Vad händer när det blir lagligt att röka gräs?

Det här är en artikel från 2019.

Staten Colorado i USA har snart en miljard skäl att betrakta legaliseringen av cannabis som en framgång. Sedan drogen började säljas lagligt 1 januari 2014 har staten fått in nästan en miljard dollar i skatt, licenser och andra avgifter. Ökade skatteintäkter var också ett argument inför folkomröstningen. På röstsedeln utlovades att minst 40 miljoner dollar årligen skulle användas till att rusta upp offentliga skolor. Argumentet användes även i reklamfilmer med budskapet att cannabispengar borde gå till skolor och inte till skurkar i Mexiko.

Även Washington och Oregon röstade om en legalisering i samband med presidentvalet i november 2012. I Oregon, där röstsedeln saknade information om skattepengar till skolor, röstades förslaget ner, medan invånarna i Washington sa ja. Därmed blev Colorado och Washington de första försökskaninerna i det sociala experiment som en legalisering innebär. Experimentet är både sociologiskt och medicinskt, då en legalisering beräknas påverka såväl kriminalitet som folkhälsa. Frågan är på vilket sätt.

Båda staterna hade redan legaliserat medicinsk cannabis, men nu blev det lagligt att inneha cannabis för eget bruk och sälja drogen på licens. Det blev också tillåtet att odla ett begränsat antal plantor. Åldersgränsen sattes till 21 år.

Så hur har experimenten gått? Har brottsligheten minskat? Har legaliseringen ryckt undan mattan för de kriminella ligorna, som reklamfilmerna utlovade?

Det visade sig att invånarna i Colorado och Washington kraftigt hade underskattat de mexikanska skurkarnas initiativförmåga.

Cannabis sativa är det latinska namnet för hampa, en växt med en mängd olika användningsområden. Den kan till exempel användas till biobränsle, papper och kläder. Den här så kallade industrihampan får inte innehålla mer än 0,2 procent av den psykoaktiva cannaboiden THC. Den grupp av cannabis som används för att producera hasch, som tillverkas av kådan, och marijuana, som består av torkade blad, har tvärtom förädlats för att få en så hög halt av THC som möjligt. Marijuanan som röktes på 1980-talet hade en THC-nivå på runt 5 procent, medan dagens marijuana ofta har mer än 20 procent THC. Vissa produkter, som de i Washington allt populärare extrakt som används för inhalering, kan komma upp i 65 procent THC.

Att cannabis kan vara skadligt har varit känt sedan länge. I Indien tillsatte den brittiskstyrda regeringen 1871 en utredning om hampans skadeverkningar. En central fråga var om ganja och bangh, som de psykoaktiva produkterna kallades, gav upphov till ökad våldsbrottslighet. Det var framför allt indiska, lokala administratörer som drev på för en reglering då de ansåg att cannabis förstörde landet. Utredningen konstaterade att även om drogen inte verkade orsaka mer kriminalitet, så rådde det inte någon tvekan om att ett regelbundet bruk kunde ge upphov till psykisk ohälsa. Men de brittiska myndigheterna var inte intresserade av ett förbud. Då var det bättre att påverka bruket genom att höja skatten, vilket dessutom skulle öka konungarikets inkomster.

I Egypten, också det ett land där England hade stora intressen, släppte britterna dock igenom de lagar som instiftades för att förhindra bruket av framför allt hasch. I slutet av 1800-talet beslagtogs 10 000 kilo hasch och 500 butiker tvingades stänga för att de tillåtit haschbruk i sina lokaler. Till skillnad från i Indien fick britterna inte några skatteinkomster från den egyptiska haschkonsumtionen.

Flera länder följde Egyptens exempel. I Kanada kriminaliserades cannabis 1923, tillsammans med opium och andra droger. De amerikanska myndigheterna reglerade cannabis första gången i The marihuana tax act 1937, där bruket beskattades, för att senare skärpa lagstiftningen fram till det slutliga förbudet 1970. Lagarna försvårade även för de forskare som ville undersöka vilka effekter bruket av cannabis har, till exempel på psyket. Att cannabis kan orsaka psykiska problem i nära anslutning till bruket var känt, men det var oklart om det även kunde finnas långsiktiga psykiska effekter.

Forskningen om cannabis hälsoeffekter skulle få oväntad draghjälp från svenska värnpliktiga. Samtidigt som USA skärpte sina lagar fick nästan 50 000 svenska män svara på frågor i samband med mönstringen, bland annat om bruket av cannabis och andra droger. I mitten av 1980-talet kom fyra forskare från Karolinska institutet på att enkäten kunde användas för att ta reda på om det fanns några skillnader mellan de som använde cannabis och de som inte gjorde det. Personnummer för de svarande gick att återfinna, vilket innebar att forskarna kunde se om de senare förekom i slutenvårdsregistret för psykiatrisk vård.

