Snygghet utmanar forskningens etik

När Adrian Mehic försvarade sin avhandling stod en säkerhetsvakt vid dörren. Det hör inte direkt till vanligheterna på Lunds universitet. Men så hade också en av de fyra artiklarna i Essays in political economy and economic sociology orsakat en medial storm som få doktorander varit i närheten av. Först för sitt innehåll – en studie visade att kvinnliga studenter som ansågs snygga fick högre betyg än snittet vid klassrumsundervisning, men förlorade försprånget när undervisningen bedrevs på distans. Sedan för en del av metoden – en jury hade betygsatt studenters utseende från 1 till 10, baserat på profilbilder på Facebook.

Studenter som kände sig kränkta av att inte ha blivit tillfrågade eller ens informerade om att de ingick i en studie uttalade sig i flera medier. I Svenska Dagbladet efterlyste management­forskarna Alicia och Rolf Medina en genom­gripande granskning av studien: ”Att kasta en skugga över kvinnliga studenter, betygsättande lärare och det svenska systemet på grund av en tvivelaktigt genomförd studie gjord av en forskar­student är inget annat än skadlig populism”, skrev de.

Studien anmäldes till Önep, Överklagandenämnden för etikprövning, och en utredning inleddes vid Lunds universitets interna nämnd, Nämnden för utredning av avvikelser från god forskningssed.

– Jag var egentligen inte orolig för den juridiska delen för jag visste att jag hade gjort rätt. Jag var mer rädd för att det skulle påverka mig negativt jobbmässigt, säger Adrian Mehic.

Under en tid hade han dagliga krismöten med sin handledare och prefekten på nationalekonomiska institutionen. Och han såg till att svara när journalister ringde.

– Jag hade kunnat låta bli att svara, eller sagt ”inga kommentarer”, men då är det lätt att kritikerna vinner. Jag försökte vara så tillgänglig som möjligt och min mediestrategi var att inte backa en millimeter.

Första gången jag intervjuade Adrian Mehic var i oktober 2022 när jag läste en rapport från SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle. Den baserades på en studie om hur hybridundervisningen påverkade studenter vid Lunds tekniska högskola, LTH. Författare till rapporten var Adrian Mehic, doktorand i nationalekonomi vid Lunds universitet. Resultatet var kanske inte särskilt överraskande: Studenterna bedömde sin psykiska hälsa som bättre i början av terminen, när de fick viss undervisning på plats, än i slutet av terminen, när de endast fick distansundervisning. Han konstaterade också att kvinnliga studenter med högavlönade föräldrar gynnades av hybridundervisning, vilket antogs hänga samman med att de hade mer öppna sociala nätverk än andra grupper.

När jag talade med Adrian Mehic nämnde han i förbigående sin andra pandemirelaterade studie. Den omfattade data för fem årskullar under deras första två år på LTH:s civilingenjörsutbildning i industriell ekonomi. De som började 2018 och 2019 hade vissa kurser på distans och betygsutvecklingen för dem jämfördes med andra års­kullar, som enbart hade klassrumsundervisning. En jury på 74 personer fick bedöma hur snygga de tyckte att studenterna var. Adrian Mehic klassificerade utbildningens kurser som kvantitativa, som fysik och matematik där examinationen huvud­sakligen är skriftlig, och icke-kvantitativa, som ekonomi, datavetenskap och programmering, där det är mer grupparbete och fler muntliga moment. När alla kurserna vägdes samman spelade ”skönhetspoängen” ingen roll. Men om man bara tittade på de icke-kvantitativa kurserna syntes en fördel för de snygga. Och när undervisningen bedrevs på distans fanns ett samband mellan betygsförändring och utseenderankning: Snygga kvinnor för­lorade mer än andra på distansundervisning. Snygga män behöll däremot sin ”skönhetspremie”, och som orsak refererade Adrian Mehic till tidigare forskning om att skönhet är kopplad till högre produktivitet, bland annat efter­som snygga har högre självförtroende och mer sociala kontakter.

Jag skrev en kort artikel till fof.se och tänkte att ämnet därmed var avklarat.

Det var först några veckor senare, när Lunds universitet skickade ut ett pressmeddelande med rubriken ”Skönhet kan påverka betygen”, som de stora nyhetsredaktionerna nappade. Så småningom ringde även utländska medier som The Times och Daily Mail. Alla ville rapportera om utseendeeffekten. I SVT sade en student: ”Det händer i alla fall inte här på LTH, för här rättas alla tentor anonymt.”

