”Strømmes teori om medvetandet är värd att ta på allvar”

REPLIK. I Filosofisk Tidskrift 2/2026 och i F&F 5/2026 har filosofen Olle Lövgren granskat fysikprofessorn Maria Strømmes kontroversiella teori om medvetandet som ett fält i universum. Lövgren menar att Strømmes teori bör avfärdas – den saknar helt empiriskt stöd. 

Vi hävdar att det finns empiri som pekar mot att Strømme kan vara något viktigt på spåren. Det handlar både om den parapsykologiska forskning Strømme själv hänvisar till – som Lövgren osakligt avvisar – och om forskning Strømme inte nämner.

Hennes grundidé om medvetandet som ett universellt fält bryter mot uppfattningen att medvetandet uppstår ur materiella processer i hjärnan. Hon utmanar därmed det materialistiska paradigmet som dominerat vetenskapen i 300 år och som säger att allt i grunden består av materia.    

Den som på senare år kanske mest effektivt ifrågasatt detta är den världskände filosofen Thomas Nagel. I boken Mind and Cosmos (2012) skjuter Nagel framför allt in sig på att hjärnforskningen trots alla sina framsteg helt misslyckats i ett väsentligt avseende: Man har inte kunnat förklara hur kemiska och elektriska signaler i hjärnan kan frambringa medvetande. 

Förklaringen till misslyckandet är enkel, menar Nagel – medvetandet är något helt annat än materia och kan inte reduceras till fysik och kemi. Ett nytt paradigm behövs.

Kanske är ett sådant också på väg. Allt fler forskare har, liksom Strømme, börjat ifrågasätta hjärnans roll för medvetande.

Tre slag av empiri talar för Strømmes grundidé. Det första är negativ empiri – trots miljoner i forskningsanslag under decennier och ständiga löften om en snar förklaring till hur medvetande uppstår i hjärnan har framstegen uteblivit. Uteblivna resultat från långvarig forskning är i sig en form av empiri som i all vetenskap signalerar att man är inne på fel spår.

Den positiva empirin rör både observationer och experiment.

Bland de observationer som starkast stöder Strømmes grundidé om medvetandet som ett fält är de som gjorts i nära döden-upplevelser (NDU) vilka studerats vetenskapligt sedan början av 1970-talet. Det mest svårförklarliga med NDU är hur döende patienter liggande i koma med slutna ögon ändå detaljerat kan beskriva behandlingsrummet och läkarnas kamp att återuppliva dem. Ibland har man även kunnat berätta vad personer tänkt, sagt och gjort, även långt utanför behandlingsrummet, uppgifter som gång på gång bekräftats, bland annat i boken After (2021) av den amerikanske psykiatern Bruce Greyson.

Eftersom man blir medvetslös efter 20 sekunder och hjärnan upphör att fungera efter mellan tre och tio minuter efter ett hjärtstopp borde inte dessa upplevelser vara möjliga. Ändå sker de. Många upplever att deras medvetande aldrig varit klarare än under en NDU.

En tänkbar hypotes, i linje med Strømmes teori, är att medvetandet är ett fält och att man vid en NDU får ett slags ”direktkoppling” till detta fält utan att gå vägen via den fysiska hjärnan. Detta skulle också kunna förklara paradoxen med superklart medvetande trots nedsläckt hjärna.

Experimentella data som utmanar det materialistiska tänkandet kommer från forskningsgrenen parapsykologi. Där har man sedan slutet av 1800-talet bedrivit forskning om bland annat telepati, healing och prekognition. Mängder av signifikanta resultat – verifierade av ledande statistiker – har publicerats men inte nått genomslag då de svårligen låtit sig inordnas i materialistiska förklaringsmodeller.

Tvärtemot Lövgrens påstående att denna forskning endast publicerats i dubiösa facktidskrifter så har den presenterats (och debatterats) i flera etablerade vetenskapliga tidskrifter efter sedvanlig sakkunniggranskning, till exempel Etzel Cardeñas genomgång av det vetenskapliga stödet för de parapsykologiska fenomenen i American Psychologist, liksom även artiklar i British Journal of Psychology, Psychological Bulletin, Frontiers in Psychology, Explore och Journal of Consciousness Studies.

Den internationella organisationen Parapsychological Association är sedan 1969 medlem i American Association for the Advancement of Science. Ett tecken på en ökande status för parapsykologin kan ses i att det amerikanska psykologförbundets förlag på senare år gett ut tre banbrytande böcker om ett medvetande bortom hjärnan (Transcendent mind: Rethinking the science of consciousness, 2016; Alterations of consciousness – An empirical analysis for social scientists, 2020 och Death as an altered state of consciousness – a scientific approach, 2023).

Resultaten från den experimentella parapsykologiska forskningen är, som Strømme själv påpekar, ett stöd för tanken om ett universellt medvetandefält. Föreställningar om ett sådant medvetande är inte heller nya. Kvantfysiker som Max Planck och Wolfgang Pauli, liksom psykologerna William James och Carl Gustav Jung utvecklade liknande tankar.

Detta är idéer som nu verkar få en renässans i och med att ledande filosofer som David Chalmers och Philip Goff liksom hjärnforskaren Christof Koch har börjat se panpsykism och filosofisk idealism som alternativ till en materialistisk förståelse av medvetandet.

Som vid all forskning ska förstås även parapsykologiska forskningsresultat och postmaterialistiska teorier granskas kritiskt. Det är inte minst viktigt när det gäller forskning som utmanar rådande paradigm. Men då skadar heller inte en dos ödmjukhet, både från den nya forskningens företrädare och från dess kritiker.

Det är också värt att notera filosofen Jonna Bornemarks påpekande om att det materialistiska paradigmet i sig inte är ett vetenskapligt bevisat faktum utan ett filosofiskt antagande. Ett antagande som kan vara sant – eller falskt. 

Att en fysikprofessor, tillika ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, vågat ifrågasätta det materialistiska axiomet har hur som helst orsakat utmanande strömvirvlar i den pågående debatten om medvetande och materia. Vi ser det som ett inspirerande tecken i tiden.