I december 1987 publicerade forskarna sina rön i tidskriften Lancet. Resultatet visade att de som använt cannabis vid fler än 50 tillfällen löpte sex gånger så hög risk att drabbas av schizofreni jämfört med lågkonsumenter. När forskarna hade rensat bort de som fick en psykiatrisk diagnos redan vid mönstringen kvarstod en tredubblad risk.

– Vi var de första som visade att cannabismissbruk i tidiga år kunde öka risken för schizofreni, inte bara psykos i nära anslutning till intag, säger Peter Allebeck, professor i socialmedicin vid Karolinska institutet och en av forskarna bakom studien.

Men slutsatserna väckte tvivel. Skeptikerna menade att antingen handlade det inte om schizofreni eller så låg andra faktorer bakom. Under åren som följde kunde forskarna förfina sina metoder, samtidigt som andra forskare genomförde liknande studier – och 20 år efter den första studien kom genombrottet. Tidskriften Lancet, som i en ledarartikel 1995 hade slagit fast att rökning av cannabis inte var farligt, ändrade nu inställning. I juli 2007 skrev tidningens redaktör att cannabis kan öka risken för att drabbas av kronisk psykos. Bakgrunden var en stor metastudie som tidningen publicerade, där den svenska studien från 1987 ingick.

Peter Allebeck betraktar numera sambandet mellan bruk av cannabis och psykos som fastslaget, även långsiktigt. Hans slutsats får stöd i en genomgång av forskningen som WHO gjorde 2016, där Världshälsoorganisationen menade att det finns ett kausalt samband mellan cannabisbruk och schizofreni. Vad som däremot är mer oklart är exakt hur det här sambandet ser ut.

– Cannabis påverkar signalsystemet. Sannolikt går det via dopamin, men hur det här sker vet man inte så mycket om, säger Peter Allebeck. Den unga hjärnan är troligen mer påverkbar.

Fred Nyberg, professor emeritus i biologisk beroendeforskning vid Uppsala universitet, påpekar att sambandet inte är lika starkt för alla.

– Vissa personer är mer känsliga för att utveckla psykotiskt beteende som svar på cannabisbruk, säger Fred Nyberg.

Förutom att vissa är mer känsliga än andra, beror risken att utveckla psykos eller schizofreni även på hur ofta man använder cannabis och i hur stora doser. Det sambandet framgick tydligt i en färsk studie, publicerad i Lancet i mars 2019, som jämförde cannabisbrukare med icke-brukare. Forskarna jämförde sammanlagt 901 cannabisbrukare med icke-brukare på elva platser i Europa och Brasilien, och kom fram till att den som brukar cannabis med en THC-halt som överstiger 10 procent löper fem gånger så hög risk att drabbas av psykos. Det innebär, menar forskarna, att om cannabis inte skulle vara tillgängligt skulle antalet psykosfall minska med 12 procent. I London och Amsterdam, där förekomsten av högpotent cannabis är högre, skulle antalet fall minska med 30 procent.

Varje år insjuknar 1 500–2 000 personer i psykos i Sverige. Beroende på THC-halt skulle ett par hundra personer slippa psykosen om ingen rökte cannabis. Men cannabis röks – trots Sveriges stränga lagstiftning – och så kommer det sannolikt att vara även i framtiden. Det är utgångspunkten för de flesta debattörer som vill införa något slags legalisering.

Henrik Tham, professor emeritus vid Stockholms universitet, är en av dem. Han menar att den svenska narkotikapolitiken är misslyckad.

– Om det är så att polisen med olika kontrollåtgärder kan få ner användningen av narkotika så vore det bra, men det har inte lyckats, säger Henrik Tham.

Cannabisförbudet har mycket på sitt samvete, menar han. Polisen måste, ibland på vaga grunder, ägna en stor del av sitt arbete åt att kräva urinprov, fängelserna fylls med människor som inte har där att göra – och rent principiellt strider det mot rättsprincipen att en individ inte ska straffas för det hen gör mot sig själv, om det inte skadar andra.

Men det argument som oftast används, och som också Henrik Tham för fram, är den roll cannabis spelar för alla skjutningar och sprängningar som sätter skräck i flera förorter. I januari publicerade Brå rapporten Skjutningar i kriminella miljöer. Där beskrivs den illegala handeln med cannabis som en faktor som driver på våldet. Ett exempel: En köpare gör upp med sin langare och åker till förorten för att slutföra köpet. Väl där blir hen uppmärksammad av en annan langare och köper av honom i stället. Konflikten är ett faktum. I rapporten beskrivs cannabismarknaden som relativt lätt att ta sig in på, och när handeln sker i langarnas närområde, dit de har emotionella bindningar, ökar risken för konflikter.

– Man måste allvarligt fundera på om detta kan minska om man säljer cannabis i reglerad form, säger Henrik Tham.

Hur ska man hantera risken för att fler drabbas av psykos?