Reportern upplyste henne om att det var just på LTH som studien gjordes, och klippte sedan över till Adrian Mehic som sade: ”Många studenter tror ju att man är anonym för att man har anonyma tentor men så är det inte riktigt. Kursansvarig måste veta vilket betyg den sätter på vilken student sedan när betygen registreras, enligt lag.”

Många studenter tänker sig inte att deras tenta­resultat kan ingå i forskningsstudier. De tror kanske inte att deras betyg kommer att samköras med deras föräldrars inkomster eller med en jurys bedömning av deras Facebook-profilbilder. Men så blev det för Lunds ingenjörsstudenter, och som Överklagandenämnden för etikprövning konstaterade i det beslut som fattades faller ingen av dessa uppgifter inom det som lagen klassar som känsliga uppgifter. Det var alltså i sin ordning att Adrian Mehic aldrig skickade in någon ansökan till Etikprövningsmyndigheten. Det har fått många att höja på ögonbrynen. Är det fritt fram för forskare att använda bilder som människor uppfattar är privata?

Etikprövningslagen lutar sig mot dataskyddsförordningen GDPR:s definition av känsliga personuppgifter och där nämns inget om ekonomi, studieresultat, kön och utseende. Den säger heller inget om att foton skulle räknas som känsliga uppgifter. Däremot nämns till exempel politiska åsikter och sexuell läggning. Det är alltså inte tillståndspliktigt för forskare att låta andra bedöma hur snygg eller populär du är – men de måste ansöka om etikprövning för att fråga dig om något som kan tolkas som politiskt. Forskning baserad på politikers offentligjorda åsikter kräver också etikprövning. De flesta är överens om att det är orimligt, men med lagens definition är partiledardebatter och riksdagsmotioner känsliga personuppgifter. Precis som alla andra får forskare titta på en politisk debatt och dra privata slutsatser, men så fort debatten blir föremål för forskning krävs ett tillstånd för att sätta i gång projektet. Detsamma gäller för forskare som vill intervjua allmänheten om till exempel politik, religion eller hälsa. Utöver ”känsliga uppgifter” ska lagen även tillämpas på domar i brottmål. Därför måste juridikforskare och kriminologer som vill studera domar söka etiktillstånd för det – trots att dessa är offentliga handlingar.

Så här har det egentligen varit sedan etikprövningslagen trädde i kraft 2004. Men även om lagen har kritiserats tidigare var det 2020 som forskarnas protester började höras. Då fick Önep tillsynsansvar och skyldighet att åtalsanmäla misstänkta brott mot etikprövningslagen. Straffskalan är sådan att forskare riskerar att hamna i fängelse om de har inlett ett projekt utan godkänd etikprövningsansökan. Ingen forskare har dömts till fängelse för detta, men det finns andra skräck­exempel som lyfts fram av etiksystemets kritiker. En doktorand i utbildningsvetenskap vid Örebro universitet anmäldes i slutet av sitt avhandlingsprojekt, fälldes av Önep och fick kasta flera års arbete i pappers­korgen. Projektet behandlade intervjuer med uppgifter om religion och etnicitet – därför borde en etikprövningsansökan ha gjorts. Att inter­vjuerna var anonymiserade spelade ingen roll. ”Jag har förlorat ett livsverk och fått min heder och värdighet ifrågasatt”, sade den icke-namngivna doktoranden till tidningen Universitetsläraren.

– Jag kände starkt för den här personen. Önep har varit hårda när det gäller integration och etnicitet. Tanken kom att det kunde hända mig, men det är inte uppenbart att foton är känsliga uppgifter, säger Adrian Mehic.

Den 15 maj i år skickade 2 500 forskare in ett öppet brev till riksdagen med krav på att etikprövnings­systemet måste förändras, eftersom det innebär ”ett akut hot mot samhällsvetenskap och huma­ni­ora”. Bakom initiativet stod Carl Öhman, biträdande lektor i statsvetenskap vid Lunds universitet.

