Kan diagnoser göra oss sjukare?

Den brittiska neurologen Suzanne O’Sullivan rör sig gärna i gränslandet mellan friskt och sjukt. Hennes förra bok handlade om funktionella neurologiska störningar, något som tidigare kallades masshysteri eller inbillningssjuka. Nu har hon tagit sig an det mångtydiga begreppet diagnoser.

Å ena sidan kan diagnoser bidra till förståelse och fungerande behandlingar. Men enligt Suzanne O’Sullivan finns risken att de i vissa fall gör friska människor till patienter.

En inledande berättelse handlar om Valentina, en ung kvinna med 50 procents risk att bära på en gen för Huntingtons sjukdom. Än så länge har hon inga symtom, men står inför två alternativ: Antingen är hon frisk – eller anlagsbärare för en dödlig neurologisk sjukdom. Hon väljer att inte testa sig.

En bärande tanke i boken är att diagnoser lätt blir en del av identiteten. Ett kapitel beskriver hur adhd från början främst sågs som ett tillstånd hos barn. Förändringar i diagnossystemet ledde senare till att diagnosen även gavs till allt fler vuxna. På så vis förändrades synen på adhd från något man ”växer ifrån” till ett livslångt tillstånd.

Suzanne O’Sullivan resonerar klokt med utgångspunkt i konkreta fall. Jag tror att hennes bok kan bidra till mer eftertänksamhet både bland dem som delar ut diagnoser och hos oss som tar emot dem.