tydligt minskat sedan 1985 då det låg på 45 procent.

Åsiktsgapet här skulle dock kunna ses som mindre relevant eftersom normalarbetstiden i Sverige inte har varit en fråga för riksdagen utan för fack och arbetsgivare.

– Men på vänstersidan talar man om att sätta politiskt tryck i den frågan. I ett kommande SOM-kapitel visar vi att även om folk vill ha sex timmars arbetsdag så tror man inte att den kommer att genomföras eftersom det är arbetsmarknadens parter det handlar om, säger Patrik Öhberg.

Åsiktsgapet är också stort i frågor som rör välfärden och offentlig sektor. Andelen riksdagsledamöter som vill minska den offentliga sektorn var efter förra valet mer än dubbelt så stor – 42 procent – som andelen av väljarkåren (20 procent). Det är också betydligt vanligare bland politiker att vilja privatisera sjukvården, även om såväl riksdagen som befolkningen överlag blivit mer skeptisk till utökad vårdprivatisering.

Två tredjedelar av väljarna vill dessutom förbjuda vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg – men bara lite drygt hälften av riksdagspolitikerna håller med. Här kan näringslivets lobbyism spela in, men enligt rapporten behövs mer forskning för att förstå hur lobbyismen påverkar åsiktsgapet.

– Den forskning som finns visar att det inte handlar om direkta kontakter, man betalar inte politiker för att vara korrupta. I stället bygger man upp ett intellektuellt nätverk som gör att politiker tänker på ett visst sätt. Man får dem att dela skolföretagens och välfärdsföretagens problembild, säger Patrik Öhberg.

Sammanfattningsvis får väljarna alltså mindre vänsterekonomisk politik än de vill ha. Enligt en studie av forskare vid Göteborgs universitet publicerad 2025 är situationen snarlik i många demokratiska länder. Men studien visar också att detsamma gäller politiska åtgärder förknippade med kulturell nationalism och traditionella värderingar, som inte heller levereras i den utsträckning väljarna önskar.

Det är också väl belagt av forskning i Europa och USA att politiska åtgärder som uppskattas av höginkomsttagare oftare genomförs än de som stöds av låg- och medelinkomsttagare. Det innebär mindre ekonomisk vänsterpolitik och mindre TAN-politik på den kulturella så kallade GAL–TAN-skalan.

Patrik Öhberg menar att det inte nödvändigtvis är ett problem att politikerna inte tycker likadant som väljarna.

– En grundtanke i den representativa demokratin är att de folkvalda ska vara lite bättre informerade, lite klokare, lite mer omdömesgilla. Tanken är ungefär att om vi hade lika mycket information som dem skulle vi förstå och acceptera deras beslut. Så det är inte konstigt att det finns glapp periodvis. Men de ska helst inte bestå över tid, för då kan legitimitetskriser uppstå.

För Sveriges del är Patrik Öhberg dock inte särskilt bekymrad, eftersom det totala åsiktsgapet har krympt med tiden.

– Av någon anledning har politikerna någorlunda bra koll på vad folk tycker och tänker.