Människans ursprung

Lucy slog världen med häpnad år 1974. Hennes väl bevarade skelett visar att förmänniskor av arten Australopithecus afarensis gick upprätt redan för 3,2 miljoner år sedan.

De 19 000 år gamla benen som hittades på ön Flores i Indonesien härstammar troligen från en egen människoart, visar två nya studier.

I Asturias i norra Spanien upptäcktes år 2000 nio neandertalindivider, eller snarare ben från dem.

En dag för sådär 1,5 miljoner år sedan promenerade en förmänniska över en flodbädd som nyligen varit översvämmad. Kring kvardröjande pölar fanns spår av antiloper, giraffer och andra djur.

Bland tusentals kilo ben i Historiska museets osteologiska samling finns tretton skallar märkta "lappar". De har kommit till museet från Anatomiska institutionen vid Uppsala universitet.

Omkring 200 gravar som är 5 000 till 10 000 år gamla har hittats i Niger.

Analys av en 38 000 år gammal benbit har gett den mest kompletta DNA-sekvensen från någon neandertalare någonsin.

Dilemmat uppstod när våra föregångare började vandra på två ben, och med tiden har kvinnors ryggar anpassat sig.

På nordliga breddgrader är det en fördel med ljus hud eftersom den underlättar upptaget av D-vitamin.

Tre fossilerade handben i den bäst bevarade vänsterhanden har nu jämförts med ben från nutida människor och från apor.

För knappt 1,8 miljoner år sedan levde förmänniskor vid den plats som i dag kallas Dmanisi, i Georgien.

Länge har forskarna trott på en så kallad linjär utveckling fram till dess att vår egen art, Homo sapiens, såg dagens ljus.

Alla påståenden om att vi egentligen inte har förändrats sedan stenåldern bygger på en bestämd föreställning om hur evolutionen fungerar och vad det innebär.

Populationsgenetikern Spencer Wells gjorde en blixtvisit i Stockholm för att göra reklam för The Genographic project, ett samarbete mellan National Geographic och datorjätten IBM som inleddes 2005.