Upp och ner-vänd kostpyramid förklarar krig mot forskarvärlden

”Under Trumps ledarskap ska vi återta kostpyramiden.”

Så presenterar den mörka speakerrösten de nya amerikanska kostråden, som bland annat förespråkar feta mejeriprodukter och ett högre proteinintag, gärna från rött kött. Råden släpptes i mitten av januari 2026 och går helt på tvärs mot decennier av samlad forskning.

För att illustrera det som Trumpregeringens hälsodepartement valt att kalla för ”nytänkande” har de vänt upp och ner på den över 50 år gamla matpyramiden.

Ett stycke rött kött är den första matillustrationen som dyker upp högst upp i den upp och ned-vända pyramidens breda bas. Sedan följer köttfärs i ett tråg och en ostbit. Lite längre ner syns ett ägg. Sedan sällar sig illustrationen av en hel kyckling till köttet, följt av en laxbit.

En stor räka placerar sig strax nedanför ägget och ännu lite längre ner i pyramiden dyker ett paket smör upp. Broccoli, morötter, en påse frysta gröna ärtor och en konservburk med bönor placeras högst upp till höger, på samma nivå som det röda köttet, laxen och kycklingen. Till sist och allra längst ner i det som nu är pyramidspetsen kommer fullkornsprodukter som bröd och havregryn.

– Det är tragiskt. De nya amerikanska kostråden skadar förtroendet för både forskare och myndigheter och gör människor ännu mer villrådiga, säger Mai-Lis Hellénius, professor emerita vid Karolinska institutet.

– Om de här kostråden får stort genomslag kan de i värsta fall skada folkhälsan eftersom de leder till ännu mer hjärt- och kärlsjukdomar, säger hon.

Mai-Lis Hellénius berättar om den klassiska kostpyramiden, som togs fram i Sverige i början av 1970-talet. Den skulle på ett enkelt sätt kommunicera forskning om hälsosam mat till den breda allmänheten. Där återfinns grönsaker och frukt i pyramidens breda botten och signalerar hälsosam basföda som man ska äta mycket av.

När kostmodellen först lanserades bestod pyramidens spetsiga topp av bland annat rött kött, som man alltså inte ska äta särskilt mycket av. I dag är läsk, godis och bullar allra högst upp, sedan kommer det röda köttet.

Ett av de amerikanska kostråden som Mai-Lis Hellénius framför allt vänder sig emot är den kraftiga höjningen av den rekommenderade mängden animaliskt protein.

– Det finns ingen vetenskaplig grund för en sådan höjning.

Det var fler som reagerade på de nya amerikanska kostråden och Mai-Lis Hellénius fick svara på frågor om forskningen plötsligt vänt 180 grader. Svaret blev ett tydligt nej.

I en debattartikel i Dagens Nyheter 22 januari varnade hon för att den här typen av motsägelsefulla och förenklade budskap riskerar att underminera även de svenska kostråden – råd som baseras på de nordiska näringsrekommendationerna. De bygger i sin tur på systematiska genomgångar av tusentals studier, där helheten i människors matvanor står i centrum. De nordiska rekommendationerna har tagits fram i en process där sammantaget 400 forskare i Norden är med och granskar forskningsunderlaget.

En annan forskare som också förfäras över de amerikanska kostrådens avsaknad av vetenskaplig grund är Elin Röös, universitetslektor på institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.

– Hur de nya amerikanska kostråden togs fram är fruktansvärt oroande. Som forskare vet jag inte hur jag ska agera i det här vetenskapsfientliga landskapet, säger Elin Röös, som sedan 2013 har forskat på hållbara livsmedelssystem ur ett brett och tvärvetenskapligt systemperspektiv. Hon menar att det största bekymret med de amerikanska kostråden är att tillvägagångssättet är ”helt ovetenskapligt”.

– Man har bortsett från den samlade evidensen och i stället handplockat ett litet antal forskare med starka kopplingar till animalieproduktion och högproteindieter, som sedan plockat ut vetenskapliga studier som passar deras narrativ. Det är så ovetenskapligt som det bara kan bli, säger Elin Röös.

Hon vill inte se politiserade kostråd över huvud taget – inte heller här i Sverige – och beskriver den köttförespråkande landsbygds­ministern Peter Kullgren (KD) som en ”light-Trump”.

– Han verkar inte heller vilja förhålla sig till forskningen och hånar människor som gör det och som strävar efter att äta mindre kött och mer vegetabilier. Det är patetiskt, säger Elin Röös.

Hon menar att det är en politisk prioritering om man vill stödja svensk köttproduktion på bekostnad av folkhälsan och klimatet. Då ska man vara ärlig med den, poängterar hon.