– I autokratiska politiska system inför man ofta absurda lagar som är så märkligt formulerade att man i princip kan åtala vem som helst för vad som helst, som exempelvis terrorlagarna i Ryssland. Lite så blev det med etikprövningslagen också, eftersom den är så dåligt anpassad till forskningens praktik, säger Carl Öhman och förklarar den drastiska jämförelsen:

– Forskare kan inte etikpröva precis allt. Bara för att någon i en intervju i förbigående nämner att Magdalena Andersson är socialdemokrat skulle vi inte sätta oss och skriva ihop en etikprövningsansökan, trots att intervjun nu innehåller ”känsliga personuppgifter” i strikt mening. I stället fuskar vi och använder sunt förnuft. Det betyder att om en forskare då skulle ha några fiender, eller om någon inte gillar en viss persons forskning, då är det fritt för dem att göra en anmälan som mer eller mindre kan avsluta våra karriärer. Det gör oss extremt sårbara.

Utbildningsminister Mats Persson (L) säger att han har tagit starkt intryck av den massiva kritiken från landets forskare. Den 17 maj meddelade han att etikprövningssystemet ska göras om. En utredning ska tillsättas och den ska ge svar på hur systemet kan förbättras.

Några timmar efter presskonferensen träffar jag en forskare som redan undersöker detta. Vilhelm Persson, professor i juridik vid Lunds universitet, leder forskningsprojektet Sila mygg och svälja kameler? En ändamålsenlig etikprövning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Det ska vara klart 2025.

– Givetvis måste vi förhålla oss till att det nu ska tillsättas en utredning. Den överlappar delvis med vår studie och vi får nog justera projektet lite. Men vår roll är inte självklart att bara föreslå ny lagtext. Vi kan problematisera frågorna mer än vad en statlig utredning brukar göra, säger Vilhelm Persson.

Att det svenska systemet skiljer ut sig från andra jämförbara länder står redan klart. Det är ovanligt att som Sverige ha samma system för all forskning – de flesta har särskilda regler för medicinsk forskning. Och forskarna i Lundaprojektet har hittills inte hittat något annat land än Sverige som har ett etiksystem med straffrättsliga konsekvenser. Skärpningen av Öneps tillsynsansvar infördes i svallvågorna efter Macchiarini-skandalen men gäller all forskning, inte bara medicinsk. Öneps kanslichef har bett regeringen om att myndigheten ska få bli av med åtalsskyldigheten. De vill kunna rikta kritik i stället för att åtalsanmäla när det gäller mindre allvarliga fall, och det är en av sakerna som den statliga utredningen nu ska se över.

Och så har vi problemet med känsliga personuppgifter. Vilhelm Persson har hittills inte hittat något annat land som kopplat etikprövning till GDPR.

– Den kopplingen stökar till det. Jag har respekt för ett regelverk som GDPR, säger Vilhelm Persson med ett antytt leende.

GDPR:s inringning av känsliga uppgifter är svårtolkad. Bland annat frågar sig många vad som gäller för foton. Foton är inte i sig känsliga uppgifter, men om de avslöjar en persons etnicitet, religion eller sexuella läggning skulle de kunna vara det. Något sådant fall har Önep inte avgjort.

Kopplingen mellan etikprövningslagen och GDPR kan också leda till oklarheter i förhållande till andra lagar. Vilhelm Persson har särskilt uppmärksammat problem i förhållande till forskarnas tryck- och yttrandefrihet. Men det största problemet är kanske att lagen inte till fullo anses göra det den ska göra, nämligen att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning.

– Den intentionen träffas inte så bra av formuleringarna i GDPR.

Lagen är överinkluderande och under­inkluderande på samma gång.

– Snygghetsstudien är ett pedagogiskt exempel. Uppgifter som inte är klassade som känsliga kan uppenbarligen ändå få folk att känna sig illa behandlade. Reaktionerna visar också att saker man offentliggör på nätet inte automatiskt är oproblematiska, säger Vilhelm Persson.

Det svenska systemet kan uppfattas som tungrott, menar han. Och kanske är kostnaderna, framför allt i tid, högre än nyttan – det är en fråga som ”mygg och kamel-studien” ska försöka besvara.

Samtidigt ska vi inte kasta ut barnet med badvattnet; Vilhelm Persson ser nackdelar med att ge hela etikprövningsansvaret till lärosätena.

– Det fanns en anledning till att vi centraliserade systemet. När vi hade lokala nämnder skiftade det i praxis och det kunde uppstå jävsproblematik där man bedömde kollegor. Och är det automatiskt så att forskare är de bästa på att bedöma vad som är etisk forskning? frågar han sig.

Som det är nu sitter representanter för all­män­­heten i Etikprövningsmyndighetens besluts­nämnd, även om de är färre än forskar­representanterna.

