Annons

Vem ska veta vad om dina mediciner?

Den 1 juli börjar Apoteket AB att föra register över vem som tar ut vilka läkemedel.

Den 27 april i år röstade riksdagen ja till den nya Läkemedelsförteckningslagen. Den innebär att Apoteket AB ska börja föra detaljerade register över läkemedel. I dem registreras namn och personnummer på patienten, datum, vilken vara som hämtats ut och mängden. Uppgifterna ska bevaras i femton månader. Enligt lagen ska förskrivande läkare, förutom patienten, ha tillgång till uppgifterna och även farmaceuter. Patienten ska ge sitt godkännande till att dessa tittar i registret. Hur detta i praktiken ska kunna garanteras är i skrivande stund inte klart.

Läkemedel påverkar varandra

Bakgrunden till lagen är att allt fler äter alltmer mediciner.

- Vi tittade på drygt 600 äldre hjärtpatienter i Uppsala, och dessa tar i genomsnitt fem läkemedel var, men antalet varierade mellan ett och 21, säger Per Artursson, professor i läkemedelsformulering vid Uppsala universitet.

I en annan studie visade sig äldre i Jönköpings län äta i genomsnitt elva läkemedel, utskrivna av i genomsnitt tre läkare.

Olika läkemedel kan påverka varandra och därmed effekten (se Dos efter person, F&F 5/02). Det gäller även naturläkemedel som johannesört. Per Arturssons forskning visar att det i tarmslemhinnans celler finns speciella proteiner som aktivt transporterar in många läkemedel i kroppen. Hur väl ett läkemedel tas upp är beroende av i vad mån proteinerna är upptagna med att transportera även andra läkemedel.

Register för kontroll och forskning

Registret är tänkt att hjälpa läkare att se vilka andra mediciner som patienten äter. Det gör det lättare att anpassa läkemedelstyp och dosering. Särskilt gäller detta patienter som är äldre och kanske litet förvirrade.

Samtidigt uppstår problem när man inte vet hur patienters integritet ska skyddas. Både från utomstående och från dem som har rätt att ta del av uppgifterna.

- Hur ska man veta att just den förskrivaren, just nu, har rätt att titta på just den patientens uppgifter? Sådant går att kontrollera i efterhand, men då måste det ske tillräckligt ofta och noggrant för att avskräcka missbruk, säger Elisabeth Rynning, professor i medicinsk rätt vid Uppsala universitet.

Uppgifter om läkemedelsanvändning ska nu också kunna överföras till ett speciellt Hälsodataregister i Socialstyrelsens regi. Det blir möjligt genom att receptregisterlagen utvidgas. Enligt Måns Rosén, chef för Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen, skulle ett sådant läkemedelsregister ha kunnat avslöja att läkemedlet Vioxx ökar risken för hjärtsjukdom.

Vi hade kunnat samköra Vioxxanvändare med patient- och dödsorsaksregistret och då se att det fanns större risk för dem som tagit Vioxx, säger han till tidningen Läkemedelsvärlden.

Nytta vägs mot integriteten

Ett läkemedelsregister över individer kan vara intressant även för andra än de som enligt lagen har rätt att ta del av uppgifterna. En arbetsgivare kan lockas att fråga om en arbetssökande vill visa ett utdrag ur registret, precis som ett försäkringsbolag inför tecknandet av en sjuk- eller livförsäkring.

- Och en tonårsflickas föräldrar kan ju vara intresserade av om hon exempelvis hämtat ut p-piller, säger Elisabeth Rynning.

Den pågående Patientdatautredningen undersöker bland annat om det skulle vara möjligt att ha en för alla vårdgivare sammanhållen patientjournal, där inte bara läkemedelsanvändning utan alla uppgifter om patienten samlas. Fördelen är att en sådan journal ger en bättre helhetsbild, något som skulle stärka patientens säkerhet. Sannolikt kommer också bara de som behandlar patienten att ha tillgång till alla uppgifter. Nackdelen är att om all känslig information finns samlad på ett ställe, kan ett intrång göra stor skada.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

11

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Om jag söker läkarhjälp för ryggsmärta, vill jag då att den doktorn ska få läsa min journal från psykiatrin? Kommer mina allra känsligaste skräckfyllda upplevelser få läsas av alla läkare jag möter i fortsättningen? Ska jag aldrig få lägga mina tidigare trauman bakom mig?

