Dubbelbeckasinen slår höjdrekord

År 2010 gjorde forskare vid Lunds universitet en oväntad upptäckt. Dubbelbeckasinen kan flyga hela vägen från Jämtland till Nigeria i ett svep utan att landa en endaste gång. Resan tar tre dygn eller rentav tre och ett halvt. Nu slår fågeln forskarvärlden med häpnad – ännu en gång.

I en ny studie har forskare vid Lunds universitet undersökt 14 dubbelbeckasiner när de flyttar från svenska fjällen till varmare breddgrader runt ekvatorn. En av dubbelbeckasinerna flög som mest på 8 700 meters höjd. Det är nästan lika högt som Mount Everest och ingen annan flyttfågel har någonsin flugit så högt. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

– Det är tämligen hisnande höjder. Det här är de häftigaste data jag har haft i min hand under mina 40 år i flyttfågelbranschen, säger Åke Lindström som är professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet och som har lett studien.

Forskarna noterar också att fåglarna flyger förhållandevis lågt nattetid, i genomsnitt runt 2 000 meter. I gryningen stiger de simultant och flyger därefter på betydligt högre höjder under dagtid, ett mönster som för första gången beskrevs för trastsångarna tidigare i år.

Trastsångaren, som flyttar i etapper, tar bara till de högre flyghöjderna i samband med dagflygningar över ogästvänliga passager som Medelhavet och Saharaöknen. Resten av tiden flyger de uteslutande nattetid. Hos dubbelbeckasinen, som flyger både dagtid och nattetid, är flyghöjderna ännu mer konsekventa.

– Alla dubbelbeckasiner flög högre på dagen och lägre på natten. När man studerar djurs beteenden hittar man ofta stor variation mellan individer, men här var mönstret så tydligt. Det förvånade oss, säger Åke Lindström.

Han beskriver dubbelbeckasinen som lite av en doldis. En gång i tiden var den mycket vanlig, men inte längre. Det är också en av få fåglar i Sverige som samlas till arenaspel där hanarna kråmar sig och låter vackert, i hopp om att locka till sig en hona. För att genomföra studien besökte forskarna flera sådana arenaspel i Jämtland och fångade in hanar som snabbt utrustades med varsin liten datalogg. När fåglarna återvände nästa år plockades loggarna av och analyserades.

Än så länge har forskarlaget bara studerat hanar. På sikt hoppas de på att kunna studera honor och ungfåglar också, men det har visat sig svårare. Dubbelbeckasinen häckar i den svenska fjällkedjan och det verkar främst vara de vuxna hanarna som återkommer till samma plats året därpå. Om de inte återvänder finns ingen data att analysera.

Precis som i studien för tio år sedan fann forskarna att många dubbelbeckasiner gör rejäla maratonflygningar och avverkar hela sträckan i ett svep. De flyttar alltså i 60–90 timmar utan att stanna för att äta, dricka eller sova. De flesta andra flyttfåglar flyger i 10-12 timmar i taget.

– Det finns ingen anledning att tro att just den här fågeln inte skulle kunna hitta några bra rastplatser när alla andra verkar göra det, men de väljer ändå att flyga non-stop. Dubbelbeckasinen ger sig också iväg på de här höga höjderna utan någon som helst acklimatisering. Det finns så mycket som är spännande med denna märkliga fågel, säger Åke Lindström.