– Reaktionerna som snygghetsstudien fick visar att det finns fördelar med att det kommer insyn, så att forskarna kan synka sig med vad folk tycker, säger Vilhelm Persson.

All forskning som kan vara etiskt komplicerad fastnar inte i lagens sil.

– Det finns situationer som blir lite konstiga. Det vore olyckligt om forskare tänker att det är fritt fram att göra allt som inte omfattas av etikprövningslagen, säger Vilhelm Persson.

Jag frågar Adrian Mehic om det: Kunde han inte ha informerat studenterna vars data var med i studien, trots att du inte var skyldig att göra det enligt etikprövningslagen?

– Det är inte så lätt, särskilt inte flera år efter att de avslutat sina studier. Folk flyttar och jag hade inte kunnat få tag i alla, säger han.

Han framhåller också att hans data var anonymt presenterade i artikeln. Om det inte vore för att studenter hörde av sig och – med stöd av GDPR – bad att få ut sina uppgifter, så hade ingen fått reda på hur juryn hade betygsatt deras utseende. Adrian Mehic har svårt att förstå upprördheten och helt ta den på allvar.

– Facebook säljer folks personliga data hela tiden. Hur kan man då bli arg över att ens data används i en forskningsstudie? Jag tycker man har ett eget ansvar för vad man delar offentligt.

Forskning om hur ett attraktivt utseende gynnar människor är heller inte ovanlig. En studie från Princeton university, publicerad i den amerikanska tidskriften PNAS 2017, visar till exempel att forskare som bedöms ha ett attraktivt utseende har lättare att nå ut med sin forskning i medierna. En svensk-finsk studie, publicerad i Journal of public economics samma år, hävdade att höger­politiker hade en större andel partiföreträdare som ansågs snygga, vilket väljarna belönade. Ingen av dessa studier ledde till någon högröstad diskussion om forskningsetik.

I fönstret på Adrian Mehics arbetsrum står en vissnad blombukett med gratulationer från Nationalekonomiska institutionen. Han plockar upp ett exemplar av sin avhandling ur kartongen på golvet och räcker över den. Det har gått två veckor sedan disputationen och den gick lugnt till – säkerhetsvakten behövde inte ingripa. Nu färdigställer Adrian Mehic en uppsats som inte kommer att ge tidningsrubriker. Det är en statistisk analys av hur genitivobjekt används i tysk tidningstext. Studierna i tyska har han bedrivit parallellt med doktorandutbildningen. Till hösten ska han börja på Institutet för näringslivsforskning i Stockholm.

– Det ska bli lite skönt att komma ifrån Lund, säger Adrian Mehic.

Han tycker att ledningen för Lunds universitet tog parti för de lärare och studenter som ifråga­satte hans studie. Och de borde ha kunnat ställa sina frågor direkt till honom i stället för via medi­erna, tycker han, särskilt eftersom han själv var doktorand vid samma universitet. Han tycker också att universitetet borde ha skickat ut ett pressmeddelande när Öneps avskrivningsbeslut kom.

– Vi lever i en polariserad tid där alla blir sura över något. Universitetsledningen måste kunna ta debatten, utan att ta ställning för den ena sidan. Universitetet och LTH har inte har backat upp mig.

Adrian Mehic JO-anmälde Lunds universitet för hanteringen av anmälningarna mot honom, bland annat för att universitetet inte tog in hans yttranden om anmälningarna, innan de skickades vidare till Önep. Men JO avskrev hans anmälan.

I april fick han ett externt sakkunnigutlåtande som Nämnden för utredning av avvikelser från god forsk­nings­­sed vid Lunds universitet hade beställt. Bedömningen var att det inte förekom några avvikelser från god forsknings­sed i samband med ”snygghetsstudien” och att intrånget i den personliga integriteten var begränsat. Men ärendet pågår fortfarande hos nämnden – därför avböjer rektorn Erik Renström min intervjuförfrågan.

Innan vi skiljs åt frågar jag Adrian Mehic hur den här historien har påverkat honom som forskare.

– Min spontana reaktion var att jag ville undvika kontro­versi­el­la ämnen i framtiden. Det blev för mycket. Men nu börjar jag tänka tvärtom: Om detta var så pass intressant, varför inte göra mer? Jag kan inte få så mycket mer negativ uppmärksamhet än jag redan har fått.