Men är det inte möjligt att din ryggsmärta kan kopplas till dina tidigare trauman? Utan att du själv vet om det. Om du hemlighåller viktig information för din doktor kanske du aldrig kan få en bra behandling.

Det behövs ett mycket komplicerat behörighetssystem om våra känsliga medicinska personuppgifter ska finnas där. Sådana kan inte vara centrala register med massor av åtkomsställen! Även på papperet bra system kan missbrukas. Jag tänker t ex på de fall där poliser utan att vara inkopplade på fallet gick in i registren under jakten på Anna Linds mördare! Jag gillar bättre modellen med en patientbricka som har ett inbakat minne där man successivt kan föra på data. Patientbrickan lagrar också personnimmer på de personer som patienten tillåter att ha åtkomst till patientjournalen. En kopia av journalen får också lagras i sådana medicinska stödsystem som är godkända för att hantera personuppgifter, men bara med behörighet för de personer som faktiskt lästs av från kortet.Det ska krävas underskrift av patienten eller dess juridiska ombud för att föra på personnummer på kortet. Dessa papper ska förstås behandlas som de skriftliga patientjournalerna, d v s med sekretesskydd och ska arkiveras för ev utredningsbehov. För absoluta nödsituationer kan man ha ett specialförfarande där en läkare plus ytterligare en läkare/sjuksköterska skriftligen intygar på motsvarande sätt för att få åtkomst till patientjournalen.

Min erfarenhet, dels som förtroendevald i försäkringskassan en gång i tiden, dels som demensanhörig till en även fysiskt sjuk person, är att sekretessreglerna är mera som ett hinder än ett skydd. De både fördyrar och försämrar sjukvården högst avsevärt.Den eventuella nyttan med hemlighetsmakeriet leder till mera försämringar än skydd.

Det måste vara patientens ansvar att för sin läkare redovisa krämpor och mediciner. Risken för att journalerna hanteras av okunniga byråkrater är alldeles för stor. Jämför utbytesrätten mot billigare mediciner. Vi behöver inte fler storebrorsfasoner, lär individen att ta ansvar för sig och sina handlingar.

Det är inte nödvändigt med ett generellt och centralt register för patientjournaler.En annan väg att gå tycker jag skulle vara möjligt. Låt läkarjournalerna följa patienten, t ex via ett personligt "Chip-card" med personlig kod och åtkomligt endast under medverkan från patienten.Ett annat alternativ kan ju vara att de personliga uppgifterna endast kan läsas med patientens kort och kod, medan generella uppgifter - t ex för statistik, forskning etc - kan bearbetas i systemet.Vi är mer än nog centralt registrerade och kontrollerade!

