”Undvik målarfärg som kan göra dig sjuk”

Snart är det högsäsong för hemmafixare som planerar att måla. Men få tänker på att vattenburna så kallade akrylatfärger ofta innehåller konserveringsmedel och andra tillsatser som både kan skada miljön och orsaka hälsoproblem som hudsensibilisering, astmaliknande symtom och obotlig luftburen kontaktallergi.

Forskning om inomhusmiljö visar att kemikalier från byggmaterial och ytskikt bidrar till en samlad exponering som kan påverka hälsan, särskilt hos barn. Det är inte enskilda ämnen var för sig utan kombinationen i en kemikaliecocktail som är svår att överblicka och reglera.

Vattenburen vägg- eller takfärg med polymera bindemedel avger skadliga ämnen under flera månader – särskilt om man använder målarfärgen på skivmaterial som också kan avge vådliga emissioner. Yrkesmålare kan skadas till den grad att de tvingas byta yrke på grund av dessa färgtyper, spackel eller tapetklister med konserveringsmedel av typen isothiazolinoner (förkortas ofta MI/MCI/BIT/CMIT).

Förutom att påverka människors hälsa kan utsläpp av mikroplaster och konserveringsmedel hamna i avloppssystem och vattendrag när man till exempel tvättar penslar i vatten. Konserveringsmedlen är akut och långvarigt skadliga för vattenlevande organismer.

Enligt EU:s kemikalielagstiftning behöver säkerhetsdatablad bara deklarera vissa farliga ämnen i produkter om halterna är högre än 0,1 procent. Allergiframkallande och miljöfarliga ämnen ska enligt regelverket REACH/CLP redovisas om de förekommer i halter mellan 0,001 procent och 0,01 procent beroende på typ. Vattenburen målarfärg klassas trots det sällan som hälsofarlig. Det beror på att klassificeringen bygger på akuta och generella toxicitetsgränser för blandningar, inte på långvarig lågdos-exponering eller sensibilisering hos känsliga individer.

 I en del produkter kan det också vara så att koncentrationen av flera skadliga ämnen precis understiger redovisningsgränsen, men att deras sammanlagda effekt ändå kan vara skadlig. Forskning har visat att man tyvärr inte kan lita på färgburkarnas märkning och säkerhetsdatabladens information.

Miljömärkningssystem som Svanen ger intryck av säkerhet, men bygger på kriterier som i första hand är anpassade för industriellt framställda, vattenburna färgsystem. Även miljömärkta målarfärger kan alltså innehålla de hälso- och miljöfarliga konserveringsmedlen.

Traditionella färgtyper faller ofta utanför dessa system – inte på grund av dokumenterade hälso- eller miljörisker, utan på grund av att deras sammansättning, användningssätt och tillverkningsskala inte passar in i dagens standardiserade bedömningsmodeller. Mindre tillverkare som erbjuder andra alternativ har ofta inte råd att betala för märkningen, och har begränsat intresse av detta eftersom utvärderingskriterierna uppfattas som irrelevanta för andra färgtyper. 

Problemet är inte att alternativen saknas – utan att de osynliggörs i dagens informationssystem och upphandlingar. Det finns färgtyper och ytbehandlingar med enklare, välkända råvaror och lång historisk användning som inte innehåller miljöfarliga konserveringsmedel eller flyktiga lösningsmedel, där funktion och nedbrytning är bättre förstådda. Exempel på detta är linoljefärger. Det finns även vattenburna traditionella färgtyper, såsom emulsionsfärger, där behovet av konserveringsmedel helt kan avvärjas genom att höja målarfärgens pH-värde.

Som konsument är det viktigt att man väljer färg som tydligt deklarerar vad den innehåller. När sådan information är tillgänglig kan man välja färgtyper utan plast, och undvika produkter med flyktiga organiska lösningsmedel.

I Tyskland finns fulldeklarerade naturfärger framställda av råvaror som ofta har historisk förankring. Där finns även branschorgan som provar och utfärdar fulldeklarationer. I Sverige har vi inget motsvarande system, men flera tillverkare tillhandahåller så kallade rekodeklarationer. En rekodeklaration listar inte bara ämnen i tekniska termer, den förklarar också ämnenas funktion: varför de finns där, hur länge de verkar och vad de ersätter.

Så det finns sätt att undvika farlig målarfärg. Nu gäller det att agera. Beställare, både privata och offentliga, måste våga efterfråga och arbeta för bättre redovisning av kemiskt innehåll i målarfärger, och även inkludera traditionella färgtyper.

Tillverkare som redan arbetar med öppna och robusta recept bör ges en ärlig chans på marknaden. Kemikalieinspektionen kan till exempel ge tydligare vägledning kring konserveringsmedel i vattenburen målarfärg och se över bedömningskriterierna. Även Boverket, Naturvårdsverket och Folkhälsomyndigheten skulle kunna engagera sig i frågan.

Vi konsumenter kan också göra en insats. Nästa gång du köper målarfärg: var kritisk och kontrollera om den innehåller plast eller konserveringsmedel – och be om en rekodeklaration.