Utgrävning av massaker på Öland

För den som kommer till platsen intill utkanten av Alvaret finns inte mycket att se, jämfört med Ölands andra långt mer kända fornborgar. Muren intill stranden har sjunkit ihop till ett ovalt stenröse och det enda som påminner om Sandby borgs våldsamma historia är några rätt knapphändiga skyltar från Riksantikvarieämbetet. Men sedan ett par år arbetar arkeologer med utgrävningar under delar av sommarhalvåren.

Hittills har de hittat kvarlevor från 26 individer som alla har spår av våld – flera i form av skador från trubbigt våld mot huvudet. Arkeologerna tror att det kan finnas hundratals offer kvar på platsen. 

– Jag tror att detta var en del i ett inbördeskrig på Öland,säger Helena Victor, som varit ansvarig för utgrävningarna sedan de började. 

Hon är arkeolog och enhetschef på Museiarkeologi sydost på Kalmar läns museum.

Massakern ska ha skett vid slutet av 400-talet, kort efter Västroms fall år 476. Detta ledde till omfattande maktkamper runt om i Europa, även södra Skandinavien. Strömmen av guldmynt från Romarriket slutade tvärt vid denna tid.

Kropparna har hittats i husen och på gatorna i fornborgen. I en av husruinerna fann man nio individer. Kropparna är av alla åldrar, det handlar om såväl spädbarn som gamla. Men ännu har man inga spår av kvinnliga offer, även om spädbarnen tyder på att det fanns kvinnor där.

Borgen har en yta på omkring 5 000 kvadratmeter och ska ha rymt 53 hus. Till skillnad från andra fornborgar från samma tid ligger den bara ett stenkast från havet. Murarna var troligen 4–5 meter höga.

Stora mängder föremål har hittats, eftersom fornborgen av allt att döma övergavs efter massakern. Allt lämnades som det var, varför platsen kan ge en ögonblicksbild av livet på södra Öland för 1 500 år sedan. Arkeologerna har hittat rester av nyslaktade lamm och spåren av en halv sill intill en eldstad.

Mycket tyder på att massakern utfördes av en överlägsen fiende, eftersom skador som är mer typiska för strid ofta saknas. Det finns även rester av djur, som antingen slogs ihjäl eller som lämnades till att svälta ihjäl. 

– Inget tyder på ett anfall utifrån över vattnet, och inget tyder på en plundringsräd, utan detta var något annat, säger Helena Victor. Många värdefulla saker är kvarlämnade på platsen. Vid en plundring hade man tagit till och med djuren. Det var troligen en hämnd eller en maktmanifestation. Och att inte begrava kropparna var dessutom en förnedring och en uppvisning för omvärlden. 

År 2010 inledde länsantikvarieämbetet professionella undersökningar av platsen. Då hittades till en början smyckegömmor med spännen. Sedan inleddes mer omfattande grävningar, och omedelbart hittade arkeologerna stora mängder obrända människoben. Normalt kremerades lik vid denna tid, varför fynden tydde på att de inte hade dött en naturlig död.

Efterhand klarnade bilden.

– Vi tror att befolkningen i trakten flyttade in i borgen vid tider av oro, och då tog med sig husgeråd och kreatur, säger Helena Victor. Sedan bodde man där en tid, högst ett par månader. Därefter angreps de och alla som dödades lämnades på platsen som de fallit.

– Några av männen som bodde där hade troligen varit legosoldater i romerska armén, vi tror att alla mynt vi hittat kan vara betalning, fortsätter Helena Victor. Sådana germanska män är beskriva i romerska källor, och vapen och kläder och liknande stämmer överens. 

Efter dådet verkar ingen ha närmat sig platsen på mycket lång tid. 

Man har hittills bara undersökt drygt 9 procent av området, varför mycket arbete kvarstår. 

Resultaten hittills är nyligen publicerade i Antiquity, och under hösten är nya resultat och publiceringar att vänta.