Som jag ser det finns det tre starka skäl för en registrering av läkemedel: 1. Säkerhet i vård och behandling:Det är ju lätt att, som Gerhard Stengert gör, hävda patientens ansvar att redovisa sina krämpor och mediciner. Dock är verkligheten den att de många äldre personer som söker sjukvård akut inte vet vad de tar för mediciner eller varför. Vi får också dagligen in peroner som inte kan kommunicera, t.ex. medvetslösa efter olyckor eller förgiftningar. För unga, friska personer är det lätt att hålla reda på att man inte tar några mediciner alls eller någon enstaka, men för äldre, lite dementa människor som kanske tar tio olika piller är det omöjligt. Varje dag ägnas på våra sjukhus många timmars arbete åt att via distriktssköterskor eller anhöriga försöka ta reda på vad den nyintagna patienten menar med "en liten vit, rund, sådan där vanlig tablett". I många fall riskerar patienterna att bli utan sina mediciner vilket kan försvåra vården med t.ex. feldiagnoser som följd, eller försämra patientens sjukdom ytterligare. Vid expediering av läkemedel på apoteket skulle det dessutom finnas en andra kontroll av att inte olämpliga kombinationer av läkemedel sker.Signaturen "Mina hemligheter är mina" antyder att han/hon skulle undanhålla information om pågående medicinering, vilket naturligtvis innebär risk för olyckliga kombinationer av läkemedel med biverknings- eller förgiftningsrisk. Och observera att förslaget endast gäller läkemedel, inte hela journalen (fast enligt min åsikt skulle en sammanhållen journal öka säkerheten och kvaliteten i vården ytterligare).2. Minskat missbruk:Som det nu är kan man gå till olika vårdgivare, ibland flera gånger varje dag, och erhålla recept från var och en. Många gånger har dessa "patienter" verklighetstrogna berättelser om smärta, sömnproblem eller ångest och ofta har tidigare recept förkommit, behandlande läkare har semester eller "patienten" är på genomresa och tabletterna har tagit slut. Variationerna är oändliga på temat. Med en registrering av recept och uttagna läkemedel skulle detta missbruk minska och vi skulle få en möjlighet att fånga upp och hjälpa de personer som fastnat i ett läkemedelsberoende.3. Bättre uppföljning och forskning:Med ett register som skulle kunna kopplas till diagnosregistrering är det möjligt att farliga biverkningar eller farliga läkemedelskombinationer som ej upptäckts i utvecklingen av läkemedlet i fråga skulle upptäckas snabbare och säkrare. Läkemedelsföretagen vill få ut sina nya läkemedel snabbt och det sker med mycket aktiv marknadsföring, men frågan är om det inte går lite för fort ibland. T.ex. drogs Vioxx in nyligen på grund av biverkningar som inte upptäckts (eller i alla fall inte redovisats) i de studier som gjorts.Hur går det med säkerheten då?Informationen måste på ett relativt enkelt sätt vara åtkomlig men ändå säker för obehörigt utnyttjande. Vi har idag journalsystem med registrering av alla som tar fram journaler vilket gör att risken för obehörig åtkomst är låg. I fallet med Anna Lindhs journal på Karolinska Sjukhuset har det ju också visat sig att den som olovligen tittar i journalen straffas. I en högspecialiserad vård där beslut måste tas snabbt och misstag inte får ske är åtkomst av vilktiga medicinska fakta som medicinering (men även t.ex. allergier är en sådan information), av största vikt. Det handlar inte om "storebrorsfasoner" utan om modern, säker sjukvård.

Att låta journalen följa patienten och vara tillgänglig endast under medverkan av denne är ur integritetssynpunkt en bra idé men för att höja säkerhet och kvalitet i vården är det tyvärr ingen framkomlig väg.En del patienter informerar inte sina läkare om t.ex. tidigare sjukdomar eller pågående medicinering av olika skäl: Det kan röra sig om t.ex. dementa eller medvetslösa som p.g.a. sin sjukdom inte kan medverka men där en sammanhållen journal både skulle underlätta och göra vården säkrare. En annan grupp är de som missbrukar vården t.ex. genom att söka otaliga gånger på olika vårdinrättningar för att få ut olika mediciner för missbruk eller försäljning.Inte i något av dessa fall kan man räkna med patientens medverkan till att låta läkaren läsa journalen och det är just i fall som dessa som den sammanhållna journalen behövs mest.En säker vård med moderna metoder och hög kvalitet kräver snabb tillgång till information och det bästa sättet att uppnå detta är en sammanhållen journal som är centralt lagrad och tillgänglig ungefär enligt de regler som gäller för journaler idag.

Det känns självklart att den som behandlar mig (men fortfarande givetvis inga obehöriga) ska kunna få reda på allt om mina mediciner och diagnoser från olika vårdinrätningar i de fall då jag inte själv på ett tillförlitligt sätt kan kommunicera med honom. Ett faktum är ju att just ett sådant tillstånd inte är osannolikt när man befinner sig på sjukhus.Jag läste en kommentar där man hade en ide om ett patientkort med minne, i vilket information kan lagras. En ganska bra ide, men inte tillräckligt bra i de fall då jag som patient befinner mig någonstans där det svenska patientkortet är obekant. Jag tror dessutom att den i kortet lagrade informationen lämpligen skulle vara behörighetsinformation till upppgifterna i ett datalager, snarare än uppgifterna som sådana (det vill säga: förmodligen ett slag i luften).

Det är givet att ett sånt register skulle läcka ut på internet. Jag litar inte en sekund på alla klåpare som offentliga sektorn anställer.

Lägg till kommentar