Forskare inför COP 28: ”Klimatfrågan kan vara ett fyrtorn i en turbulent tid”

När COP 28 inleds i Dubai 30:e november kommer Joe Biden inte vara närvarande, uppger en Vita huset-källa för New York Times. Sannolikt är det kriget mellan Israel och Hamas som påverkar beslutet. Men ledare och representanter för närmare 200 länder kommer att vara på plats under FN:s klimatkonferens.

– Jag har en förhoppning om att klimatfrågan ska vara ett litet fyrtorn i en turbulent tid med mycket skarpa geopolitiska motsättningar.  Det kan visa att det multilaterala samarbetet i världen lever, att det gör nytta, säger Björn-Ola Linnér, professor i miljöförändring vid Linköpings universitet och gästforskare vid Geneva Graduate Institute i Schweiz.

Samtidigt innebär de geopolitiska spänningarna en svår utmaning för klimatarbetet. Kriget mellan Ryssland och Ukraina och mellan Israel och Hamas dominerar agendan och skapar osäkerhet i världsekonomin – som redan var satt i gungning av covidpandemin. Många länder har, i alla fall i sin kommunikation med väljarna, tonat ner klimatfrågan.

De nationella klimatplanerna, alltså vad varje land ska bidra med för att uppfylla Parisavtalet, har inte uppdaterats som det var tänkt, och det har nyligen kommit rapporter som visar hur stort gapet är till att nå Parisavtalet.

– Så det kommer vara väldigt mycket fokus i Dubai på det som kallas global stocktake, den globala översynen där man tittar igenom vad som är på gång: Vad gör länderna? Vad har de uppfyllt? Vad kan vi tänka oss att göra framöver? Hur kan vi få strukturförändringar, inte bara små förändringar? Det är ganska spännande.

Mycket kommer också att handla om att minska skadeeffekterna av klimatförändringarna och att stödja länder som drabbas värst.

– Och ju mindre vi gör nu, desto mer får vi göra sedan, säger Björn-Ola Linnér.

Förenade arabemiraten är värdland för COP 28 och mötets ordförande är Sultan Al Jaber som är vd för det statliga olje- och gasbolaget Abu Dhabi national oil company, Adnoc.

– Det är djupt problematiskt att en chef för ett oljebolag ska leda mötet. Ordföranden har stor möjlighet att forma agendan säger Björn-Ola Linnér.

Men att oljelandet Förenade arabemiraten är värdland kan ha en viss positiv påverkan för att sätta tryck på fossilindustrin, tror han. Kanske kan det göra att man börjar ”plocka de lågt hängande frukterna”, som till exempel att sluta med så kallad gasfackling, alltså direkt förbränning av gas som kommer upp när man borrar efter olja. Något Förenade arabemiraten länge lovat att sluta med, påpekar Björn-Ola Linnér.

– Men det kommer inte bli ett radikalt COP 28. Ordföranden har talat om att klimatomställningen ska ske i en ”orderly manner”, att omställningen ska gå ordnat till och därmed så långsamt att det inte innebär några avsevärda utmaningar för ländernas ekonomi, säger Björn-Ola Linnér.

Samtidigt är det roterande ordförandeskapet för klimatförhandlingarna viktigt för den globala legitimiteten, menar han. Genom att hålla mötena på olika kontinenter från gång till gång blir det tydligt att det är en fråga för hela världen.

– Problemet är att det är en enorm apparat att organisera det här. Det är så otroligt mycket folk som kommer, så det finns ganska få länder som egentligen fixar det just nu. De länder som är mest sårbara för klimatförändringarna är ofta de mest fattiga, och de kan aldrig själva vara värdar för en sådan här jätteförhandling. Det är en fråga som man pratar om mycket i FN, säger Björn-Ola Linnér.

Emellanåt höjs röster om att klimatmötena borde föregå med gott exempel och hållas digitalt, men det är varken rimligt eller önskvärt att helt gå över till digitala förhandlingar, tycker han.

– Jag tycker att man tappar perspektiven och proportionerna. Om vi tittar på alla de miljontals resor som sker varje dag är det här en droppe i havet. Är det något vi ska investera våra resor i, så kanske det är just till klimatförhandlingarna. Då träffas man för att diskutera en fråga som är alldeles essentiell för världens framtid.

Det är visserligen bra att göra förhandlingarna tillgängliga för fler digitalt, menar Björn-Ola Linnér, men de fysiska mötesplatserna behövs; förhandlingar handlar till stor del om att bygga förtroende, vilket är svårare att göra på ett digitalt möte där kroppsspråk och samtal i korridorerna går förlorade.

– Det finns det goda grunder även forskningsmässigt för att hävda. Att vi har de här mötesplatserna är viktigt, inte bara för klimatfrågan, utan också för fred och säkerhet i världen. Vi ska inte underskatta vad det innebär i en väldigt turbulent tid att kontrahenter i världen kan mötas.