– Och gör det inte under förevändningen att vi inte producerar tillräckligt med mat och att en stärkt svensk köttproduktion innebär bättre beredskap, för det stämmer inte, det är bara oärligt. Jag tycker inte att en minister ska företräda en viss bransch, utan måste tänka på befolkningens bästa i stort, säger Elin Röös.

Peter Kullgren har getts utrymme att svara på kritiken, men har inte återkommit till Forskning & Framsteg. I ett längre reportage i Svenska Dagbladet i december 2025 gav han sin syn på saken och rapporter som Eat-Lancet:  ”Från ett politiskt perspektiv måste man se ännu bredare än vad de här rapporterna gör. Det uppdrag jag har är att se till att svenskarna har mat i alla lägen. Eftersom vår livsmedelsproduktion är väldigt, väldigt beroende av att vi också har en animalieproduktion”, sade han till tidningen.

Från ett vetenskapligt perspektiv menar Elin Röös att det råder stor konsensus kring vad som behöver förändras för att få till en hållbar livs-medelsproduktion och -konsumtion.

– Vi kommer inte nå några miljömål utan drastiska sänkningar av vår köttkonsumtion här i västvärlden. Det överskuggar alla andra åtgärder, säger Elin Röös.

Även om svenskarna, som bor i ett stort land i jämförelse med exempelvis folk från Nederländerna, och har mer jordbruksmark per person än det globala genomsnittet, så tycker inte Elin Röös att det rättfärdigar att svenskar äter mer resurskrävande kost bara för att vi bor just här.

– Det argumentet skulle kanske hålla om vi bara åt svensk mat, men det gör vi ju inte. Bara genom foderimporten av soja till svenska djur använder vi mark i andra länder, säger Elin Röös.

Därutöver importeras ungefär 40 procent av den mat som äts här, exempelvis kaffe, te, vin, kött, ostar och tropiska frukter.

Ska vi inte ha någon köttproduktion alls här i Sverige?

– Från enbart ett klimatperspektiv är det bäst utan kor, säger Elin Röös och förtydligar att det finns ett litet utrymme för gräsbaserad djurhållning i Sverige på marker där det inte går att odla vegetabilier, och där betande djur kan omvandla gräset till protein och andra näringsämnen utan att ta åkermark i anspråk. Ett sådant resonemang går ut på att korna, grisarna och hönsen faktiskt får komma ut och beta, betonar Elin Röös, som menar att det bara gäller ett fåtal djur i Sverige i dag. Hon är tydlig med att dagens intensiva och omfattande mjölk- och köttproduktion helt enkelt inte kan fortsätta.

Därför är det en viss tröst att baljväxter återfinns på samma prominenta plats som rött kött i den kritiserade, upp och ned-vända amerikanska kostpyramiden. I sin forskning har Elin Röös bland annat konstaterat minskad klimatpåverkan med 20 procent om svenskar halverar sin dagliga köttkonsumtion och ersätter den med 55 gram inhemskt odlade och kokta baljväxter per person.

Baljväxter är ett livsmedel som forskarvärlden pekar ut som katalysator för omställningen till en mer hållbar och hälsosam produktion och konsumtion. De är näringsrika, billiga och miljövänliga. Dessutom innehåller de mycket protein, är rika på fibrer, sådana där gelébindande som gör dig mätt, binder fett i tarmen och sänker kolesterolet. De är dessutom bra för miljön eftersom baljväxter binder kväve från luften och inte behöver någon behöver extra tillförsel av klimatskadligt kvävegödsel.

– Ärtor är vår egen superfood och är mer aktuella nu än någonsin eftersom de behövs i lantbrukets klimatomställning, säger Dylan Wallman, doktorand vid SLU i Alnarp.

De senaste åren har han forskat om hur äldre ärtsorter kan samodlas med andra grödor. Under 2026 publiceras hans nya forskningsartikel om ärtornas proteinhalt. Den visar att flera av de gamla ärtsorterna som forskats på har mycket högre proteinhalt än de moderna sorterna som de jämförs med.

– Generellt har de en proteinhalt på mellan 21 och 27 procent av den torra kärnan. Det här är väldigt relevant för konsumenter som vill ha så mycket protein per kilo som möjligt.

Dylan Wallman föredrar att prata om ärtor framför baljväxter, som han menar är en alltför generell kategorisering.

– Många baljväxter, som linser och kikärtor, importeras långväga ifrån. Jag vill ha mer fokus på ärtorna, för det är en gröda som finns redo att odla här, och kan gör svenskt lantbruk mer hållbart, säger Dylan Wallman.

Trots baljväxternas hälso- och hållbarhetsfördelar odlas de bara på ungefär två procent av Sveriges jordbruksmark i dag. Och 80 procent används till djurfoder. Det finns med andra ord stora möjligheter att odla avsevärt mycket mer för att bli mat till människor.