– Frågan är om det kan hanteras med information. Självklart är det bättre om folk inte röker på, men det gör de ju. Parallellen till alkohol är självklar, att man får reglera det på något sätt.

Henrik Tham nämner Kanada som exempel. I oktober blev landet det andra i världen att legalisera cannabis. Precis som i delstaten Colorado får kanadensarna numera äga ett fåtal plantor, inneha cannabis för eget bruk samt köpa det i licensierade butiker, som i vissa delstater är privatägda och i andra ägs av myndigheterna. Legaliseringen var ett vallöfte från liberalernas Justin Trudeau, som då kandiderade till posten som premiärminister. Bakom vallöftet låg en uppfattning om att ”the war on drugs” inte hade fungerat. Trudeau hävdade att legaliseringen inom kort skulle i stort sett elimiminera den svarta marknaden, något som än så länge, ett drygt halvår senare, inte har skett. De lagliga butikerna har inte kunnat möta efterfrågan, och dessutom haft produkter med sämre kvalitet, så cannabisrökarna har fortsatt att köpa på den svarta marknaden. Enligt officiella siffror från januari var den illegala marknaden fortfarande mer än dubbelt så stor som den legala.

Också Uruguay, det första landet i världen som legaliserade cannabis, har problem med att få invånarna att köpa lagligt. Där säljs cannabis på licensierade apotek där kunderna registreras med fingeravtryck för att få rätten att köpa högst 40 gram i månaden. Det finns cirka 1 200 apotek i Uruguay, men tre år efter legaliseringen hade endast 16 licensierat sig för cannabis. Ett år senare hade fyra av dem fallit bort, delvis på grund av att två amerikanska banker vägrade ha dem som kunder, med hänvisning till The patriot act som förbjuder dem att ha kunder som är involverade i droghandel. Antalet regelbundna brukare av cannabis har ökat från 120 000 år 2011 till 147 000 sex år senare, men bara 35 000 var registrerade på något av apoteken.

I Colorado växte den lagliga marknaden för cannabis snabbt. Den 1 april 2019 fanns 562 licensierade butiker och 702 licensierade odlingar i delstaten. Sedan starten i januari 2014 har Coloradoborna köpt laglig cannabis för drygt sex miljarder dollar.

Men i stället för att slå undan benen på den organiserade brottsligheten, har legaliseringen gett ”de mexikanska skurkarna” nya möjligheter. När odling blev lagligt, såväl på licensierade odlingar som i hemmen, tog den organiserade brottsligheten chansen och flyttade en del av produktionen till Colorado. I en utvärdering hösten 2018 konstaterade delstaten att myndigheterna under 2017 beslagtog 80 926 plantor, en ökning med 73 procent sedan 2012. Rättsfall med organiserad brottslighet ökade under samma period från 31 till 119.

DEA, den federala narkotikapolisen i USA, ägnar nu 15 procent av sin tid åt att slå till mot cannabishandeln i Colorado. Det är en tredubbling jämfört med tiden före legaliseringen. Bara i Teller county, en kommun med 24 000 invånare, upptäckte polisen första halvåret 2018 illegala odlingar i åtta byggnader och arresterade drygt 20 kartellmedlemmar med kopplingar till Kuba och Miami. I en intervju med kanadensiska CBC News säger sheriffen att han känner till att det finns ytterligare 60–70 hus med odlingar som de inte har hunnit kontrollera.

Utvecklingen fick Bob Troyer, federal åklagare i Colorado, att gå i taket. I en kolumn i The Denver post räknade han upp alla nackdelar som legaliseringen har fört med sig, bland annat att delstaten har blivit en arena för droghandel och penningtvätt. Han gick så långt som att hota med att slå till mot legala odlingar och försäljare. Även om flera delstater har legaliserat cannabis så är drogen fortfarande förbjuden enligt federal lag, men än så länge har federala åklagare valt att inte tillämpa lagen.

Den närmaste tiden blir en kamp mellan Bob Troyer och andra som vill använda federala lagar för att slå till mot cannabisproducenter, och de som vill se en nationell legalisering. Två demokrater har, tillsammans med lobbyister, tagit fram ett lagförslag som ska göra det omöjligt för den federala polisen att sätta dit någon som följer delstatens lagar. Flera politiker har ändrat uppfattning i frågan, liksom opinionen där en majoritet nu är för en legalisering. Samtidigt har storföretag som Altria, som äger Marlboro, gjort miljardinvesteringar i cannabisbranschen. I Oregon, som först röstade nej, genomfördes en ny folkomröstning där en majoritet röstade ja till legalisering. I flera av delstatens städer har dock invånarna röstat emot att tillåta försäljning av cannabis.

Än så länge är det oklart exakt hur legaliseringen har påverkat hälsan hos invånarna i de tio amerikanska delstater som har legaliserat cannabis. Något som dock verkar klart är att när väl anden har släppts ut ur flaskan är det mycket svårt att tvinga den tillbaka.