En av uppskattningsvis ett 30-tal lantbrukare i Sverige som gör just det är Per Modig på gården Fagraslätt utanför Kristianstad. Han är även med i Dylan Wallmans forskningsprojekt om samodling av ärtor och nyligen utsågs han till hedersdoktor vid SLU. Tillsammans med sin bror odlar han sex sorters bönor, tre sorters ärtor och tre linssorter samt några olika sorters spannmål.

Grödorna rensas och packas på gården och säljs sedan vidare direkt till konsument. Gårdens mångfald av grödor är unik jämfört med vete, korn, havre och raps, som är de vanligaste fodergrödorna på en traditionell svensk växtodlingsgård i dag. Så varför odlar inte alla lantbrukare en mångfald av grödor?

– För att vi bönder är precis som alla andra. Merparten av oss väljer att odla de vanligaste och mest lönsamma grödorna eftersom de innebär minst krångel, säger Per Modig och jämför sin odling av baljväxter med konsumenter som beställer mat från specialbutiker eller handlar direkt från bonden via gårdsbutiker och så kallade Rekoringar.

– Jag odlar inte baljväxter för att bli rik. Hade det varit en jättebra lönsamhet hade fler bönder gjort som jag.

Det är inte bara lantbruket som kan göra mer. Livsmedelsverket arbetar för att öka konsumtionen av baljväxter med 50 procent till år 2035 (jämfört med 2021). Detta för att klara av målsättningar om bättre hälsa och minskad negativ påverkan från livsmedelskonsumtionen på klimat och biologisk mångfald. Men som det ser ut nu är konsumtionen av ärtor och bönor fortfarande alltför låg för att målet ska nås.

I Danmark har man infört ett specifikt kostråd på 100 gram tillagade baljväxter per dag. Även om intaget av baljväxter har fyrdubblats så är det från låga nivåer och endast 0,8 procent av danskarna uppfyller rekommendationerna, enligt danska livsmedelsinstitutet DTU:s undersökning, som presenterades i februari 2026.

Den omtalade och omfångsrika forskningsrapporten Eat-Lancet som presenterades hösten 2025 rekommenderar minst 75 gram baljväxter per dag, något som skulle innebära en tiodubbling från svenskarnas nuvarande nivå. Det stora glappet mellan förhoppningar och verkligheten är en anledning till att en exakt mängd av bönor och ärtor inte anges i de svenska kostråden, där baljväxterna ingår i de 500 gram frukt och grönt som rekommenderas varje dag.

I februari presenterades forskning som visar att människor som äter klimatvänligt och i enlighet med Eat-Lancets rekommendationer har en god näringsstatus – trots oro för att en minskad köttkonsumtion skulle innebära det motsatta.

Per Modig tycker det är spännande att kalkylera med möjligheten för svenska lantbrukare att förse landets invånare med mer baljväxter. Han tar fram miniräknaren och samtidigt som han räknar redo­gör han för varje steg, innan han till slut landar på att 100 gram tillagade baljväxter per person och dag innebär att lantbrukare i Sverige behöver, i runda slängar, odla drygt 120 000 ton baljväxter per år.

– Det är fullt möjligt att klara av det. Om vi lantbrukare ställer om en del av odlingen som går till foder och odlar livsmedel i stället.

Line Gordon är professor vid Stockholm Resilience Centre och delaktig i Eat-Lancet-studien. Hon menar att lantbrukarna behöver hjälp från andra aktörer som politiker, dagligvaruhandeln, offentlig sektor och näringsliv för att ställa om och börja odla baljväxter som livsmedel för människor.

– Lantbrukarna kan inte ta stå för alla kostnader och dessutom ta hela risken. Det är ett system som vi måste förändra tillsammans, säger Line Gordon.

Hon kan förstå om lantbrukare känner sig påhoppade när deras köttproduktion pekas ut som klimatbov, samtidigt som de gör sitt allra bästa för att producera bra mat i ett bra landskap.

– Forskningen är tydlig: Här i Sverige måste vi ställa om till en mer växtbaserad kost och produktion. Då behöver lantbrukarna få incitament att ställa om samtidigt som vi jobbar på många fronter. Och helt ärligt, när man ser de amerikanska kostråden, är den största risken att miljö- och klimatfrågorna försvinner helt från agendan, säger Line Gordon.

Kanske ett tecken på rådande samhällsklimat är nyheten att organisationen Eat, med säte i Norge, kommer avveckla sin verksamhet under 2026, vilket enligt Line Gordon inte förtar de forskningsresultat som Eat-Lancet publicerat.

 – Det är tråkigt att en organisation som stärkt internationellt samarbete läggs ned och det innebär bland annat att det blir viktigare än någonsin att vi stärker forskningen framöver, säger Line Gordon.